"Bästa dopingen är en skrattande publik"

Av Henrik Laurén

Claes Malmberg är rätt så analog av sig. Han gillar papperstidningar, tycker att musik är trevligt på vinyl och att filmer gjorda på film - han nämner Gudfadern som exempel - är helt annat än dagens HD-produktioner - "som är så skarpa att man får ont i huvudet". Och då han själv står på scenen har han inga in ear-pluggar med musiken i öronen. Han vill ha ljudet från lådor.

– Jag är ingen bakåtsträvare, använder förstås dator och mobiltelefon och tittar på TV. Men livet är inte bara ettor och nollor. Det är är nyttigt för alla att ta ett steg tillbaka och uppfinna hjulet på nytt, på sitt eget sätt, säger Claes Malmberg.
Han har repeterat några veckor för årets sommarpjäs på Tjolöholm. Dagarna går i arbetets tecken och kvällarna är lediga.
– Teater är arbete, jag jobbar fem dagar som vilket arbete som helst och åker hem till Barsebäck över helgerna. Kvällarna i Kungsbacka blir mest i lägenheten, läser på för repetitionerna, tittar litet på TV, gillar sport. Kan bli nåt restaurangbesök, verkar finnas gott om krogar här, säger Claes.

Hundraåringen solo
Sommarteater är tillbaka på Tjolöholm efter pandeminuppehållet. Senast det begav sig var det "Jeppe på berget" 2019 med Claes Malmberg i huvudrollen. Nu blir det "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Också nu med Malmberg i huvudrollen - och alla andra roller också, totalt 23 stycken. Hur ska det gå till?
– Teater är inte lika konkret som film. Om jag på scenen säger att vi är i Washington så är vi i Washington. Om en filmscen handlar om Washington ska det synas i filmen. Då Robert Gustafsson gjorde hundraåringen på film var det masker och smink. I teater kan vi göra på andra sätt, det räcker att säga att jag är 100 år.
– Film är realistiskt och i en bok utspelas händelserna i läsarens huvud. Teater är något annat, vi har en massa verktyg att ta till. Vi kan göra våra urval, lägga till eller ta bort. Sedan är det en utmaning för mig att göra de olika personerna, rollerna, prata på olika sätt och så. Och naturligtvis kunna alla repliker. Det är bara att läsa på, jag har ganska lätt för att läsa och komma i håg, säger Claes.
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är en roman av Jonas Jonasson, utgiven 2009 och mest sålda roman 2010 med över 600 000 exemplar. Den gjordes som film 2013 och den blev också en succé, i Sverige nådde man över en miljon biobesökare plus internationella framgångar.
Premiär på Tjolöholm för "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är det 30 juni och det blir första gången som teater. Pjäsen är skriven av Niklas Holtne, Verateatern i Karlshamn, som också står för regin. Bennet Fagerlund står för musiken.
Succé som bok och film. Vad bäddar för succé som teater?
– Det är flera episoder, bra och roliga, en riktig komedi. De som inte går och ser den blir besvikna då de hör vad kompisarna tycker, säger Claes.
Niklas och Claes repeterar fem dagar i veckan, varje dag ett visst antal scener.
– Teater är en analog konstform. Man kan dra paralleller med taktik och mönster i idrotten, man ska ha "flow" som en spelare i tennis, handboll eller fotboll. Det är bara tanken som utgör hinder. Tag till exempel en skyttekung i fotboll som inte gjort mål på ett tag. Spelaren tänker på detta men efter nästa mål blir det snabbt flera. Vi ska inte tänka så mycket och oroa oss, bara göra det vi ska göra.
– Enligt folk inom så kallad seriös teater är komedi en lägre form av teater. Men folk blir glada och tacksamma av att få skratta. I ett humanistiskt perspektiv är det sådant man pratar om som betyder något. Svenska Akademien har fel och jag rätt. Där också, säger Claes och skrattar.

Teatern ger respons
Han arbetar med både teater och film och vill inte lägga den ena genren framom den andra.
– Båda kräver djup närvaro, där är de ganska likartade. Film är som spa, man koncentrerar på sig själv och det är behagligt. Man gör det man ska och sen är det klart och tack. Teater ger responsen, lika roligt varje gång. Jag är piggare efter en teaterföreställning än före. De på Dramaten håller inte med om detta, säger Claes Malmberg.
Han har ett genuint idrottsintresse, gillar speciellt fotboll och handboll. Ishockey tittar han på under VM men SHL har för många matcher för att han ska orka följa. Dottern Pärla Rainey Malmberg spelar handboll, mittsexa i Lugi.
– Hon ska gå gymnasiet klart, sen kanske till Aranäs. Handboll är en underskattad publiksport i Sverige, se hur stor den är i Danmark. Profiler som Roger "Ragge" Carlsson och Bengt "Bengan" Johansson har lyft svensk handboll enormt men ändå är det inte speciellt mycket folk på matcherna. Kanske är det förbundet det är fel på? Det är så mycket tempo och nerv i handboll, härligt att se, säger Claes.
Och framöver? Claes Malmberg är knuten till ett filmprojekt som han ännu inte kan orda något om. I höst spelar han i Göteborgs stadsteaters uppsättning om Lenny Bruce, den amerikanske komikern som på 1950- och 60-talet lanserade ståuppen och förenade humor och ironi. Den rollen torde passa Claes Malmberg utmärkt.


Fakta Claes Malmberg
Ålder: 61 år
Bor: Barsebäck
Yrke: Skådespelare
Familj: Fem barn, bor i Lund, Göteborg och Stockholm, fem barnbarn
Intressen: Sport, politik, buddhism och "ett allmänt intresse för religion och mysticism i andlighet"