Krönika: ”Ska vi börja curla fåglarna också!”

Av Annika Lundby

Det har ju under lång tid varit snack om att föräldrar curlar sina barn. Det är seminarier för hur man ska komma runt det där med att man kanske skämmer bort dagens barn och ungdomar lite väl mycket. Jag ska inte sticka under stolen med att även jag kanske ibland faller i den fällan och förbereder lite väl mycket för dottern.

Men jag har funderat kring att det är inte bara barnen som vi i samhället har fått en benägenhet att curla. Jag tänker då främst på våra djur. Katten som från början åt vad den bjöds på ratar nu helt torrfoder för att endast vilja ha våtfoder. Och det stannar inte vid detta, helst ska det vara kött eller kyckling. Nu har väl djur precis som vi människor sin smak. Men det som för mitt resonemang framåt är att nu ger vi katten det den vill ha istället för att den tvingas äta torrfoder då och då. Vi har lite släppt att det är skolmatsal där man får äta det som finns, till att det varje dag ska vara lyxrestaurang. Hunden vi hade, som var en tax, där blev det aldrig tal om att curla med mat då den åt allt, bara för att katten inte skulle få något. Och fort gick det. Här kämpade man istället emot sitt curlande när de där mörka vackra ögonen bedjande såg på en när man bredde en smörgås till frukost eller när kvällsmaten skulle intas. Det var bara att kämpa emot och lyckades inte det, blunda.

Nu har det gått ännu ett steg längre. Tidigare år har vi inte haft några fågelmatare i trädgården. Men i år snickrade sambon ihop en ställning där tre fågelmatare får plats. Vi satte den utanför köksfönstret med tanken att då kan vi sitta och titta på fåglarna när de smaskar i sig solrosfröna som vi införskaffat. Kom det några fåglar? Nej, det gjorde det inte. Kanske ibland att någon ensam, vilsen och förvirrad fågel landade där för att snabbt flyga iväg.

Så en dag för någon månad sedan var jag ute och gjorde en intervju. Personen jag intervjuade hade fullt med fåglar vid sina fågelmatare. Jag berättade om vårt misslyckande med att locka fåglar till vår mat. Då fick jag frågan vad vi gav för frön. ”Vanliga solrosfrön”, svarade jag. ”Nej, då förstår jag”, svarade personen. ”Du får ha skalade solrosfrön”. Jaha , tänkte jag och när jag kom hem till familjen på kvällen berättade jag om tipset jag fått och sambon utbrister. ”Nej, nu har det gått för långt! Ska vi börja curla fåglarna också!”.
Men vi insåg att några fåglar tänkte inte dyka upp framför köksfönstret, så vi flyttade mat-ställningen till baksida av huset. ”Kommer fåglarna inte nu skiter vi i dem”, konstaterade sambon. Men tänka sig, nu har fåglarna börjat hitta dit även om det är vanliga solrosfrön som serveras.