I dag, tisdagen den 10 sept, firar Lärarnas Riksförbund ”Skolans dag”. Vi vill att det under denna dag fokuseras på skolfrågor som för ett litet land i Europas utkant är en livsviktig fråga.

Men vi tänkte i detta inlägg fokusera på vad vi inte vill fira.
Vi väljer att inte fira den kommunaliserade skolan, med allt vad det medfört sedan snart trettio år. Vi hyllar inte heller att skolan har stora likvärdighetsproblem, både inom och mellan kommuner.

Tårtan styckas inte upp för att fira att vi snart saknar 80000 behöriga kollegor eller alla tomma platser på lärarutbildningar. Glasen med bubbel lyfts inte mot skyn för att föräldrars bakgrund blir allt viktigare för hur elever lyckas.

Då fler av våra kollegor sjukskrivs eller vill sluta som lärare gör att fyrverkeriet läggs tillbaka på hyllan. Konfettin stoppas tillbaka efter att vi tagit del av kommunens lönebud.
Finns det då inget vi kan fira? Jo, ett ostkex kan vi kanske svälja då löneutvecklingen varit bra för de som byter kommun eller fått ta del av statliga satsningar. Men samtidigt, ska det vara statens pengar som ger lönelyft i en kommunal organisation? Ska vi behöva byta kommun? Nä, osten läggs tillbaka i påsen… kexet fastnade i halsen.

Men en kopp kallt kaffe, då? För avsaknad ämnesfortbildning, för ännu fler undervisningstimmar och fler elever i klassrummet? För minskad speciallärarhjälp, mindre SYV-hjälp? För en dålig arbetsmiljö? Vi står över den koppen…

Men trots allt detta, så hoppas vi på en fin ”Skolans dag”!

Örjan Modén, Lärarnas Riksförbund i Kungsbacka