Varje vårtermin händer något mycket märkligt i Kungsbacka kommun. Det är då mattan rycks undan för skolans personal och elever.
Under hösten bygger vi upp en verksamhet utefter behov. Vi skapar relationer, struktur och studiero. Vi anpassar undervisningen. Vi samverkar med elevhälsan. Vi sätter in stöd. Vi försöker göra det som krävs för att elever ska lyckas.
Sedan kommer våren. Och då blir detta plötsligt för dyrt. Tjänster ska tas bort. Personal ska flyttas. Vuxna försvinner. Rutiner bryts. Det skapar inte bara oro – det skapar otrygghet i hela organisationen. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör i skolan. Vi talar om otrygghet, bristande resultat och ökande problem.
Men hur kan vi förvänta oss något annat?
Barn behöver stabilitet. Skolan skapar instabilitet. Barn behöver långsiktighet. Skolan levererar kortsiktighet. Barn behöver relationer. Skolan river dem varje vår. Och när konsekvenserna kommer i form av ohälsa och skolfrånvaro - då är det inte en överraskning, det är en följd.
Det här är inte otur. Det är inte oförutsedda händelser. Det är konsekvenser av medvetna beslut. För det som händer i klassrummen är inte ett mysterium. Det är resultatet av prioriteringar. Och barnen betalar priset.
Josefin Gennerud, lärare/kostnad för Kungsbacka kommun
Läs mer debatt här:
Debatt: Unga måste ha råd att bo kvar
Debatt: Nollvision mot hot och våld i skolan
Debatt: Kortare arbetstid slår mot företagen
Det var det första politiska mötet för Helena Storckenfeldt. Men också första gången hon träffade blivande maken Axel. Nu är de båda heltidspolitiker och dessutom gifta. – Vi har blivit duktiga på att inte prata politik hemma, säger Helena.

