Debatt: "Vårt ideella arbete bär upp ett trasigt system"

Som god man eller förvaltare är jag en av de tiotusentals människor som varje dag ställer upp för de mest utsatta i vårt samhälle. Vi hjälper personer som inte själva kan hantera sin ekonomi, bevaka sina rättigheter eller få vardagen att gå ihop. Det är ett arbete som kräver kompetens, kunskap, rättrådighet, engagemang, förmåga och tid. Vi bemöts ofta av makthavare med en retorik som handlar om ”medmänsklighet” och ”solidaritet”, samtidigt som våra insatser utnyttjas för att dölja välfärdens brister.

Om samhället verkligen värderade vårt arbete skulle vi få det stöd och det erkännande vi förtjänar för det arbete och tid samt det ansvar som vi utför i vårt uppdrag. I praktiken arbetar vi ideellt för att hålla välfärden flytande, samtidigt som kommunerna sparar enorma summor pengar. Uppdragen tenderar dessutom att bli allt mer komplexa eftersom det nuförtiden ofta handlar om blandmissbruk, svårare psykiatriska diagnoser och fler huvudmän med koppling till kriminell verksamhet.

Lagsstödet behöver uppdateras. Dagens lagstiftning brister i rättssäkerhet och kvalitet, vilket drabbar både de som behöver en ställföreträdare och de som utför uppdragen. Förutom bristerna i regelverket, finns till exempel idag inget lagstöd att betala ut arvode, kostnadsersättning eller resekostnadsersättning för Särskilt Förordnad Vårdnadshavare (SFV). Det innebär att vissa kommuner inte erbjuder ekonomiskt stöd för resor och arbete i uppdraget.

Dessutom exkluderas SFV, som även är förmyndare, i besluten om barnet vid ett LVU-beslut. Detta är märkligt då en SFV är förordnad av tingsrätten som externt ombud att sörja för person och bevaka rätt (ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedd). SFV får då inte heller ge sina synpunkter och blir inte heller informerad av socialnämnden vid beslut gällande förlängning eller avslut av LVU.

Vårt arbete borde ses som en del av välfärdens grundläggande funktioner. Om samhället verkligen värderade vårt arbete skulle vi få det stöd, juridiska status, lagstöd och den belöning vi förtjänar. Våra arvoden behöver spegla det arbete vi lägger ner och den tid och det ansvar som krävs. Vi behöver också en förenklad administration, bättre utbildning/fortbildning och juridiskt stöd. Framför allt borde vårt arbete ses som en del av välfärdens grundläggande funktioner, inte som en frivillig insats som kommunen kan ta för given.

Läs mer debatt:

Debatt: Bedrövligt att dra in busshållplatsen

Debatt: Låt barn få växa även utanför landets gränser

Debatt: Plötsliga schemaförändringar men ingen kommunikation