Vänskapen viktig – Jonathan kämpar mot psykisk ohälsa

Av Ronny Karlsson

En vän kan betyda mycket.
Kanske till och med skillnaden mellan liv och död.
Stödet från vännen Linnea Nilsson har betytt väldigt mycket för 32-årige Jonathan Georgy i hans kamp mot psykisk ohälsa.

Vänskapen samt styrkan från att vara öppen med sina problem i sociala media, via ett längre personligt inlägg, har fått Jonathan Georgy att börja må bättre.

– Linnea fick mig att inse att om jag vill må bättre är det bara jag som kan ta tag i det. Det var tufft att höra först, men också nyttigt för jag började att reflektera, säger han.

Jonathan växte upp i Onsala och problemen med att må psykiskt dåligt började tidigt. Han gick på Presseskolan och senare på Aranäsgymnasiet och den psykiska ohälsan fanns där i perioder.

– Det började i tioårsåldern men när jag var tolv år blev det mer påtagligt. Jag var på ett läger och kände för första gången att jag ville göra något åt det, säger han och syftar då på att ta sitt eget liv.

Träffade kurator

Jonathan har en pappa som kommer från ett annat land, och kanske bidrog det till känslan av att inte riktigt passa in. Samtidigt påpekar han att han aldrig kände sig mobbad under skoltiden.

Under högstadiet träffade han en skolkurator, men någon lösning på problemet dök inte upp.

– Det tänkte att det var tonsårslivet i allmänhet som gjorde att jag inte alltid mådde bra, minns han.

Problemen fanns där under flera år, men det blev bättre under gymnasietiden. I alla fall tänkte han så.

– Jag började att lära mig att hantera mig själv. Jag hittade sätt för att andra inte skulle märka hur jag mådde. Fasaden jag byggde upp lurade mig själv också, minns han.

Såg ingen mening

Under intervjun berättar Jonathan Georgy öppet om hur dåligt han mådde i perioder. Han har stått med snaran runt halsen och han har stått vid tågrälsen, redo att ta sitt liv.

– Det var gånger när jag inte såg någon mening med livet. Jag tyckte inte om mig själv och i perioder har jag tänkt att "nu skiter jag i det här".

Under många år var han dessutom helt ensam i det här. I tonåren träffade han en tjej som han levde med under många år, men inte ens hon fick veta något.

– Jag träffade henne när jag var 17 år, men under tolv års tid visste hon inget. Jag berättade först när jag var 29.

Men även i det skedet var det väldigt få som skulle få veta.

– Fram till i somras var jag väldigt noga med att de få som fick veta skulle vara tysta om det.

Läskigt att berätta

Under sommaren 2022 fick dåvarande sambon honom att söka hjälp på nytt.

– Hon tog med mig till vårdcentralen och jag kunde prata om det. Men det var läskigt att berätta, men känner sig jätteliten i det läget.

Efter vårdcentralen kom han till psykiatrimottagningen på Östra sjukhuset i Göteborg. Men resan var inte alls över i det skedet.

Jonathan Georgy sätter stort värde på den vänskap som finns med Linnea Nilsson. Foto: Ronny Karlsson

Det dåliga måendet kom tillbaka i perioder, och även de mörkaste tankarna.

Men saker och ting har förändrats under det senaste året. Jonathan Georgy tror inte att det hela är över, men han mår bättre. En av anledningarna till det är vännen och kollegan på Symetric, Linnea Nilsson.

– Det har varit avgörande för mig. Hon ser det inte så, men hon är och har varit jätteviktig, säger Jonathan.

Känt ett ansvar

För Linnea har det varit tufft också i bland, men hon har aldrig tvekat när Jonathan har öppnat upp sig.

– Det är klart att det alltid är jobbigt när någon mår dåligt, men jag är en sådan person som har svårt att inte bry mig. Jag har känt ett ansvar för att stötta honom, säger hon.

Deras vänskap har gjort att det kunnat prata på ett avslappnat sätt och för Jonathan blev den tryggheten en chans för honom att öppna upp helt och berätta om allt.

Den situationen var förstås en utmaning för Linnea.

– Det har varit svårt för mig att känna att jag har gjort tillräckligt, och jag vet ju att han har haft en fasad tidigare.

Hon lyfter fram hur hon i vissa situationer känt en oro.

– Jag har haft skuldkänslor för att jag inte gjort mer, och känt panik ibland när jag inte kunnat få tag på Jonathan. Man vill ju alltid göra mer, säger hon.

Ett annat stort steg var när Jonathan för en tid sedan skrev ett längre inlägg på Facebook, där han berättade öppet om sitt mående och resan tillbaka.

– Jag lade inte ut det inlägget för att få stöd, men det finns fler i samma situation och om bara en person till orkar börja prata om sitt mående så tycker jag att jag har lyckats.

Gjorde nytta

Inlägget var väldigt personligt, och ett stort steg för Jonathan.

– Direkt när jag hade lagt ut det så ville jag ångra mig och ta bort det, men när han såg hur det blev fin respons på det han skrivit så fick det ligga kvar.

– Minst 15 personer har hört av sig till mig privat och berättat hur de också mått dåligt. Det är både folk jag känner och folk jag inte känner. Det var jobbigt att gå ut med det, men sedan såg jag ju att det gjorde nytta.

Jonathan är övertygad om att många i samhället mår som han och inte vågar ta steget fullt ut till att prata om sin situation.

– Folk vill nog prata om det egentligen. Men framför allt män ska vara så hårda och visa att vi är alfahannar.

Sedan augusti i år träffar han en psykolog, och sakta men säkert känner han att han är på rätt väg. Men resan är långt från över.

– Jag håller på med en väldigt nyttig resa. Jag hoppas och tror att jag har blivit starkare och att jag kan jobba mer med mig själv.

Skriver dagbok

En daglig syssla har också bidragit till att han mår bättre.

– Jag skriver dagbok varje kväll och det gör jag för att lära känna mig själv, jag reflekterar över vad som hänt under dagen i mitt liv. Det finns mycket att bearbeta, jag dolde det här under så lång tid.

Dagboken ska också hjälpa honom att ta reda på vem han verkligen är.

– Jag har en identitetskris. Jag är van vid att vara en viss person som byggde upp alla de där fasaderna. Nu ska jag hitta min riktiga plats i livet, det är faktiskt lite jobbigt och kan stressa mig.

Samtidigt förstår han att den resan är nödvändig.

– Jag måste våga möta ångesten och våga reflektera över varför jag mår som jag gör. Även sömnen har blivit bättre, även om det under året var tufft där också.

Läs även:

Drömmen uppfylld – läkaren Eva vårdar flyktingar i Aten

Från blogg till bok – Monica möter cancern med humor

Kristoffer föreläser om psykisk ohälsa

Under många år har Jonathan Georgy kämpat med psykisk ohälsa. Men nu har han större självinsikt om problemen. Foto: Ronny Karlsson

Här kan du få hjälp

* Vid akuta situationer ring alltid 112

* Hjälplinjen på telefon 90390. Nationell stödlinje för psykisk hälsa. Du som är över 18 år kan ringa eller skriva.

* Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

* Jourhavande präst nås via telefonnummer 112. Du kan också mejla eller chatta.

* Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

* 1177.se för mer kunskap och fler stödorganisationer

* SPES – Efterlevandes stöd för de som förlorat någon i suicid, chatt eller telefon 020 -18 18 00