Debatt: "Ta hand om oss, så att vi kan ta hand om andra"

Nyligen hade vi vårt månatliga APT på vår hemtjänstenhet i Kungsbacka kommun. Som vanligt gick vi dit med en klump i magen, inte för att vi förväntade oss stöd, utan för att dessa möten allt oftare handlar om att meddela nya försämringar. Under de senaste två åren har vi fått fyra olika scheman. Inte en enda gång har det blivit bättre för oss som vårdpersonal. Tvärtom: varje förändring har lett till mer stress, mindre förutsägbarhet och större svårigheter att planera vårt privatliv. Det finns aldrig något utrymme för dialog eller inflytande, vi får bara veta vad som ska gälla, och när det börjar.

Det som meddelades nu var ännu ett slag i ansiktet: från och med oktober ska vi få ett fyraveckorsschema i stället för det nuvarande sexveckorsschemat. Det innebär att schemat kan vara helt annorlunda varje månad. Med andra ord: vi kan inte längre planera våra privata liv. Varje månad kan arbetstiderna/dagarna ändras helt. Många av oss har barn, familj, husdjur eller vård av anhöriga, men det tas det ingen som helst hänsyn till. Dessutom fick vi veta att personal nu också kan schemaläggas på andra enheter eller områden, helt utan vår insyn eller godkännande. Platsen, tiderna och arbetsförhållandena är okända för oss. Vi rycks upp från vår invanda arbetsmiljö och förväntas bara anpassa oss.

Detta får vi höra varje gång, och frågan är: var finns respekten för personalens egna val? Om jag hade velat arbeta på de andra enheterna, hade jag gjort det redan den dagen jag började här på min nuvarande enhet. Att jag inte gjorde det då, berodde självklart på något och de skälen visar man ingen som helst respekt för.

ANNONS

Och som om det inte vore nog, är det nästan omöjligt att ta ut en ledig dag eller ens några dagars semester. När man försöker ansöka om ledighet vet man aldrig om det blir godkänt, det är alltid personalbrist (Inte så konstigt, med tanke på alla dessa felaktiga beslut och arbetsvillkor som kommunen erbjuder), detta skapar konstant stress.

Inför sommaren är det ännu värre. Innan vi ens hinner lämna in våra önskemål om sommarsemester får vi redan höra att det inte är säkert att de kommer att godkännas. Även om man lämnar in önskemålen i tid, måste man ofta ändra sina semesterplaner för att det inte finns tillräckligt med personal. Hur ska man våga boka något när man inte ens vet om man får ledigt?

Röda dagar? Glöm det. Jul, påsk, nyår, vi schemaläggs som vanligt, och om vi ber om ledigt får vi ett automatiskt nej. Det är tydligt att våra personliga behov och omständigheter inte spelar någon roll.

Alla i personalgruppen uttryckte sin oro och sitt missnöje och många känner sig maktlösa. Detta påverkar inte bara oss, vårdpersonalen, utan i slutändan även de äldre vi vårdar. Vi blir utmattade, tappar motivationen och känner oss överkörda.

Vi arbetar redan i en mycket ansträngd verklighet. Vi gör vårt bästa varje dag, för våra brukare och för våra kollegor. Men vi är också människor, med behov av stabilitet, respekt och inflytande över våra egna arbetsliv. Det är inte rimligt att förändringar som påverkar hela våra liv genomförs utan att vi blir hörda.

Vi uppmanar nu ansvariga chefer och beslutsfattare: lyssna på oss. Skapa en arbetsmiljö där personalens röst räknas. Låt oss vara med och utforma scheman som faktiskt fungerar i praktiken, inte bara på papper.

Det handlar om arbetsvillkor. Det handlar om värdighet. Och i slutändan, om kvaliteten på den omsorg vi ger.

"De som inte berörs av andras sorg och smärta saknar inte bara medkänsla utan är också olämplig att fatta goda beslut."

Personal i hemtjänsten

Läs även:

Debatt: Ge Åsa en blomstrande framtid

Debatt: Mindre grupper i förskola/skola

Debatt: Invånarna ska kunna bada