Det ålderdomliga sättet att hantera dagvatten har varit att låta det följa de naturliga flödena till lägsta nivå. Havet blir den definitiva slutpunkten. Där människor manipulerat flödena och där man vill avbörda sig föroreningar har havet varit den naturliga recipienten fram till nutid. Men nu betraktas inte längre havet som den oändligt toleranta mottagaren.
Klimatförändringarna talar för att det blir allt fler skyfall och långa torkperioder. I det läget kan dagvattnet bli en resurs i stället för ett hot.
Om man leder dagvattnet till täckta bassänger som kan sedimentera innehållet, så att detta kan avskiljas för gödning eller deponi, så har man skapat en dubbel resurs. Detta tämligen rena vatten skulle kunna användas av de närboende för bevattning. Överskottet får svämma över och eller ledas till den ursprungliga recipienten och då i renare form och mindre riklig.
Bygget av bassänger är tämligen dyrt men skulle sannolikt minska kommunernas kostnader för nya dagvattenledningar men framför allt minska befolkningens kostnader för skador efter skyfall.
Skadorna på kustvatten är så omfattande där utflödet hamnar på grunt vatten att det kustnära fisket försämrats drastiskt. Friluftslivet drabbas svårt särskilt när reningsverken måste brädda i samband med skyfall. Ett renare dagvatten minskar övergödning, gynnar växtliv och fiske.
Nils Wedel
✔ Tvivlen på den egna kroppen ✔ Utomlandstankarna ✔ Varför han är bättre än någonsin
Boendet återinvigdes under måndagen: ”Enormt stor glädje”
Varje arbetsdag på Äskhult gör Thomas Carlsson och Jessica Bergqvist en tidsresa till bondesamhället på 1800-talet. De arbetar med häst och vagn och odlar gamla lantsorter. Deras enorma arbete med restaureringen och skötseln av Äskhult har nu prisats.



