Jag vill börja med att uttrycka min djupa tacksamhet för Stefan Petterssons krönika i Norra Halland den 27 juni "Hett ämne som inte faller alla i smaken", där ni med både värme och skärpa lyfte vår insändare "Ta hand om oss, så att vi kan ta hand om andra". Att ni valde att uppmärksamma våra ord och vår verklighet betyder mer än vad jag kan beskriva. Det är en bekräftelse på att våra röster räknas, och att ni lyssnar.
I tider då många inom vård och omsorg kämpar i det tysta, är det ni gör avgörande. Att ni inte bara publicerar våra berättelser, utan också försvarar dem mot ifrågasättanden, är en styrka som förtjänar all respekt. Det krävs mod att stå upp när det blåser, särskilt när kritiken kommer från dem som kanske hellre ser att verkligheten förblir dold bakom välpolerade rapporter och stängda dörrar.
Att vissa reagerar med irritation över era publiceringar säger mer om dem än om er. När transparens upplevs som ett hot, vet man att man är något viktigt på spåren.
Så låt dem skicka sina gliringar, det ni gör är journalistik när den är som viktigast: orädd, närvarande och med människan i centrum. Det är genom era ord som vårt arbete får en röst, vår kamp ett sammanhang, och vår verklighet ett ljus.
Ni visar vad lokaljournalistik betyder på riktigt, för både demokratin och människovärdet.
Och på tal om att glömma, har ni kört ner i "Svarta Hålet" som de ansvariga tydligen lämnat som ett konstverk vid korsningen Söderåleden/Syréngatan? Först fick det en snygg ringmålning, kanske var det meningen att det skulle bli en rondell för fötterna? Men nej, istället verkar "Asfaltens Sorgliga Skulptur" ha fått stå kvar som en tyst protest mot kommunens reparationsplaner.
Det vore kul om någon kunde skänka detta hål ett riktigt namn, för det verkar inte vilja lämna scenen. Kanske en egen maskot? "Herr Hål", "Grop-Gunnar" eller "Syréngatans Sorgliga Svarta"? Hur som helst, dags att fylla på asfalten och låta det bli ett minne blott innan någon där kör ner däcken på riktigt!
Som man säger: när makten skruvar på sig, vet man att pressen fungerar. Fortsätt skava, det är där det gör skillnad.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Stefan Pettersson och hans engagerade kollegor, er röst gör skillnad, och ert mod ger hopp.
Med största respekt och tacksamhet.
Hemtjänstpersonal
Läs mer debatt:
Debatt: Centralisering nyckeln till jämlik och effektiv sjukvård
Debatt: Dags för framtiden att ta plats i politiken
Debatt: Inte konstigt att färre läser till undersköterska
"98 procent av alla vi möter är positiva"
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.