Fortfarande ett år efter händelsen där två hemtjänstpersonal i Nattpatrullen skadades svårt pågår läkning av både fysiska och psykiska sår. Sår som bildar ärr som konstant och smärtsamt påminner om det som hänt. Det kommer att ta ytterligare ännu en tid att komma tillbaka fullt ut men till vadå?
Ensamarbete, otrygghet, stress och en känsla av att inte räcka till? För det är detta som har blivit vardagen för Nattpatrullens personal. Och logiken i detta är för mig väldigt märklig.
Vad krävs för att det ska bemannas upp och bedrivas en god och säker vård och omsorg? Ska det behövas en incident med än allvarligare konsekvens? Vi ser att tillbuden ökar och skyddsombud på plats får strida för det som borde vara självklart.
Det har varit tydligt från arbetsgivaren att ”gilla förändringen eller byt arbetsplats”. Många har hörsammat detta och bytt både till enheter inom Kungsbacka kommun och lämnat kommunen helt.
Kompetent personal som gärna arbetat kvar under bättre förutsättningar. För har man kollegor som råkat illa ut som i detta fall så går hjärnan på högvarv inför varje dörr som ska öppnas och man tänker till lite extra inför varje arbetsinsats att det kunde varit jag och just nu är jag ensam här…
Nu vill vi se åtgärder som säkerställer arbetsmiljön på ett bra sätt och att personalen i Nattpatrullen är säkra på jobbet. Lyssna på skyddsombuden och lyssna på er personal.
Enligt det systematiska arbetsmiljöarbetet ska arbetsgivaren se till att arbetsuppgifter och befogenheter inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning samt vidta åtgärder för att motverka ohälsa på grund av psykiskt påfrestande arbeten. Lika logiskt som självklart?
Når vi dit så kan vi dra på 10:an och svara Kungsbacka men just är det en bra bit kvar.
Peter Johansson
Sektionsordförande Kommunal Kungsbacka
Hanhalsbon har skapat en föreläsning om vägen tillbaka
✔ Dissen mot rivalen ✔ Sommarbandyskolan ✔ Värvningen de missade
IVO har granskat händelsen
✔ Kaptensskiftet ✔ Viktigaste nyförvärvet ✔ Den nya målvaktsduon
Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.