Debatt: Inget människovärde

Som undersköterska på särskilt boende i Kungsbacka kommun förväntas man vara överallt och ingenstans. Man arbetar, eller förlåt, försöker arbeta och göra sitt bästa varje dag. I dessa coronatider hoppar vi personal runt över hela huset.

Först två timmar på min egen avdelning, sedan springa upp på demensavdelningen i en timme, för att sedan avsluta arbetspasset på en annan demensavdelning.

Vad blir det för kvalitet på vården? Vad hände med att säkerställa att de demenssjuka ska ha så få personal omkring sig som möjligt? En demenssjuk person behöver ha kända ansikten runt sig, de behöver kontinuitet och trygghet. Istället kan det vara upp till åtta olika personal som jobbar under dag och kväll.

Försöka skydda?

Vad hände med att försöka skydda våra allra sköraste och svagaste?

En annan aspekt är arbetsmiljön for oss undersköterskor. Vi är många som tycker det är stressande och väldigt jobbigt att aldrig veta hur arbetspasset ska se ut.

Ska jag få vara på min demensavdelning eller får jag kanske jobba på en somatisk avdelning där jag aldrig varit tidigare? Finns det då ordinarie personal där så jag kan känna mig trygg? Har min kollega läkemedelsdelegering så att jag ensam slipper ha ansvar för okända människors mediciner?

Människovärdet

I dessa tider ska vi överallt tänka på social distansering. Vi ska hålla fysiskt avstånd. Visst, det finns skyddsutrustning att tillgå. Visst, vi har lyckats hålla smittan ifrån de allra flesta boendena i kommunen. Men vad hände med människovärdet?

Uppgivna uskor