Debatt: Förpassade till en äng
Norra Hallands krönikör Ingrid Höglind saknade idyllens Gottskär. Vi är många nu som saknar idyllens Särö. Vad har vi kvar av vår underbara plats? Vårt Särö?
Nu ska vi få ett nytt hem för våra äldre. Inte på en plats där de äldre kan få delta i vår centrala del av det Särö som finns kvar. Nej, nu ska vi förpassas till en äng där det inte finns annat än en trafikerad omgivning och en enslig natur.
Hur är det tänkt att de äldre ska kunna leva sin vardag? Vägarna är varken gångbara eller farbara. Vi måste väl utgå från att de som ska bo här inte bara har långvårdsbehov?
Nu får det vara nog. Vi fick inte ha kvar vårt namn på vår skola. Kunde vi inte bli tillfrågade om hur vi som bor här skulle vilja ha vår miljö? Man talar om att det ska designas så vi känner oss bra, slipper ta mediciner. Vår miljö är viktig för välbefinnandet och vår hälsa.
Den nuvarande platsen hade kunnat bli tillgänglig för äldre att kunna gå till de affärer som finns, kunna gå och handla något, fika på vårt enda kafé och ta en promenad.
Varför inte göra en liten restaurang i den lokal som redan finns i de äldres lokal?
Några av oss har ätit i den lokal som redan finns. De boende fick komma ut i restaurangen och träffa oss, äta tillsammans, prata barndomsminnen.
Tänk tanken. En liten härlig soffgrupp i matsalen. Där man kunde slå sig ner efter man ätit.
När man kommit in på ett servicehus är inte standarden det viktiga. Det är hjälpen man behöver. Få träffa sina gamla vänner.
Maj-Britt Rane Anderssons förslag borde man titta närmare på. Mina elever gick ibland till ålderdomshemmet för att tala om hur det var förr. Besöken uppskattades av alla.
Vi behöver varandra, unga och gamla mer idag än vi gjort tidigare. Lyssna på oss äldre.
Solveig B