Bemanningen utmaning för välfärden

Bemanningen räcker till på kommunens LSS-boenden, enligt förvaltningschef Karin Martinsson.
Samtidigt är bemanningsfrågan central i flera av de lex Sarah-utredningar som gjorts under året.
– Det är en av välfärdens utmaningar framöver. Vi gör många insatser för att säkra bemanningen och vara en attraktiv arbetsgivare, säger Martinsson.

Bemanningen är tillräcklig på kommunens alla LSS-boenden, dag som natt, och det finns ingen risk att den påverkas av förvaltningens sparbeting.
Karin Martinsson är kortfattat tydlig i sina svar på de frågorna.
Hur stor personal som behövs, räknas ut med hjälp av en modell där man med stödbehovsmätningar på individnivå som bas, fördelar resurserna utifrån behoven hos de olika brukarna.
– Modellen tar också hänsyn till andra övergripande parametrar som till exempel storlek på enhet och typ av boende, säger Karin Martinsson.

Många uppsägningar

Samtidigt berättar personal om hur de knappt hinner med och i en av de lex Sarah-utredningar som gjorts under året berättas det hur två tredjedelar av den fasta personalen på ett boende sa upp sig under 2020, och att både enhetschefen och metodutvecklaren lämnade in sina avskedsansökningar i början av det här året.
Enligt Karin Martinsson har man satt in en rad åtgärder på det aktuella boendet och arbetar med att revidera samtliga rutiner.
– En enhetschef är rekryterad som enbart kommer att ansvara för denna enhet. Dessutom arbetar två metodutvecklare motsvarande en heltidstjänst med det aktuella boendet. Vi arbetar med kompetensutveckling för medarbetare och ett aktivt arbete med rekrytering av både tillsvidareanställda och vikarier för att få en stabilitet på arbetsplatsen, vilket vi vet är en viktig nyckel.
Stabilt är samtidigt inte ett ord som går att använda om man tittar bakåt. På samma boende var det under en sexveckorsperiod 30 olika personer som arbetade, 10 ordinarie och 20 vikarier.
– Det är beklagligt när en enhet blir beroende av så många timvikarier.
Orsakerna är enligt Karin Martinsson flera.
– Det handlar bland annat om längre sjukfrånvaro hos ordinarie personal samt att pandemin lett till att medarbetarna skall vara hemma vid minsta förkylningssymptom, säger hon.
Det finns inga riktlinjer som styr hur många olika personal som brukarna ska behöva möta i sina hem, under till exempel en tvåveckorsperiod.

 

Läs mer om lex-Sarah-utredningarna här: Dödsfall, självskador och smuts bland lex-Sarah-utredningarna

Kompetens har saknats

Utredningen visar också att personal – både ordinarie och vikarie – saknat kompetens att möta alla funktionsnedsättningar som funnits på boendet. Men enligt Karin Martinsson behöver personalen i första hand ha vissa grundkompetenser som att vara undersköterska, ha kunskap om lågaffektivt bemötande, teckenspråk eller AKK, det vill säga alternativ eller kompletterade kommunikation.
– Behovet av kompetensutveckling inom sällsynta diagnoser eller vad en specifik person behöver för stöd varierar och kan förändras. Brukare kan få nya diagnoser som ställer nya krav på kompetens. Det kan vara diabetes, muskelsjukdomar, demens eller hantering av avancerande hjälpmedel. Vi behöver då fylla på kompetensen hos våra medarbetare, säger Karin Martinsson.

Ojämn fördelning

894 olika händelserapporter skrevs på grupp- och serviceboendena i kommunen från den 1 juli i fjol till början av maj i år. Om det är en rimlig mängd eller inte är enligt Karin Martinsson svårt att bedöma, utifrån antalet insatser som görs varje dag för sammanlagt 215 brukare.
– Snittar vi ut ovan 894 händelser på alla enheter så blir det 2,8 händelser i månaden per enhet. Utifrån den bedömningen så bedöms antalet händelser fullt rimligt, säger Karin Martinsson.
Nu är antalet händelser samtidigt inte jämt fördelade. Som Norra Hallands genomgång i tisdags visade, inträffade till exempel 156 av alla händelser på Gåsevadholms gruppbostad, 100 på Apotekareängen och 47 på Linstugan. Bemanningen följer däremot inte samma kurva som antalet händelserapporter. Enligt Karin Martinsson beror det på att flera saker påverkar hur stor bemanningen är.
– Vissa personer behöver mer stöttande och motiverande stöd och har färre insatser över dygnet, vilket kanske leder till mindre händelser. Andra brukare behöver mycket praktiskt stöd under större delen av dygnet och har stöd från flera olika vård- och omsorgsgivare, vilket leder till att fler saker kan gå fel. Därför är det viktigt att allt rapporteras, för att vi ska veta vad som går fel så att vi kan utreda och åtgärda, säger hon.

Tagit upp kritiken

I tisdagens Norra Halland fanns det kritik från personal som säger att det finns chefer som inte vill att det görs lex Sarah-anmälningar eftersom de är så tidskrävande. Det fanns också uppfattningen att chefer ibland kunde använda sig av avvikelserapporterna som en form av maktmedel mot personalen, att man istället för att först prata om saker var väl snabb med att skriva en avvikelse om en personal missat något.
– Jag har tagit upp kritiken om lex Sarah-anmälningar på ett ledningsgruppsmöte, men ingen känner igen det. Vi är skyldiga enligt lag att rapportera, utreda, avhjäpa/undanröja och anmäla missförhållanden eller påtagliga risker för missförhållanden. Detta får vi inte tumma på. Samma gäller för avvikelserapporteringen, oavsett om det leder till en Lex Sarah-anmälan till IVO eller inte.
Anmälningarna och rapporterna är enligt Karin Martinsson nödvändiga för att man ska kunna hantera och rätta till missförhållanden eller risk för missförhållanden.
– Det handlar också om att se till så att de inte inträffar igen. Det är ett sätt för verksamheten att utvecklas, att lära sig av sina misstag. Men det kan ibland också leda till att det blir en arbetsrättslig fråga, säger Karin Martinsson.

Läs mer: 

Personalen på LSS-boenden inder hårt tryck

“Det är hela tiden samma tjat om budget i balans”

Lever i oro för sonens säkerhet

Utredning visar på bristande bemanning 

Fortsatt underskott trots miljonbesparingar