KRÖNIKA: Ständigt dessa nya brädspel

Av Christina Forlin

Så var det dags för nyårslöfte, eller ja, kanske inte. Vi har ingen tradition hemma att lova saker som vi ändå inte kan hålla. Men jag skulle vilja bli bättre på att spela brädspel, så det kanske får bli ett löfte ändå – att träna upp den förmågan.

Under senare år verkar den yngre generationen i vår familj ha fått en outsinlig lust att testa nya varianter och det finns uppenbarligen ett utbud större än någonsin.

Visserligen är det jättetrevligt att umgås och spela spel med familj och vänner, men att allt som oftast behöva kastas in i nya världar av regler, strategier och fantasier kräver en del energi.

Förr i världen spelade vi kort eller monopol, kanske kinaschack, men det var allt. Igenkänningsbart från gång till gång. Men glöm det!
Uppsvinget för brädspel i tv-spelstider är lite förvånande kan jag tycka. Såg inte det komma.
Att skapa alla dessa varianter av underhållning verkar dessutom vara en sysselsättning att ta på fullt allvar.

En avlägsen släktning sa för något år sedan att han skulle ta tjänstledigt en dag i veckan för att tillsammans med en kompis utveckla spel.
Eftersom han arbetar inom IT tog jag för givet att det var tv-spel han syftade på men icke – det var brädspel.
Hur det har gått har jag inte följt upp, men visst är det fascinerade att tänka sig alla som sitter och klurar ut nya upplägg och dramatiska skeenden med läskiga brygder och troll eller andra fantasivärldar.

Poängberäkningar på olika sätt och utmanande spelregler verkar aldrig ta slut och nu i mellandagarna väntar nya prövningar för oss oinsatta i familjen.
Man får väl se det som nyttig hjärngympa och fortfarande är det självklart kul att umgås på detta vis. Men vinna är svårt när man alltid är nybörjare, och kanske är det där skon klämmer? Därför detta motstånd?

Hur som helst, jag lovar bättring, och att ta mig den tid det kräver.
Det är väl bara att satsa!