Missar skolan varje dag - svårt hitta en lösning

Av Ann Kristin Ekman

När Elias gick i fyran slutade han att vilja gå till skolan.
Nu går han snart ur nian och fortfarande finns det ingen fungerande lösning för hur han ska få sin undervisning.
– Det är ett systemfel i samhället som inte fångar upp de här barnen, säger Per, Elias pappa.

Det hela började troligen med ett brandlarm som gick igång i skolan, när det inte var en brandövning. För Elias blev det en otäck upplevelse, som triggade igång en ångestkänsla.
Elias har personlighetsdraget högkänslighet och tar i och med det in alla intryck omkring sig i betydligt högre grad än många andra.
– Ofta ville han inte ens gå hemifrån på morgonen. Om vi kom iväg kunde han framme vid skolbyggnaden plötsligt svänga till höger när vi kom fram till trappan utanför byggnaden, gå in och ställa sig under trappen och vägra flytta på sig. En gång när jag hade släppt av honom utanför skolan ringde han efter 45 minuter. Då hade han inte gått in utan istället satt sig i ett skjul. När man har misslyckats med att få honom till skolan i flera månader ger du till slut upp och låter ditt barn vara hemma, säger Per. Man orkar inte, man har ju ett arbete att sköta också.
Under mellanstadiet kom Elias iväg till skolan några dagar i veckan, från början av högstadiet inte ens det. Sedan pandemin började har han knappt varit där alls.
– Elias kan oroa sig väldigt mycket för saker och bygger upp en förväntansångest, till exempel för att gå till skolan. När pandemin slog till blev han så rädd för den att vi som föräldrar fattade då beslutet och sa till skolan att han inte kommer dit, säger Lotta, Elias mamma.

Stort fokus på diagnoser

Elias har ingen diagnos, något som både Per och Lotta tycker är korrekt.
– Han har en känslig personlighet och han är en tänkare, men det är en annan sak. Ibland kan jag tycka att det är för mycket fokus på diagnoser, säger Lotta.
I kontakten med skolan kan avsaknaden av diagnos samtidigt ställa till det. Elias har haft viss kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, där man gjort en mindre utredning, för att bedöma om han har en neuropsykologisk funktionsnedsättning eller inte.
– De gjorde bedömningen att han var ett gränsfall, och att vi själva fick bestämma om vi ville utreda vidare eller inte. Eftersom Elias inte tyckte om det utan blev stressad av situationen, valde vi att avsluta. Då kom ett brev från skolan där det stod att eftersom Elias inte hade en diagnos, förväntades han vara i skolan igen klockan åtta på måndag morgon, säger Lotta.
Hon kallar Elias, och andra hemmasittande elever som kanske inte har en diagnos men som inte klarar av att vara i skolan ändå, för de bortglömda barnen. De som faller mellan stolarna och blir ingens ansvar.
– Vi har själva fått ligga på för att ta kontakter och initiera möten mellan skolan, skolsjukvården och BUP. Som förälder tvingas du bli projektledare, istället för att bara få vara förälder, säger Lotta.

Känner sig utpekad

Elias har under åren haft tillgång till specialpedagog, men främst på plats i skolan. I sjuan kom specialpedagogen hem till Elias ungefär två timmar i veckan. Han har också anpassat schema utan slöjd och idrott. En mentor i vissa ämnen hör av sig med uppgifter för Elias att göra, men från övriga är det relativt tyst. Han har en plats i Studion, en enhet på Särö skola för elever med extra stöd, men dit vill Elias inte heller gå.
– Det får honom att känna sig utpekad och annorlunda, samtidigt som han nu skäms över att han kommit så långt efter i skolan.
Efter att Elias föräldrar gjorde en anmälan till Myndighet och stöd vid Kungsbacka kommun, har skolan själv medgett att man inte gjort tillräckligt för att lösa situationen.
– Men det är två månader sedan nu och sedan dess har det vart tyst, säger Per.

Distansundervisning positiv

Under pandemin, när undervisningen var på distans, fungerade skolgången bättre. Helst skulle både Elias och hans föräldrar vilja att det gick att fortsätta med distansundervisningen. Men någon sådan möjlighet ges inte.
– Den behöver ju inte ens ges från Särö skola. Är undervisningen på distans spelar det ju ingen roll var läraren är. Det finns mängder av barn i hela landet som sitter hemma och som skulle klara skolan bättre med distansundervisning, säger Per.
En termin till, sedan är högstadiet slut och gymnasiet väntar. Lite har man börjat prata om det hemma, men familjen försöker samtidigt undvika situationer som triggar ångesten.

Försöker tänka positivt

Oron för hur det ska gå finns där städnigt hos både Per och Lotta.
– Elias är väldigt smart, empatisk, humoristisk, social och talför. Han gillar datorer och teknik. Han har mognat mycket det sista året, men nu har han samtidigt missat nästan hela högstadiet, säger Per.
Ändå försöker han och Elias mamma att tänka positivt på framtiden.
– Jag är också högsensitiv och hade liknande problem som Elias när jag var yngre, Med det blev bättre med tiden och jag har haft ett bra liv, säger Lotta.

Läs mer: Mer information om frånvaro till politiker
Läs mer: Dottern utan skola i två månader