Knallekilen - en skyddad idyll

Av Kristian Alm

I århundraden har den lilla naturliga viken varit en skyddad plats längst ute på Onsalahalvön. Häng med till idyllen Knallekilens båthamn!

– Slå dig ner här på bänken så ska vi ljuga en stund!
Kjell Olsson, Knallekilens meste entusiast och sommarboende i området sedan 1958, vet det mesta om hamnen och historien och berättar gärna.
– I viken utanför har det ankrat handelsskepp sedan Hansans tid, och här kapade Lasse i gatan och han fru Ingela fartyg på 1700-talet!
– När min familj köpte vårt hus fick det bara plats några båtar innanför de skyddande klipporna. Men fastighetsägarna gick samman, spärrade av vattnet och muddrade den yttre hamnen. På 70-talet muddrades även den inre delen.

Skyddad
Resultatet har blivit en extremt skyddad hamn med plats för ett 50-tal båtar (egentligen 70, men en del platser har gjorts större). Denna dag är en av de varmaste i juli, och det kommer en strid ström av sommarboende med flytvästar och picknickkorgar längs den lilla vägen ner mot hamnen.
– Vi ska nog mest ut och slappa i värmen. Kanske det blir Hästholmen, där finns en skyddad vik, säger Carl-Magnus Henriksson som just gjort båten redo tillsammans med Astrid och Svea Petersson.




Några segelbåtar hittar man inte i hamnen, och förklaringen är enkel – på de flesta platserna är det helt enkelt för grunt. Längs ut är det 1,20, men längre in bara några decimeter. Och år för år blir det lite grundare, när strandkanterna och vattendraget som mynnar i viken drar med sig slam.
Förhoppningen är att kunna muddra hamnen och ge den nytt liv, men det är dyrt – mycket dyrt.
– Jag har hållt i utredningen och kontakterna med alla konsulter, och bara det har kostat 250 000 kronor, berättar Kjell Olsson.

Tungmetaller
Hela Onsalafjorden är Natura 2000-skyddad och länsstyrelsen ställer höga krav vid muddring, eftersom det ofta finns tungmetaller i slammet efter många års bottenmålning av båtar. Så är det även i Knallekilen, visar provtagningar.
Så allt slam måste transporteras bort till en deponi. Innan det görs ska slammet lagras så att att lakvattnet rinner tillbaka, men då gäller det att vattnet inte har för höga halter av gifter, för då måste även det tas om hand.
– Det kommer att kosta en rejäl slant, som i så fall skulle fördelas per båtplats. Det är inte alla som är sugna på att lägga det, särskilt som vi nyss betalat för installation av kommunalt VA , suckar Kjell Olsson.
Någon omedelbar vinst av en båtplats finns inte heller direkt, de kan inte säljas eftersom de är direkt kopplade till fastigheterna, inga andra får ha båt i hamnen.

Ideell förening
Nå, det blir en fråga för föreningen att bita i. En förening som betytt och betyder mycket för området.
– Förutom hamnen sköter vi en badplats och ordnar små fester, allt helt ideellt.




För Kjell är båten och hamnen ett måste, varje dag blir det tur om det inte stormar. Förresten har han två båtar. Förutom en bruksbåt i plast, guppar det dessutom en unik bohusländsk snipa i innerhamnen. Den lät han bygga på ett litet varv på Orust för fyra år sedan, men den är fortfarande i nyskick.
– Det beror på att jag låter varvet ta hand om den varje vinter och ge den tio lager lack.
Det måste ju bli enormt dyrt?
– Det vill jag inte prata om. Men visst är den vacker?
Jo. Den är fantastisk, liksom Knallekilen. Som sagt, ren idyll.