Krönika: Floskler som funkar

Av Ronny Karlsson

Jag har skaffat mig en coach. En förebild som ger mig trygghet, goda råd och ibland en skarp men hjärtlig förmaning att hålla fokus. Min coach har alltid väl strukna blanka skjortor och lika blank och väl struken panna. Hans tänder och ögonvitor tävlar om vem som har mest onaturligt vit färg och han är väldigt rak i sin kommunikation. Min coach heter Darren Hardy och är en framgångsrik affärsman från the U S of A.

Min coach är allt ovan men han är framför allt en annan sak. Min coach är en filantrop och människovän. Allt började när han, en vilsen man på knappa 40 träffade på en äldre herre, en dollarmiljardär, som tog sig an honom och berättade livets alla sanningar för honom. Nu vill min coach ge tillbaka genom att själv sprida denna gospel om framgång. Helt gratis! (Det går förstås att köpa hans master class i framgångssaga för 3000$ men det är ju business…)

Vi träffades av en slump på sociala medier. Eller slump och slump… Vi träffades nog på grund av logaritmer och målgruppsanpassning. Målgruppen: Vilsna män i 40-årsåldern som attraheras av att någon annan skriker Be a champion! Och #BetterEveryDay. Lite som en personlig tränare i framgång. Framgångssagan är dock uppbyggd på en mängd floskler och managementspråkliga lågt hängande frukter. Jag är egentligen inte mycket för sådant. Tycker det lätt blir lite kletigt när en karriärist står på scen och hetsar massorna i sälj, mersälj och ännumersälj. Än obehagligare blir stämningen när fårflocken bräcker jakande i kör tillbaka. (Ja, jag har viss problematik med flockkultur och automatiska jasägare.)

Men, det finns alltid ett men. Genom åren har jag hållit mig till ungefär samma bransch, inte helt och hållet men ändå inom samma sfär. Inom denna sfär råder ett så homogent ideologisk och teoretisk konsensus att Sverigedemokraternas partistyrelse skulle anses pluralistisk i jämförelse. Eftersom både ideologi och teori inom sfären är någorlunda inkluderande och vänliga i sina fundament så hotar det dock inga liv. Inte i större utsträckning åtminstone. Men det blir å andra sidan ingen framåtrörelse när en flock bara står och betar nöjt. Så, Darren Hardy, vad kan han göra för människorna i min filterbubbla och egentligen alla andra som inte gillar väckelsemöten? Kort sagt, ingenting. Sådana som Darren Hardy är avskydda, de återkommer gång på gång i form av chefer packade med de senaste flosklerna från affärsvärlden. Antagligen för att de går in med viljan att DE ska göra skillnad.

Jag anser mig vara en rätt god människokännare och har genom åren lärt mig tala rätt många språk, inte språk i sig men jag kan snacka med olika människor och förstå dem och göra mig förstådd. Framför allt ser jag när kommunikation inte fungerar. Allt som oftast när kommunikation inte fungerar är det avsändarens fel. Det som är så självklart för hen blir gallimatias för mottagaren. Därför är Darren Hardys och hans gelikars floskler så avskydda i de flesta branscher. Men det är så här, flosklerna fungerar. Mycket är kloka ord, med tyngd bakom sig. De har blivit floskler för att de fungerar och alltid gjort det. Problemet är att de kommuniceras på fel sätt, från fel håll.

Det sägs att kunskap är makt. Men idag är kunskapen fri. Det står var och en fritt att söka reda på hur saker och ting fungerar, att fortbilda sig och ta kliv. Kliv som inte ens leder till en trappa för idag bär vi alla på våra egna stegar. En ledares uppgift är inte längre att stå på andra våningen och ropa ner på folk. Snarare är uppgiften att hålla dessa stegar stadiga. Och när hen står där nere, då kan hen kosta på sig ett ”BE THE CHAMP!”
Först då funkar det.