Vi har mängder av nyhetsartiklar och reportage vecka efter vecka, massor av bra journalistik. Men vissa etsar sig liksom fast, exempelvis reportaget om Tristan som bara blev 11 år.
Tristan drabbades av blodcancer och förlorade till slut kampen. Det har nu gått tio år sedan det ofattbara drabbade familjen. Nu berättar Mikael och Sofia Schött sin historia om hur det går att ta sig vidare från avgrundsdjup sorg till ett liv med framåtrotation.
Om ni inte läst reportaget har ni missat något alldeles extra. Min kollega Christian har verkligen fångat familjens känslor på ett utmärkt sätt. Ett mycket starkt reportage om familjens mardröm. Och väldigt starkt att ställa upp på en intervju i lokaltidningen.
Det sex sidor långa sportreportaget finns i senaste söndagstidningen och även på vår sajt, om du missat det. Men var beredd på att fälla en och annan tår när du läser. Det gjorde jag. I mitt fall väcker det lite extra känslor, eftersom jag förlorade min pappa för två år sedan. Dödsorsaken var just blodcancer. En saknad som fortfarande är enorm. Så det blev en och annan gråtpaus under skrivandet på krönikan.
Avslutningsvis: det här är styrkan med lokal journalistik och i det här fallet sportjournalistik. Jag får ibland synpunkter på att det är för mycket sport i tidningen, något jag inte håller med om eftersom att vi också har massor av annat i tidningen. Det här är också sport, allt på NH-sporten är inte 1-1, 8-3 eller 32-28. Det finns så mycket annat att berätta om, så om du bläddrar förbi sporten missar du mycket god journalistik. Bara ett tips.
Ha en trevlig helg.
Stefan Pettersson, chefredaktör
Läs reportaget om Tristan som bara blev 11 år här.
Äldre man lurades att sätta in dem på hennes konto
Kaptensgården fylld med liv och verksamhet
”De är otroligt tacksamma"
✔ Drömvärvningen ✔ Han blir förstaval ✔ Scenariot som ändrar allt
Det fanns bara en sak i huvudet när Mikael och Sofia Schött klev innanför dörrarna. När de öppnas igen och de promenerar ut genom dem så ska de kliva ut ur den här mardrömmen allihopa tillsammans. De vaknade utan sin älskade Tristan. Det var tio år sedan – nu är de redo att berätta sin historia om hur man faktiskt tar sig vidare.