Krönika: Damen på gymmet får mig att skämmas

Av Ulrika Wahlström

Vad får dig att må bra i Kungsbacka? Vilka inslag i vardagslivet i vår kommun ger dig glädje?

Gillar du en innerstad som förblir oplogad dagar efter ett kraftigt snöfall? Njuter du av att betala 30 kr för att parkera 61 minuter på en strandnära parkering i januari? Då är Kungsbacka kommun ett ställe att trivas på! Nä, skämt å sido. Jag älskar Kungsbacka med omnejd, men inte på grund av utebliven snöröjning och löjligt dyra parkeringar.

Jag har insett att de, ibland ganska otydliga, mikromötena som inträffar i ens liv kan ha en megapositiv effekt på ens välmående. Jag tänker på möten med människor som man inte alls känner, men som finns i ens liv på ett eller annat sätt. Låt mig exemplifiera!

När yngsta sonen gick på Vallda Klasberg förskola föddes hans starka dröm om att bli städare. Han fick en städvagn med full utrustning i födelsedagspresent och lyckan var total. Han gick in i karaktär och lystrade bara till namnet Gustavsson. Först senare förstod vi att städintresset hade fötts då han hängde i trasorna på förskolans städerska, vi kan kalla henne C, för att få en glimt av allt sprayande och fejande. Hon är troligtvis inte alls medveten om glädjen hon skänkte honom och oss, som då fick fin städhjälp!

Nyss berättade en ledare på gymmet, vi kan kalla henne M, att hon skulle sluta med pass i Kungsbacka stad och i stället hålla dem i Frillesås. Efter hennes sista pass, går jag, inspirerad av en gammal Dressman-reklam, fram och säger ”Grattis Frillesås!”. Hon tackar och tar det som en komplimang. Och det var det! Vi har varit många som dragits till hennes pass då hon inte bara ser till att vi tränar biceps och triceps, utan utstrålar glädje och kittlar våra hjärnor med en härlig, smått ironisk humor. Jag saknar henne redan!

För flera år sedan tog jag dagligen bussen till pendeln. Då märkte jag att dagen började extra bra när det var en viss chaufför som körde. En del chaufförer passar på att titta i telefonen när de stannar vid en hållplats. men den här sken liksom upp mot alla som gick på bussen. Numera tar jag sällan bussen, men när jag gjorde det nyligen möttes jag av busschauffören från förr. Hans glada humör smittade!

Det är inte bara träningsledare på gym som kan sätta sina spår – det kan även medgymmare göra. Jag pratar inte om irriterande svettränder på träningsmaskinerna, utan avtryck som generar en annan typ av värme. På gymmet i Särö finns det en äldre dam, som jag ofta träffar på. Faktum är att jag typ blir besviken om hon inte är där. Hon bjuder gärna på livsviktiga råd, såsom att jag regelbundet bör undersöka mina bröst. Vid något tillfälle sa jag att hon är min idol då hon klarar av gympassen med sådan bravur. ”Är det för att jag är så gammal som du är imponerad?” undrade hon. Då skämdes jag, men hon skrattade käckt och sa att man måste hålla i gång livet ut. Åh! Alla skulle få chans att få hänga med en sådan här fin, alert och livsglad kvinna!

Jag vet varken vad damen på gymmet eller vad busschauffören heter, men de är sådana som bidrar till att jag trivs i vår nejd. Vilka möter du i ditt liv, som kanske har större positiv påverkan på dig, än vad du tänkt på? Någon du hejar på under din dagliga promenad eller kanske den trevliga killen i kassan?