Krönika: Äntligen en dag att fira

Av Christina Forlin

I dag är det kanelbullens dag. Lämpligt då att jag i söndags hittade några påsar med just kanelbullar gömda i frysen på landet. Det var dags att tömma den inför vintern, vilket alltid är lite vemodigt och en påminnelse om sommaren, om roliga besök och utflykter, inte minst svamppromenader under sensommaren.

Det blir även uppenbart att det inte går att bocka av allt vi hade planerat. Tiden gick fort, och bullarna finns kvar. Det blev inte fullt så många fikastunder på verandan eller uppe vid sjön som vi hade hoppats på.
Eller var jag bara snål, eller sparsam? Bullar är ju så bra att ha i reserv, om man får oväntat besök.
Nu fick vi uppenbarligen inte tillräckligt många. Och några fler fynd från frysen vittnar om att sommaren rann i väg fortare än fortast.
Där fanns muffins och glass, och lite förskrämda ärtor och persilja. Och glassmaskinsskålen som stod redo för nästa sats, men den får nu vänta några månader.

Men bullarna finns här och nu och det är dags att äta upp dem och fira kanelbullens dag.
Läste mig till på Wikipedia att dagen lanserades 1999 av Kaeth Gardestedt.
Hon var vid den tidpunkten projektansvarig för Hembakningsrådet, en organisation som för övrigt funnits sedan 1959 och fortfarande verkar finnas kvar.
Att kanelbullens dag infaller just den 4 oktober beror på att Kaeth Gardestedt och Hembakningsrådet ville att dagen, som skulle infalla på hösten, inte skulle konkurrera med andra traditioner såsom äppelfestivaler, gåsmiddagar, kräftor eller suströmming.
Tur hon var ute i god tid, för skulle hon ha velat uppfinna kanelbullens dag i år hade det varit omöjligt att inte krocka med andra företeelser som kräver sina dagar.
Vad sägs om exempelvis grötens dag den 10 oktober för att inte tala om chokladmuffinsdagen den 18 oktober följd av wienerbrödets dag den 22 november.

Det finns dagar för det mesta och själv skulle jag önska att det i dag är ”sista dagen för pålning-dagen”.
Bygget av de nya kvarteren i Söderstaden gör sig väldigt väl påmint här på jobbet emellanåt. Och det verkar faktiskt som min önskan har gått uppfyllelse. Jag hoppas att det håller i sig. Hur jag ska fira? Med en kanelbulle så klart.