På jakt efter känseln i sin egen fot

Det var ett standardingrepp som gick snett. 25-åriga Ida Jacobson blev deprimerad, beroende och får hoppas att hon kan känna om hon kliver på en vass sten om två år. Ändå oroar hon sig mest för hur det blir med fotbollen.

Tacklingen var schyst, men Ida Jacobson kände hur något skadades i högerfoten på Mjörnvallen i september i fjol. I matchminut 53 fick hon lämna planen men det var nog bara en stukad fot. trodde hon. Sedan svullnade det upp runt hälsenan. Det var lite värre än en stukning – vid en skelettröntgen såg man att en benbit i foten lossnat.

– Jag fortsatte spela för jag tyckte inte det hämmade mig. Jag kom överens med tränare och fysioterapeuten att operera efter säsongen, rehaben skulle inte vara så lång så då fanns det tid, säger forwarden.

Då visste hon inte vad som väntade.

 

Målgörare av rang

Ida Jacobson hade haft möjlighet att lämna moderklubben Onsala BK tidigare. Kungsbacka DFF hörde sig för. Jitex BK likaså. Men det var först till 2020 som den kvicke forwarden testade på elitettan. Själv var hon tveksam om hon skulle räcka till. I OBK hade hon gjort 16, 17 och 19 mål på ettannivå.

– Jag har inte så höga tankar om mig själv. Jag tänkte att jag kom till en miljö där alla var sjukt bra.

Farhågan om att inte räcka till kunde hon slå bort. Det blev åtta fullträffar under 2020, en andraplats i den interna skytteligan och en bofast plats i startelvan. Flytten till Jitex hade blivit en fullträff.

– Det var livets säsong. Jag hamnade i en miljö som jag ville vara i. Jag gick på magkänslan och det blev så jävla bra.

Borde du lämnat Onsala BK tidigare för spel högre upp?
– Nja… eller svar ja. Det borde jag kanske. Men det fanns inget lag, jag fick ingen bra känsla i KDFF och Jitex låg länge i samma division som Onsala.



 

"Det var så fruktansvärt"

Det var med livets säsong bakom sig som Ida Jacobson rullades in för operationen i Göteborg i december. En månad senare var anfallaren fullt frisk från operationen, men det var något annat. Snabbt efter operationen fick hon en annan smärta. En oerhört hemsk smärta.

– Det var inte värk utan som stötar hela tiden, det var som värst när jag låg ner. Jag kunde inte ligga stilla.

Sömn var bara att glömma. Under nätterna strosade Ida Jacobson runt i Kungsbacka. Hon försökte hela tiden sysselsätta sig för att försöka hålla borta smärtan.

– Det var så fruktansvärt, jag har bara försökt lägga det bakom mig.

 

Chockad av resultatet

En kombination av morfin och antidepressiva lindrade smärtan. Hon tog hjälp av en psykolog i början av året för att få strategier för att kunna sova. Det gjordes en nervanalys där man jämförde reaktionerna i vänster och höger ben. Det var högerfoten, hennes bästa, som opererades. Det var en smärre chock att se resultatet för Ida Jacobson. Vänsterbenet skakade. Högerfoten rörde sig inte. Det var inga signaler. Efter otaliga undersökningar konstaterades att en nerv i foten skadats under standardoperationen när benbiten plockades ut.

– De sa att det var en på miljonen att det händer… så lite unik är jag, konstaterar Ida Jacobson uppgivet.



 

Kliniken anmälde sig själva. Känseln i foten hade försvunnit och musklerna hade börjat förtvina när nervsignalerna inte skickades. De hittade en handkirurg som under sin föräldraledighet tog sig an att operera Ida Jacobson på nytt. En nerv från vaden opererades in i foten.

– Han sa att han skulle fixa det men att det inte var säkert att känseln skulle komma tillbaka.

Operationen gjordes i juni. Den var lyckad.

– Om jag kan känna när jag trampar på en vass sten om två år så ska jag vara glad, sa han, berättar Ida Jacobson.

 

Blev beroende

Åtta månaders rehabilitering var nästa prognos. Ida Jacobson hade aldrig tidigare haft en allvarlig skada. Det har varit frustration; varför hon? Hon har varit förbannad. Hur kunde operationen gå snett? Ida Jacobson upplever att kliniken skött sig exemplariskt efter misstaget men det förändrar trots allt inte hennes situation. Starten på 2021 var hemsk.

– Jag var rätt knäckt. Det har varit dippar. Man känner sig ensam men att tillhöra ett lag har varit min räddning. Hela Jitex som förening har varit fantastiska, speciellt vår sjukgymnast Ulrika Nyhlén. Utan henne vet jag inte var jag hade varit.


Hur mår du nu?
– Bra, det kan jag säga. Jag har varit fri från medicinerna i två månader, det var ett stort steg.

Ida Jacobson berättar att hon blev beroende av de starka medicinerna. När hon tog dem försvann ju smärtan och allt var som vanligt. Det var ett fönster då hon kunde glömma sin egen högerfot.

– Jag längtade efter ruset. Jag fattar varför folk blir beroende, nu har jag känt på hur det är, säger hon.

 

Vägrar ge upp 2021

Blicken är fäst på väggen. Ida Jacobson rehabtränar dagligen, förutom söndagar. Ofta ett pass ensam för att sedan åka till Jitex-träningarna och köra ett konditionspass. Nu sitter hon på uppvärmningscykeln. I sitt eget huvud ville hon kapa ner rehabiliteringen från åtta månader till fem och en halv. Detta för att vara redo till sista seriematchen den 13 november 2021 när Jitex gästar Uppsala.

– Men det är tveksamt om det går.

Har du tagit upp det med er fysioterpeut?
– Jag tog upp det förra veckan och hon dödade den tanken.

 


Fothelvetet under året till trots, 25-åringen vill tillbaka och siktar på spel i elitettan – Jitex har erbjudit henne ett kontrakt för 2022. Men det skaver om hon inte gör en enda minut i år även fast hon är medveten om att det med största sannolikhet kommer att bli så.

– Det skulle vara ett förlorat år, säger hon.

Kan man inte ha det då?
– Jo, det kan man. Klart man kan men jag vill inte ha det, säger hon och fortsätter trampa på cykeln.

 

Kände inte av skon

Gipset plockades bort efter nio veckor. Efter det har hon haft en airwalk ortos. På tisdag ska den kastas av.

– Det känns läskigt. Jag testade nyligen att ha på mig en sko för första gången, det var det läskigaste. Jag såg att jag hade den på mig, men jag kände den inte.

Det är dock inte avsaknaden av känseln som oroar henne mest i dagsläget – det är hur det kommer att vara innanför linjerna. Experterna har sagt att det inte ska finnas några hinder för att spela fotboll på elitnivå igen.

– Jag tänker inte så mycket på känslan utan mer på funktionen, för jag vill komma tillbaka till fotbollen.


 

Läs fler sportnyheter här.