Gården berättar om livet förr i tiden

Av Christina Forlin

Historien har berättats förr men tål att berättas igen. Om gården Gunnarssons i Axtorp, Förlanda, som numera kallas Riksdagsmannagården och är byggnadsminne sedan 1994.
Här har tiden stått stilla sedan 1940-talet, och mycket är sig likt sedan förra sekelskiftet då riksdagsmannen Aron Christoffer Gunnarsson bodde där.

Kjell-Åke Rinnarv möter upp på gårdsplanen. Han är den nuvarande ägaren och sköter om och engagerar sig i byggnadsminnet på många sätt, men den disponeras och arrenderas av Förlanda hembygdsgille. Så det är numera en publik plats dit allmänheten har tillträde.
Riksdagsmannen Gunnarsson var Kjell-Åke Rinnarvs farmors far och det är han som i mycket har satt sin prägel på gården så som den ser ut i dag.

Aron Christoffer Gunnarsson var en stor man i bygden och hade inflytande över både skolan och andra viktiga frågor och han var den som såg till att vägen till Förlanda förbättrades avsevärt. Mellan 1903 och 1911 satt han i riksdagen i den andra kammaren för Högerpartiet.
Gården har anor från 1600-talet men husens äldsta delar är från 1836. Efter en katastrofal brand i Förlanda samma år, då fyra gårdar totalförstördes, fick den byggas upp igen.

– Det var under ett bröllop i byn som ett mynningsladdat vapen tände eld på ett av halmtaken och eftersom husen låg så nära ödelade branden hela byn. Förlanda brandförening gick i konkurs, säger Kjell-Åke Rinnarv.
– När gården skulle byggas upp igen, flyttades den några hundra meter, och fick sin nuvarande plats. Tidigare låg den på kullen i närheten, säger han och pekar österut.



Kräver underhåll

Byggnaderna kräver förstås sin vård. Inventarierna också.
Kommunantikvarien Sofia Larsson är med på rundvandringen denna tidiga vårdag. Hon tycker det är en fascinerande gård.
– Det är en skatt att ha ett sådan här ställe, säger hon.
– Men det kostar, säger Kjell-Åke Rinnarv.

Han kan visserligen få bidrag till vissa renoveringar, nu i år ska exempelvis taket lagas, men de täcker inte vad det kommer att gå på enligt honom.
Ett byggnadsminne är skyddat enligt Kulturmiljölagen och det är länsstyrelsen som är ansvarig för skyddsbestämmelserna. Dessa talar om på vilket sätt byggnaden eller anläggningen ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras.
Just detta byggnadsminne innefattar inte bara husen exteriört, utan även hur bostadshuset ser ut invändigt.
– Jag får inte ändra på något här utan att rådgöra med länsstyrelsen, säger Kjell-Åke.
Sofia Larsson fyller i:
– Riksdagsmannagården får exempelvis inte byggas till. Eftersom även interiören ingår i vad som är byggnadsminnet får inte heller den röras utan tillstånd, och är det något som måste göras ska en antikvarie vara med.



Ovanliga färger

Det är förstås många saker som utmärker gården och hon tar de speciella färgerna på verandan som ett exempel.
– Den var rödmålad så länge jag kan minnas fram till dess att huset blev byggnadsminne och skulle målas om, säger Kjell-Åke Rinnarv.
– Då upptäckte hantverkarna olika färglager under rödfärgen, och det visade sig att den varit betydligt färggladare. Invändigt var den målad i en turkos nyans, det var djärvt. Det skulle man aldrig trott.
– Ja, det är roligt att de gamla färgerna har plockats fram, säger Sofia Larsson.

På gården bodde det folk fram till 1972. Riksdagsman Gunnarsson som levde mellan 1855 och 1944 gifte sig till gården 1882.
– Men redan 1895 blev han änkeman då hans hustru dog i barnsäng, berättar Kjell-Åke Rinnarv.
Makarna Gunnarsson fick fyra barn, och tre flyttade aldrig därifrån.
– Bara ett barn gifte sig, och det var min farmor.

Aron Christoffer Gunnarsson var lantbrukare men efter åren som riksdagsman sågs han inte ute på åkrarna. I stället var det de tre barnen som skötte gården.
– Birger, Albert och Martina stannade, säger Kjell-Åke Rinnarv.
Att gården finns bevarad som den är kan nog eftervärlden tacka de tre syskonen för.






Typisk för Halland

Gården är kringbyggd, vilket var vanligt i Halland på 1800-talet. Boningshuset är ena längan, ihop byggd med potatiskällaren och sädesloftet i ena änden.
Ladugård och lada för redskap och tröska hänger ihop i den andra långa längan.
– Den ursprungliga ladugården har blivit påbyggd, det syns tydligt, säger Sofia Larsson.
– Och här har taket blivit kapat för att transporter på vägen ska kunna ta sig fram, säger hon och pekar på en minst sagt ovanlig avslutning på ena hörnet av taket.

Förr gick gården under namnet Gunnarssons.
– Här fanns fyra-fem kor, några får, grisar och hästar förstås. Skogen var viktigt, och inte minst linodlingen.
– Förlanda hade stort utbyte med Mark, mer än med Kungsbacka. Och i Mark fanns det en textiltradition, så många i Förlanda drygade ut sina inkomster med att sälja linnetyg. Linet vävdes till lärft, en enkel tuskaftsväv som var cirka en aln brett och 64 alnar långt.



Tiden står still

När riksdagsmannen fyllde 50 år 1905 renoverades huset och ytterväggarna och innertaket höjdes. Takfotsfönster sattes in. Då tapetserades det även om och man satte in en kakelugn. Riksdagsmannen ville få till en ståndsmässig bostad. Sedan dess har inga större förändringar genomförts.

I början av 1940-talet drogs det in el i huset, men inte vatten eller telefon.
Inredning är kvar sedan dess, precis som den var på riksdagsmannens tid. Inne i rummen har tiden stått still. I köket står kaffekopparna framdukade och radion och den korta sängen är på plats i storstugan.
I det stora rummet står bordet mitt på golvet.
– Här måste han haft sina möten och sammanträden, säger Kjell-Åke Rinnarv.




Läs också om Särö kyrka.

och
Stenstugan





Faktaruta 1
Olika typer av skydd för värdefulla hus
1. Ett hus kan ha olika typer av skydd. Det starkaste skyddet är att förklara byggnaden som byggnadsminne. Det finns två typer av byggnadsminnen – byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen (enskilda) och statliga byggnadsminnen. Det är länsstyrelsen som förklarar byggnaden som byggnadsminne vad gäller enskilt ägda, (och skyddet regleras av kulturmiljölagen). I ett beslut om en byggnadsminnesförklaring anges vilka skyddsbestämmelser som ska gälla för byggnadsminnet. Om ett byggnadsminne ska ändras måste länsstyrelsen godkänna det och man kan samtidigt söka bidrag för underhållskostnader hos länsstyrelsen.
Syftet med byggnadsminnen är att bevara spår av historien som har stor betydelse för förståelsen av dagens och morgondagens samhälle och att garantera människors rätt till en viktig del av kulturarvet. För att reglera hur det kulturhistoriska värdet ska tas tillvara fastställs skyddsbestämmelser för varje byggnadsminne.

2. Om byggnaden ingår i en miljö som är förklarad som riksintresse för kulturmiljövården får man inte göra ändringarna som stör riksintressets värden. Det är kommunens ansvar att se till att ny bebyggelse inte stör riksintresset. I Kungsbacka finns 12 riksintressen för kulturmiljövården.

3. Om byggnaden ligger inom kommunens kulturmiljöprogram så tar kommunen hänsyn till miljöns sammantagna värden och prövar detta i bygglovsprocessen. I detaljplanen kan kommunen skydda byggnader mot att rivas och ge olika typer av skyddsbestämmelser: rivning (r), varsamhets- (k) eller skyddsbestämmelser (q).

Källa: Riksantikvarieämbetet, Kungsbacka kommun och Boverket, länsstyrelsen



Kolla in filmen på youtube.com där Kjell-Åke Rinnarv gestaltar riksdagsmannen Gunnarsson hemma på gården.