Debatt: Kan vårdens offerkofta växa mer?

Efter några år med generösa tilläggsanslag till vårdsektorn, med miljardvinster som följd, verkar plötsligt alla pengar försvunnit. Under pandemiåren satsade förra regeringen massivt på vårdsektorn. Det användes till extrainsatser för att få fler in i vården, högre löner, tillägg för extra uppgifter etc. Dessutom passade man på att ge sig själva generösa allmänna bonusar. Trots detta lyckades inte regionerna göra av med alla pengar utan man gick med miljardvinster. Arbetsinsatserna var höga, precis som i resten av samhället. Det behövs mer än sjukvård för att få samhället att fungera.

Extrapengarna tillkom genom att de elektroniska sedelpressarna gick för fullt. Flera hundra miljarder kronor tillkom i ekonomin. Detta bidrog till den skenande inflation vi upplevt liksom högre räntor och en svagare krona. Ett fenomen som förklaras i nybörjarböcker i vilken kurs i nationalekonomi som helst.

Nu när man inte trycker upp extrapengar mer verkar alla medel i vården ha försvunnit. Lobbyorganisationen SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) ojar sig som vanligt att det fattas minst 20 miljarder kronor, precis som man alltid gör oberoende hur mycket olika regeringar satsar. Olika fackföreningar hänger på liksom den politiska ledningen för regionerna.

Brist på pengar skylls bland annat på skenande kostnader för pensioner. Om man beviljar sig högre pensioner än på den privata sidan och inte har någon finansiering för detta utan förlitar sig på att staten ska stötta med skattemedel så lever man över sina tillgångar. Om man dessutom inte värdesäkrar pensionerna utan förlitar sig på att betala på löpande räkning så blir man mycket känslig för omvärldsförändringar som inflation.

När man inte får allt man pekar på är det alltid någon annans fel. Staten, det vill säga våra skattemedel, ska rädda allt samtidigt som man ska vara självständig. Att rätta mun efter matsäcken är inte att tänka på. Var finns ansvarskänslan?

Offerkoftan växer…

Tomas Thorvaldsson, pensionerad professor