Debatt: Hedersförtryck kräver mer än symboler och fina ord

Den här veckan är det 24 år sedan Fadime Sahindal mördades.

Minnet av Fadime och alla andra i Sverige som fått dö i hederns namn, ger de som strävar efter ett bättre samhälle ett särskilt ansvar.

Ett ansvar att inse att det inte räcker med att prata om minnesord och värderingar.

Politiken fungerar bäst när den är pragmatisk, och jämställdhetspolitiken är inget undantag.

Regeringen har under de senaste åren tagit flera viktiga steg i rätt riktning. Förbudet mot oskuldskontroller och oskuldsintyg, som trädde i kraft 2025, är effektiv för att visa att oskuldsmyten är just en myt, och att ingen kvinna eller flicka ska tvingas spela med i den teatern.

Förslaget att göra kusinäktenskap olagliga bryter konkret med strukturer som ofta används för att låsa fast unga i tvång och beroende.

Att hedersrelaterat våld och förtryck nu ingår i de jämställdhetspolitiska delmålen innebär ett efterlängtat erkännande av problemets omfattning och allvar. Man kan inte hänvisa förtryck, våld och hot till kultur, tradition och seder, vilket delmålet tydligt befäster.

Detta är reformer värda att försvara. De visar att liberal politik kan stå upp för individens frihet även när det skaver.

Men hedersförtrycket är inte besegrat. För att skydda fler krävs nu nästa steg.

Ett av de största problemen är bristen på samlad kunskap. Sverige saknar idag en aktuell, nationell och heltäckande kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck. De studier som finns är ofta gamla, lokala eller bygger på olika definitioner. Resultatet blir ett lapptäcke av uppskattningar som försvårar riktade och effektiva insatser. Vi välkomnar att jämställdhetsmyndigheten fått ett uppdrag att kartlägga hedersförtryck i Sverige, men kartläggningen behöver vara nationell och ta in många perspektiv på hedersrelaterad problematik. En stat som menar allvar med att bekämpa hedersförtryck måste veta var, hur och mot vilka det sker.

Samtidigt behöver rättsstaten bli tydligare i sin reaktion mot gärningsmän. Brott med hedersmotiv är inte “vanliga” brott. De begås ofta kollektivt, systematiskt och med målet att krossa en individs frihet över tid. För offret innebär det inte bara ett övergrepp, utan ett livslångt hot.

Därför bör utvisning kunna användas i större utsträckning när en person utan svenskt medborgarskap döms för hedersrelaterade brott. Syftet är inte straffskärpning för sakens skull, utan för ett konkret skydd av offret.

Redan nu anses hedersmotiv vara en försvårande omständighet när brott begås, men det måste också visa sig på ett pragmatiskt sätt när rättsväsendet har en skyldighet att skydda den som utsätts.

Samtidigt räcker inte enbart lagstiftning. Arbetet måste också stärkas lokalt där livet faktiskt levs och där signaler kan fångas upp i tid: i skolan, i sjukvården och hos polisen. Det är där rätt frågor måste våga ställas, där ansvar måste tas, och där den som söker hjälp ska mötas av ett samhälle som håller ihop. Människor som arbetar i det offentliga, måste också ha rätt utbildning.

Fadimes minne får inte reduceras till bara ett minne och fina ord. Hennes anda måste få leva vidare i praktiken.

För minnet av fadime handlar om nuet.

Det handlar om flickan som inte får välja utbildning. Om kvinnan som hotas när hon kräver skilsmässa, och som till slut utsätts för dödligt våld av sin egen familj. Om den unga, gravida kvinnan som som mister livet när hon bryter mot hedersnormerna. Det är berättelser från dagens Sverige.

Liberala kvinnor vägrar acceptera att friheten är villkorad av kön, familj eller ursprung. Staten har tagit viktiga steg, men arbetet är inte färdigt.

Med bättre kunskap och skarpare verktyg kan fler skyddas.

Det är det minsta som kan göras i Fadimes namn.

Malin Sjöberg Högrell, ordförande Liberala kvinnor

Ann-Christin Danielsson, distriktsordförande Halland

Läs mer debatt:

Debatt: Synskadade bör få färdtjänst oavsett klockslag

Debatt: Gör ungdomsgårdar av nerlagda förskolor

Debatt: Rekordfå startar företag