Angående artikeln om Ekekullen i NH 17/11-20.
Jag har länge gått och funderat över att Kullaviksvägen är den enda vägen som matar ner all trafik förbi centrum och norrut upp mot Korshamn/ Ekekullsområdet.
Jag har länge bott och ägt en gammal fastighet på sydsidan av Kullaviksvägen, jag bodde här redan när centrum byggdes ut runt 1982-83-84. Och jag har vänner som bor i centrumbebyggelsen precis vid stora parkeringen, kyrkan och Hemköp/ Signalen.
Och vi är flera som förundrat konstaterar att trafiken tilllåts att öka och öka och ingen frågar oss utmed Kullaviks centrum om vad vi tycker om detta och om hur det påverkar miljön här.
Jag vet att Ekekullsborna för länge sedan motsatte sig utbyggnad av vägen norrifrån in i deras område. Och vi är flera som nu tycker att om det ska byggas ännu mer så måste det också bli två infartsvägar till Kullavik, en från norr där man kan ta av från 158:an vid Snipen och sedan ta av in mot Ekekullsvägen.
Vilka starka röster är det som motsätter sig detta? Fastighetsägarna i Korshamn och Ekekullen naturligtvis. De tycker säkert att centrumborna ska stå ut med biltrafiken men att de själva av tradition ska slippa?
Hanhalsbon har skapat en föreläsning om vägen tillbaka
✔ Dissen mot rivalen ✔ Sommarbandyskolan ✔ Värvningen de missade
IVO har granskat händelsen
Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.