Kommentar till artikeln "vegomaten gör comeback i färsen", 8 september.
Emanuel Forssell (M) har säkert rätt när han påstår att den vegetariska rätten oftast är minst populär. Det kan dock bero på att när hela skolan bjuds på veg blir det till exempel märkliga grönsaksbiffar som inte ens den mest hårdnackade vegetarian skulle tycka om.
Hade man istället bytt ut korven till vegkorv i korvstroganoff, färsen i spagetti och köttfärssås, kycklingnuggets till vegnuggets, hamburgare till veghamburgare (dock ej med grönsaker i!) så hade vegmaten inte varit så impopulär. Det enkla receptet är att inte göra det komplicerat. Byt bara ut det animaliska proteinet mot vegprotein i rätter när det enkelt är utbytbart.
Det måste vara okunskap bakom idén att blanda upp animalisk färsk med vegfärs, när smak på färs egentligen bara handlar om kryddsättningen.
Man blir heller inte vegetarian av att äta vegetariskt en dag i veckan, det behövs betydligt mer vegetariskt för att kvala in i den ligan. Det känns som att Emanuel Forsells personliga åsikter, som uppenbarligen är negativt laddade mot vegetarisk mat, får styra. Samtidigt får miljön lida.
I artikeln framkommer att det kostar både i pengar och för miljön att ta bort vegmaten. Jag undrar hur man kan göra så mot barnen som skall kunna leva på denna jord i framtiden, när vuxna i beslutsfattande positioner bara fortsätter att fatta beslut som är dåliga för vår planet. Hur skall miljöproblemen någonsin kunna lösas, om man inte ens är beredd att äta vegetariskt en dag i veckan?
Tänk mer på miljön, tack
Hanhalsbon har skapat en föreläsning om vägen tillbaka
✔ Dissen mot rivalen ✔ Sommarbandyskolan ✔ Värvningen de missade
IVO har granskat händelsen
✔ Kaptensskiftet ✔ Viktigaste nyförvärvet ✔ Den nya målvaktsduon
Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.