Replik angående insändare i NH om att låta det ekologiska jordbruket växa.
Emma, varför är det så svårt att släppa taget om djurindustrin – även när du pratar om framtid, krisberedskap och hållbarhet? Du lyfter klimatkris, ekosystemens kollaps och vikten av livsmedelssäkerhet, men undviker att se ”elefanten i rummet”: att just animalieproduktionen är en av de största drivkrafterna bakom dessa problem.
Att kalla kött och mejeriprodukter “hållbara” bara för att de är ekologiskt producerade, ändrar inte på det faktum att de fortfarande bygger på våld, övergrepp och utnyttjande av djur. Inseminering av kor, separering av kalvar från sina mammor, slakt – allt detta ingår, oavsett om det sker på en KRAV-certifierad gård eller inte. Du vet det. Konsumenten får en ”finare” etikett – men slutprodukten är fortfarande ett liv som inte ville dö.
Och nej, fler betande djur ökar inte klimat- eller miljönyttan. Tvärtom visar forskning att “grönbeteskött” ofta har högre metanutsläpp per kilo än industriellt kött. Att främja fler idisslare i ett läge där vi redan passerat flera planetära gränser är både oansvarigt och direkt farligt. Jordens biomassa är idag till övervägande del domesticerade djur – inte vilda. Ditt prat om biologisk mångfald döljer denna obekväma sanning.
Så varför håller ni fast vid animalier? Handlar det i slutändan om ekonomi? Tjänar KRAV och dess partners mer på att certifiera mjölk, ägg och kött än på att driva på en full omställning till växtbaserade, ekologiska och tekniskt innovativa livsmedel?
Det finns inget hållbart i att fortsätta legitimera våld mot djur i krisens namn. En verklig framtidslösning vore att fasa ut all djurhållning – och använda mark, resurser och innovation till mat som inte bygger på lidande. Det är möjligt. Det är nödvändigt. Så varför inte börja nu?
JM
Läs mer debatt:
Debatt: Dags ta klimakteriet på allvar
Debatt: Stolta över våra lantbrukare
Debatt: Tomma tunnor skramlar mest
Händelsen bedöms vara en brist i verksamheten
"Någon gång måste man vända på bladet"
Kriminalvården hanterar de flesta påföljder
Pappan Ingvar Andersson drev lanthandeln i Gällinge i 50 år. Nu har Ann-Helene Larsson drivit den i 25 år och två nya generationer tycker om att hjälpa till i butiken. – Butiken fungerar bra och har många kunder. Det blir lätt jobb 50-60 timmar per vecka, men samtidigt är det så roligt, säger hon.