Historien upprepar sig, för sex år sedan beviljade byggnadsnämndens arbetsutskott byggnadslov för behandlingshem/HVB-hem på Onsala Herrgård trots att det stred mot detaljplanen. Byggnadslovet överklagades och upphävdes av Länsstyrelsen som ansåg att vårdinslaget var av för stor omfattning.
Ägarna har nu sökt nytt byggnadslov vilket byggnadsnämndens arbetsutskott återigen beviljat med bland annat motiveringen att verksamhetens främsta syfte inte är vård eller behandling.
Ägarna skriver i ansökan att verksamheten ska erbjuda stöd och rehabilitering för ”personer” med olika behov. Frågan måste ju ställas vilken patientgrupp är det som man benämner ”personer”? Det går inte att läsa någonstans i ansökan vilken patientgrupp man avser. Att man inte anger någon patientgrupp är upp till var och en att spekulera i.
Detta väcker ju stora frågetecken. Hur kan politikerna i byggnadsnämndens arbetsutskott bevilja detta byggnadslov utan att kräva att ägarna anger vilken patientgrupp man avser?
Ägarna uttalade sig i september och gav då exempel på att boendet kan användas för människor som efter sjukhusvård inte klarar sig på egen hand utan behöver stöd och rehabilitering. Är inte detta en del vårdkedjan?
Man har i mejl 18 januari till byggnadslovshandläggaren angivit att Vardagas boende i Onsala, Vickans Vård och Omsorgsboende, är en variant som är ganska nära det som man vill etablera på Onsala Herrgård. Är inte detta vårdverksamhet, vad är då vårdverksamhet?
Det är svårt att inte se att verksamhetens syfte är en del av vårdkedjan och således en vårdverksamhet vilket detaljplanen inte tillåter och då ska vi komma ihåg att behandlingshem/HVB-hem också är vårdverksamhet.
Och det mest skrämmande är att vi har folkvalda politiker i byggnadsnämndens arbetsutskott som inte verkar se detta.
Orolig över oklarheter i byggnadslovet
Alliansen sprack under tisdagens fullmäktige
Extra "balkong" löser mångårigt problem
Skjutningen i Kungsmässan kan vara ett exempel på hur unga värvas
Fastighetsägaren backar efter samtal med kommunen
Äldreläkaren ser på döden som "recycling"
Sven Johansson såg en Daimler Empress Saloon från 1951 för första gången på Heden som 18-åring. Den gjorde rejält intryck och återkom i tankarna många gånger genom åren. Så dök den upp i en motortidning till salu och blev äntligen hans 1998.