Politik är att vilja förändra, förbättra och utveckla. Jag läser intervjun med Kalle Påsse Sundvall (M) med bestörtning. Kalle Påsse Sundvall säger: ”Vi bedriver inte längre den politik som är bäst för kommunens invånare”.

Jag har aldrig i mitt liv hört en förtroendevald som sitter med i ett majoritetsstyre, i detta fall det M-ledda styret i Kungsbacka, säga något sådant. Aldrig någonsin, varken i svensk eller internationell kontext. Varför sitter man då kvar?

Jag läser också en substanslös version av hur den kommunala budgetprocessen ser ut, som om det är skälet att verksamhetens behov inte synliggörs tillräckligt.

Budgetprocessen kan givetvis reformeras så att verksamhetens behov prioriteras på ett annat sätt, det är ingen raketforskning.

Däremot är den politiska viljan avgörande och det finns en opposition som vill sätta välfärden i fokus. Socialdemokraterna i Kungsbacka tog fram en budget som sätter välfärden i fokus. Med den budgeten hade verkligheten varit en annan. Pengarna hade inte tagit slut, som högerkonservativa politiker gärna vill varningsflagga för, men personalen och anhöriga hade fått veta att det finns en politik som sätter deras behov först och ser till att trygga den gemensamma välfärden.

Man behöver inte gå till andra partigrupper för att höra förslag som kan gå in i en ”Alliansbudget”, man kan också förlora ett val och låta andra styra genom en medmänskligare budgetprocess.