Annandagsmordet – förhandlingsdag 3

Idag klockan 09 fortsätter förhandlingarna kring Annandagsmordet i Varbergs tingsrätt.
Texten uppdateras live.

Under gårdagen blev åklagare Eva Lotta Swahn klar med sin sakframställan. Det blev även den åtalade 52-åringens offentliga försvarare, advokat Pontus Lindegren.

Under gårdagen hördes den mördade kvinnans vuxna son, samt hennes ena broder.
Förhandlingarna idag kommer fortsätta med att kvinnas vuxna dotter ska höras, samt förhör med den åtalade 52-åringen.

09.03 Dörrarna till förhandlingssalen har ännu inte öppnats.

09.06. Dörrarna har nu öppnats och den åtalade 52-åringen kommer in i salen tillsammans med två kriminalvårdare och sin försvarare, advokat Pontus Lindegren.

Det ska inledas med målsägandeförhör av den mördade kvinnans vuxna dotter. Åklagare Eva Lotta Swahn ska ställa frågor.
Kvinnans anhöriga sitter i en sidosal och syns på länk in i förhandlingssal 1. Nu när dottern ska höras behöver hon komma in i sal 1 där alltså den åtalade 52-åringen också sitter.

09.11 Dottern har kommit in i salen tillsammans med en stödperson och målsägandebiträde, advokat Gunilla Johansson.

– Blir du jobbigt säger du till, så tar vi en paus, säger domaren.
Det är uppenbart mycket svårt för dottern.

09.13 Åklagare Eva Lotta Swahn frågar:
Vad tyckte och tänkte du om mamman och 52-åringens relation innan julhelgen?
– Jag tyckte den var bra. Jag tyckte jättemycket om XX (52-åringen) innan jul...

Dottern har svårt att prata i rätten. Hon är mycket medtagen. Det är otroligt svårt att se hennes sorg för oss  få som sitter på åhörarplats.

Dottern var inte med på firandet på julafton. Åklagaren frågar om henne om kontakterna hon hade med 52-åringen på julafton (som tidigare redogjorts).
Dottern berättar om samtalet de hade på julafton.
– Han sa att han älskade henne och skulle förlåta henne för vad som helst.
Dottern har mycket svårt att prata i rätten. 52-åringen som sitter mitt emot henne, sitter med armarna framför sig på bordet utan att möta hennes blick.

09.25 Dottern berättar att hennes bästa vän kom och hälsade på henne på julaftonskväll efter att 52-åringen ringt och sagt att han skulle ta sitt liv, eftersom hon var mycket ledsen över det.
I samtal med 52-åringen hade dottern sagt att han och hennes mamma skulle kunna lösa sina problem, att de skulle sätta sig ner och prata. Men att han då sa:
"Nej, hon är rädd för mig. Jag sa att jag skulle skjuta henne, men jag menade ju inte det. Jag var ju bara så ledsen", berättar dottern.
– Det var något sagt i affekt, inget det skulle ligga någon sanning i. Det var inte fokus på det under samtalet. Jag förstod inte under samtalet varför hon skulle vara rädd för honom. Jag sa att han inte får ta livet av sig för då skadar han oss alla, och sina egna barn.

– Jag var också ledsen när vi pratade i telefonen. Det var inte bara han som var ledsen utan jag blev också ledsen. Jag blev rädd att han skulle göra det (ta livet av sig). Jag var ledsen för att han var så ledsen, berättar dottern mycket upprört i rätten.

09.32 Åklagaren frågar dottern om vad hon och hennes mamma pratade om när de träffades på juldagen.
– Mamma berättade att han inte var med på julafton och att de skulle prova att bo på olika håll. Och att han hade problem med alkohol, och det hade jag ingen aning om innan.
Hur verkade mamma när hon berättade det här?
– Hon verkade lugn men allvarlig. Han hade sagt så många gånger att han skulle ordna det med alkoholen men att det inte blivit bättre och att hon tappat tron på att det skulle bli bättre.
Dottern fortsätter:
– Då blev jag ledsen igen. Jag ville inte att de skulle göra slut. De hade aldrig bråkat eller varit ovänner och de var så lika. De skulle testa bo på olika håll och hon skulle följa med honom till läkarna bara någon dag senare så det skulle ses snart igen och det kändes bra för mig.

Varför skulle de till doktorn?
– Han hade jobbiga problem med kroppen som inte ens läkaren visste var det var och att han hade väldigt ont och ofta fick lägga sig och vila.

Mamma sa inget om att de hade bråkat, utan att de skulle prova bo isär?
– Ja, på grund av alkohol. Att han kunde bli så full att han krälade runt på golvet. Hon använde ordet kräla. Att det inte var så ofta men när han gjorde det så var det all in, det var hela flaskan.

Som du kände din mamma, ljög hon om saker?
– Nej, men hon undanhöll saker som kunde vara jobbiga för oss att veta. Sånt här till exempel. Att hon... haft det jobbigare än vi vetat om.

Målsägandebiträdet ställer frågor

09.39 åklagaren är klar med sina frågor. Målsägandebiträdet ställer nu frågor.

Fick du någon uppfattning om när han skulle sagt till mamma att han skulle skjuta henne?
– Nej. När han sagt det till mamma hade jag ingen aning om. Jag trodde bara att det i efterhand var därför mamma kastat ut honom på just julafton.

Du hörde samtalet när han ringde till polisen och berättade vad han gjort, hur uppfattade du honom?
– Det räckte att jag hörde två jävla ord att han inte var full. Han var inte i närheten av hur han var på julafton. Han var helt jävla lugn.

Advokat Johansson ställer frågor om hur dottern mår. Dottern lider svårt av mordet på flera sätt. Det är svårt att höra hennes beskrivningar. 52-åringen sitter fortsatt samlad mitt emot.

09.46 Det ska ställas fler frågor om dotterns psykiska hälsa. Detta görs bakom stängda dörrar.

Försvaret ställer frågor

09.58, förhandlingen är nu öppen än.
52-åringens advokat Pontus Lindegren vill ställa frågor till dottern.
Han frågar vad hon tyckte om 52-åringen men hennes svar är svåra att höra.
Har han hjälpt dig med saker du behöver hjälp med?
– Ja, om mamma inte svarade i telefonen kunde jag alltid ringa honom istället. Så kunde han hämta mig eller köra hem mig.

Hur är han när man pratar med honom, hur är hans tonläge?
– När vi har pratat har han alltid varit trevlig. Inte trött, pigg och som han ler. Aldrig några problem.

Du fick frågan om samtalet till polisen, beskrev att han lät likgiltig, är det en röst du inte känner igen honom i?
– Jag kände igen hans röst men jag vet inte. Det är svårt att säga. Om han tjafsat med mamma kunde han låta trött, likgiltig och uppgiven. Det var mer den rösten det lät som.

Så det var inte en röst du var van vid?
– Nej, det är inte så vi brukar prata.

Försvaret har inga fler frågor och förhöret med dottern är slut. Nu tar rätten paus i 15 minuter. Sedan ska 47-åringen som den åtalade planera att mörda av svartsjuka, som ska höras.

47-åringen skulle skjutas

10:23. Förhandlingarna återupptas och 47-åringen har kommit in från sidosalen för att höras av åklagare Eva Lotta Swahn. 47-åringen har advokat Elisabeth Johansson som målsägandebiträde.

10.25
Hur kände du kvinnan? frågar Swahn.
– Vi jobbade på olika firmor men i samma lokaler. Det är kontorslandskap, därför träffas man hela tiden.

Ni var på julfest tillsammans?
– Vanlig julfest i Kungsbacka. Med musik och mat. Det var mycket folk.

Hände det något särskilt?
–  Hon är rätt kramig av sig, så vi kramades.
Hände något mer?
– Nej.

Vidare berättar han som svar på åklagarens frågor att de någon vecka senare hade kontakt på messenger, samt att de träffades på kontoret när alla drack kaffe. Julfesten ägde rum i slutet av november.

Får du veta något då om hur hon hade det hemma?
– Nae. Hon var inte så frispråkig om vad som hände kring henne. Kanske en hint om att det inte var så bra hemma, men det var inget vi diskuterade.

Han berättade att de hade en del kontakt på messenger. I mitten av december ringer kvinnan upp och säger att 52-åringen speglat hennes telefon och har läst deras meddelanden.
– Att vi har två alternativ, antingen avsluta eller så lägger han ut allt på sociala medier. Då säger jag att det är tillfälle att stoppa det lilla som fanns mellan oss, innan det blir mer. Hon säger att han (52-åringen) är med på samtalet.

Ni avslutar, vad händer då?
– Jag raderar henne på messenger och viber.

Det är då runt lucia och 47-åringen kontaktas av henne genom hennes chef, för att hon vill tala om hur hon har det hemma och att telefonerna är speglade. Tiden går och det är ganska tyst, berättar han.
– Sedan får jag meddelande från henne att han stått med ett laddat gevär vid sängen, men inte ville skjuta för att han inte ville att sonen skulle hitta dem båda döda. Men hon var inte rädd för honom ändå, han var inte sån.
– Jag får meddelande om att hon har gäster över jul och att den 26:e ska hon be honom flytta.
Åklagaren undrar om de kontakterna de haft efter att de brutit med varandra.
– Det var mer artighetsgrej, att man svarar. Jag var inte intresserad av att det skulle bli något mellan oss.

Hur fick du veta vad som hänt?
– Polisen sökte upp mig på den plats jag var. Jag frågade polisen först om han skämtade. Givetvis gjorde han inte det, poliserna såg lite tagna ut. Och sen tog det en stund innan jag ens fattade vad han sagt. Framförallt att 52-åringen varit hemma hos mig och att det var mig han ville ha tag på.
– Det var lite ofattbart och lite tur att man för en gång hade varit ute och inte varit hemma.

Åklagaren frågar om hur han bor och om det är mycket trafik. Han berättar att om man slår på hans adress kommer man istället till hyresvärdens hus.

Om du varit hemma och det kommit upp en bil på gården, vad hade du gjort då?
– Jag hade tittat ut. Genom fönstret.

Hur har det känts efteråt?
– Det var en stress. När jag kom hem efter att ha varit på polisförhör blev det mer och mer klart vad som kunde ha hänt. Då sjönk det in mer och mer. När jag kom hem första gångerna tände jag inte upp överhuvudtaget utan gick runt i mörkret. Det satte sig lite i huvudet. Det påminde om att det kanske inte bara är att stövla rakt ut från sitt eget hem.

Den där situationen när hon beskriver att han har koll på hennes telefoner, vad tänkte du om det?
– Hon hade sagt att han är väldigt kontrollerande och att de aldrig gjorde saker på varsitt håll. Det hade kommit fram på firman att de hade de bra men att det fanns en förklaring varför de gjorde allt tillsammans, för att han var kontrollerande.

10.47, nu ställer hans advokat Elisabeth Johansson frågor.

Hon frågor om han adress, och om man kan hittar rätt om man inte varit där innan. Det kan man inte, menar han. Men att man ser hans bostad och några till, från där nålen på kartan visar.

Du fick frågan om hur det kändes. Kan du beskriva lite mer hur dina tankar gått kring det?
– Man har fokuserat på vad som kunde ha hänt. Veckorna efter sov jag inte jättebra. Jag har aldrig mardrömmar men nu fick man riktiga mardrömmar. Man körde vägen och tänkte "här har han stått", man ältade vad som kunde ha hänt.

Du sa att du satt i mörker när du kom hem, hur länge gjorde du det?
– Första veckan konstant, sedan "fadade" det ut. Men det kan fortfarande hända att jag gör det. Det är inget jag har gjort innan.

Något mer som har hänt?
– Ja, jag är noga vem jag har runt mig. Tittar vem som är nära mig. När jag kör bil har jag ganska bra koll på vilka bilar som finns nära mig. (...) jag vill ha koll på vad som är runt mig. Det sitter i fortfarande. Vad som kan hända i framtiden är något man också funderar på. Det beror ju på vad utfallet vad det här blir. Om han döms, om han ska få permission.(...) han är den sista mannen jag vill möta.

Hur känns det att behöva sitta på den här rättegången?
– Det är overkligt egentligen. Dels vad som har hänt och man ser lidande hos andra människor som absolut inte behöver ha det, för att någon tagit saken i egna händer och tänker "så här ska jag göra".

Var det någon relation överhuvudtaget?
– Nej det var det inte. Hon ville väl därifrån (sin relation med 52-åringen), men vi skulle inte ha en relation för det.

11.56 Försvaret ska nu ställa frågor till 47-åringen.
Advokat Pontus Lindegren undrar om de (han och 52-åringen) haft direkt telefonkontakt?
– Nej?
Du har inte sett eller hört något från honom kring den 25 december eller fått hot?
– Nej.
Är det riktigt att du fick veta att han hade varit ute och kört kvällen mellan 25-26, efter att han var omhändertagen av polisen?
– Ja.

Förhöret med 47-åringen är nu avslutat. Han får återvända till sidosalen.

"Hon var som ett barn till mig"

11.00 Nu ska den mördade kvinnans andra bror höras i rätten. Han har advokat Gunilla Johansson som målsägandebiträde. Han har själv bett om att få höras av rätten och det är hans advokat som ställer frågorna.

Jag vill att du själv berättar om relationen mellan dig och din syster. Du är lite äldre...
– När hon föddes var jag 12 och ett halvt... ungefär ett år efter att vår bror flyttat hemifrån. Så det var jag, systern och familjen. och vi... då grundlades vår relation. Hon var ju min syster men mentalt så var hon mitt barn. Livet gick på. Kvällsrutinen var att hon kom in på mitt rum när jag läste läxor, sedan bar jag in henne till sig eller så sov hon hos mig...

Han fortsätter berätta om deras familj. När föräldrarna separerade och när deras mamma gick bort. Han hade då fyllt 26 och ville ha vårdnaden om henne. Men de kom överens om att hon skulle bo hos sin pappa. Brodern var där väldigt mycket och hälsade på.
– Det funkade bra men jag menar att när hon var ledsen var det mig hon kom till.

Han berättar att det var han som var med henne och tog mc-körkort. Hjälpte henne välja linje till gymnasiet och som höll tal på hennes bröllop. När hon behövde opereras var han med henne.
– Vår relation genom livet har alltid varit väldigt öppen och ärlig.
– Med detta vill jag också flagga för vad någon annan här sa, att hon gärna ville visa utåt att allting var bra. Men när det väl brakade ihop, kom hon alltid till mig.

Han säger att hon berättat om tråkigheter och saker hon råkat ut för genom livet, för honom. Han tror att han är den enda som haft en sån nära och lång relation med henne. En av de få som blivit insläppta inpå livet på henne. De hade semestrar tillsammans och deras barn är i ungefär samma ålder och har umgåtts.

"Hon var min syster men mentalt var hon som ett barn"
– Jag kan inte säga att vår syskonrelation var unik. Men jag tror den var betydligt starkare än en vanlig syskonrelation. Hon vände sig till mig, jag uppfattar mig själv som en av de vuxna, som en förälder. Jag är ankaret i hennes tillvaro och jag lovade mamma att ta hand om henne.

Han berättar vidare om sin relation till systern och med hennes dotter, efter mordet.

11.15
Vad har den här händelsen medfört för dig?
– Ja. Jag behöver ta det i två delar. Jag satt och höll min mamma i handen när hon dog. Det var ett avsked. Nu blev hon mördad. Skjuten. Det är inte ok, det är en helt annan sak. Jag sover som en gris normalt. Nu vaknar jag och gråter. Jag får koncentrationssvårigheter. Jag tänker mycket på den sista minuten innan han sköt henne. Det han utsatte henne för. Den ångest han utsatte henne för. Den skräck han utsatte henne för. Det går runt i mitt huvud. Inte hans känslor, utan den skräck hon måste ha upplevt. Där kommer jag in i en tankelov... den går runt igen. Men jag tänker även på bra saker vi (han och systern) hade ihop. Det här var en chockartat upplevelse, en tung blöt filt över allt.

– Privat har det inte alls gått bra. Jag har ett eget företag. Det här året har inte kommit igång. Nu är det corona också. Men nu är jag inne på yrkesdelen. Det är en del när man är anställd och kan ringa och säga att man är sjuk.

Hans advokat ställer fler frågor om hans mående. Han är väldigt medtagen av sorg medan han pratar.
– Nu när jag sitter här så trodde jag väl att jag skulle klarat denna situationen lite bättre...
– Vi stod varandra så oerhört nära. Jag tror inte någon förstår hur nära vi stod.

Försvaret ställer frågor till brodern

11.22
52-åringens försvarare, Pontus Lindegren vill nu ställa frågor till brodern.

Hade ni pratat om hennes relation med 52-åringen?
– Hennes karaktärsdrag var att utåt var allt väldigt bra. Men hon kom alltid till mig när det hade kraschat. Jag prata med henne på telefon den 7 december och stämde av livet, tillvaron och relationen. Då fick jag veta att allt var bra. Men jag vet ju att bara för att hon säger så behöver det inte vara så. Under mellandagarna hade hon med största sannolikhet berättat.

Försvaret har inga fler frågor och domaren meddelar att förhöret är avslutat.
Broderns advokat vill förtydliga att det handlar om att han orsakats svårt lidande.

Samtliga målsägande är hörda. Domaren meddelar att man nu tar en längre lunch till klockan 13  Sedan ska den åtalade 52-åringen höras.

52-åringen ska berätta själv

13.00 och förhandlingssalen är åter öppen. Nu väntar man på att alla ska ta sina platser.

13.03
– Nu ska du få berätta om samtliga åtalspunkter. Jag kommer lämna ordet till dig där du får berätta fritt. Sedan kan åklagare och rätten ställa frågor till dig, säger domaren.

– Jag lärde känna henne i tonåren. Vi var väldigt goda vänner i många många år. Ringde varandra ibland och hade kontakt på facebook ibland. Sedan började vi träffas lite mer och i november 2016 blev vi ett par. Det var väldigt fullt ös direkt och det var helt fantastiskt.
Han berättar vidare att hon hamnade på sjukhus och hennes far dog under kort tid.
– I början på förra sommaren kändes det som det inte var som det brukar vara. Hon var mer och mer på sin telefonen, men det var inget sa hon. Jag kände att det eskalerade och hade en taskig känsla av att det kunde vara något. Så jag valde att börja spela in hennes samtal och filma henne för att se att det inte var något på gång hemma. Jag trodde att hon var otrogen helt enkelt. Detta pågick under hela sommaren, hösten och julen. Det har blivit en jäkla massa filmer och bilder som har hamnat på min hårddisk.

– Framåt hösten 30 november skulle hon på julfest. Jag skulle också med men hon var på så jävla dåligt humör så jag valde att stanna hemma. Och det var inte populärt. Jag har haft en taskig höst och valt att dricka ett glas whisky och ta en promenad när jag mådde dålig.

– Sen kom detta att hon varit otrogen. Jag gick in på hennes mobil och filmade av hennes sms och messenger. Jag ville ha på fötterna. (...) jag konfronterade henne med detta och ett par veckor senare var det dags för nästa julbord. Så jag konfronterade henne igen och frågade om detta var en gång eller om det skulle fortsätta. Jag valde att tro på henne. Vi har varit bedragna båda två tidigare relationer och kommit överens om att aldrig göra så.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt av detta och bara skakade. Åkte ner till psykakuten en söndagkväll och fick prata med en läkare och sjuksköterska. De ville inte lägga in mig utan sa att jag skulle söka på vårdcentral och så fick jag något att sova på.

– Ett par dagar senare får jag tid på vårdcentral, en akuttid hos läkare. Hon (läkaren) sa bra grejer och verkade bra. Hon medicinerade mig med stesolid och en sömntablett för att sova på nätterna. Ska ta en stesolid när jag mår dåligt och sluta skaka istället för att dricka whisky, för jag bli ingen bra människa när jag dricker whisky.

– På kvällar och helger var det väldigt "kymig" stämning hemma. Vi bråkade lite. Runt jul hade vi jättemycket att göra. Vi renoverade vårat badrum. Städade och laga mat. Det var väldigt hektiskt. På julaftons morgon vaknade jag ensam i sängen, hon hade valt att sova i soffan. Jag tog en promenad. Men så smsade vi lite när jag var ute och gick. Hon sa rakt ut att hon var rädd för mig. Jag fattar inte riktigt. Det är något som låter jättefel.

– När jag kom hem ska jag har sagt att jag hotat att skjuta henne. Det gjorde jag när jag konfronterat henne med otrohet, "fan jag kunde ha skjutit dig" men det var bara något jag hävde ut mig.

– Hon ville jag skulle flytta ut. Men det tyckte inte jag och hade ingenstans att ta vägen och har varit beroende av att bo hos henne. Men jag packade ihop lite grejer och hon körde mig till min mors lägenhet. Min mor var iväg på julfirande och jag var ensam i lägenheten hela julhelgen. Jag drack en stor grogg direkt för jag mådde så fruktansvärt dåligt.

– Jag var ute och gick och hade en whiskyflaska med mig och prata med XX (kvinnas dotter) och med XX (kvinnans ena bror) och var ute. Jag var på väg att kasta mig framför tåget. Det var min plan. Men det var julaftons kväll, därför gick det inga tåg och därför blev det inte av. Jag lyckades ta mig hem istället. Det kan jag ångra ganska kraftigt idag.

– Jag vaknar i min mors lägenhet på juldagens morgon. Tar en stesolid och dricker en grogg till frukost. Sitter där och klurar och funderar och tycker allt är jobbigt. Går ut på stan får att få i mig lite föda. Tog en öll ågonstans och gick sakta hemåt igen.

– När jag sitter i lägenheten igen får jag ett sorts infall att komma på de här två ihop. Hon lovade mig att det skulle upphöra men jag förstår att det inte är så. Tar min cykel. Cyklar upp till hennes adress. Parkerar den så den inte ska synas. Tittar in genom fönstren.

– Sen står jag inne i garaget och laddar min bössa, är nästa bild jag har framför mig. Varför det händer har jag inte bra förklaring till. Jag tar bössan. Går till den sidan av huset altandörren sitter. Försöker öppna dörren. Den var låst. Jag skjuter ett skott genom glaset precis vid handtaget. Sticker in handen och öppnar.

– Då ser jag henne gå uppför trappan. Jag ropar på henne och får ingen som helst reaktion och det känns som jag precis inte fanns. Som jag var bakom mig själv. Jävla otrevlig känsla av att inte hänga med i svängarna.

– Jag skjuter ett skott i ryggen på henne. Det händer ingenting. Jag skjuter ett till och då faller hon....

52-åringen fortsätter berätta detaljerat om hur han skjuter henne.

13.18
Han fortsätter berätta om att han tagit hennes bil och hennes telefoner och är på väg till 47-åringens adress.

– Jag kör in. Det är kolsvart överallt och jag kan inte begripa var huset är någonstans där han bor. Jag känner att jag börjar få klarhet av vad som egentligen har hänt. Jag har skjutit henne. Det bara kom över mig. Vad fan har jag gjort. Det blir riktigt iskallt i bilen. Jag låser dörren. Tittar mig omkring och bestämmer mig att köra därifrån.

– Jag ringer upp min son och min mor, jag minns inte vilken ordning och berättar vad som har hänt och att vi inte kommer kunna ses på ett tag. I höjd med Fjärås ringer jag polisen och berättar.

– Jag lägger mig platt och tar på mig det jag gjort, det är väldigt viktigt för mig att göra det. Kommer fram till polisen så småningom. Då kommer det fram poliser och tar på mig påsar på händer och sätter på mig handbojor. De kör mig till arresten. Jag fick sitta i en cell en stund och så var jag på något förhör. Jag har ett svagt minne av det. Där någonstans är vi nu.

Åklagaren ställer frågor

13.22, åklagare Eva Lotta Swahn ställer nu frågor till 52-åringen.

Var det något annat som strulade till sig för relationen?
– Nej, inte vad jag kan minnas.
Under de år ni hållit ihop, hur har du mått då?
– Första tiden mådde jag oerhört bra, till sommaren 2018 då jag får ångest och mår lite sämre. Vi var på semester ihop och sista dagen bråkade vi ordentligt, det var väl det.

Minns du vad ni bråkade om under semestern?
– Nej, det minns jag inte på rak arm. Jag hade druckit en whisky och det var väl impopulärt.
Var det ett trätoämne?
– Ja, det var inte populärt. Man fick inte ta ett litet glas whisky.

Åklagaren frågar om han antidepressiva medicin och han svarar att han ätit det i perioder för att han har svåra höst- och vinterdepressioner.
Har det funkat när du tagit en whisky?
– Jag har inte märkt av något.
Vad är en liten whisky?
– 4-6 cl.
Händer det att det blir mer?
– Ja, det har väl hänt nån gång.

Du blir elak när du dricker, vad händer då?
– Jag blir elak och ställer dumma frågor och så.
Hur mycket har du druckit då?
– 3-4 deciliter.
Har det varit något tillfälle då du krälat på golvet?
– Nej, jag tror inte det. Jag känner inte igen mig i det.

Händer det att du får minnesluckor när du dricker?
– Ja det har jag fått.

Jag vill att vi pratar lite mer om hur du övervakade henne. Varför började du med det?
– Jag ville kolla att hon inte var otrogen. Ibland jobbade jag lördagar.

Hur strukturerade du detta?
– Jag skaffade två gamla mobiltelefoner där jag kunde lyssna på vad som hände i rummet. Sedan köpte jag några kameror på e-bay som jag satte upp för att ha koll på vad som hände. Hon tillbringade mest tid i soffan så jag satte en där och en över sängen i sovrummet.

Har du haft nån fler kamera i sovrummet?
– Ja det har jag nog. En uppe vid taklisten. Jag tror den går sönder.

Men om du håller på så länge utan att upptäcka något, varför fortsätter du då?
– Det kan jag inte svara på.

Varför sparar du nakenbilder?
– Nej jag vet inte, det kan jag heller inte svara på. Känns väldigt korkat.

52-åringen menar att han inte fått sexuell tillfredsställelse av bilderna utan mest "hamstrat", han sparar på allt möjligt. Åklagaren frågar honom om när han tagit bilder på kvinnan i smyg när han samtidigt legat i sängen och själv är hemma.

– Jag kan inte redogöra för det.

Berätta om det som jag kallar för hemliga routern?
– Ja, det har varit mycket tjafs om det genom åren. Varit så dålig uppkoppling. Så jag skaffade en router till och la den till garderoben för att slippa diskussion för det. Och så hade jag en tanke på att dra antenn upp på vinden.

Det var din hemliga som de andra inte skulle känna till?
– Tja eller för att slippa diskussion.
Kunde du inte sagt att du fixat en till?
– Nej då skulle det bli ett jävla gnällande.
Vad behövde du routern till?
– Jag tittade på tv ganska mycket i sängen på min dator.

Han menar att han hade kunnat ha övervakningen utan den extra routern och att han inte längre var intresserad av sådan teknik. Övervakningen i tv-rummet var identiskt med hur han arrangerat det i sovrummet.

Varför var det inlindat i svart tyg?
– För att det inte skulle synas.

Du skickar ett meddelande till henne den 25 december där du skrivit att du övervakat henne i snart ett år.
– Okej, då är det så länge.
Men varför fortsätter du när du inte upptäcker något?
– Jag väntade väl att det skulle komma något.
Är du svartsjuk av dig?
– Nej, inte speciellt.
Så det vara bara att hon höll på med telefonen som gjorde dig misstänksam?
– Jae och hon var inte så närvarnde längre.
Fanns det någon annan anledning att hon tröttnat på relationen.
– Näe, jag tror inte det.

Om hon tröttnat på dig eller slutat älska dig, vad innebär det?
– Det hade varit väldigt jobbigt men det får man ta ibland i livet. Det hade varit oerhört frustrerande. Hon var en tvillingssjäl för mig.

Om hon hade förklarat att hon tröttnat på dig eller inte hade känslor längre, vad hade hänt då?
– Jag hade packat mina grejer då.

Du skriver poetiska saker att du ska älska henne för evigt, hade du kunnat släppa henne?
– Ja. Men det blev så fruktansvärt jobbigt och jag mådde så fruktansvärt dåligt av att hon inte kunde stå för det hon gjorde.

Man får måhända intrycket att du är rätt ilsk?
– Ja, kan vara så. Men jag uppfattar mig inte så.
Tror du hon var besviken på dig?
– Jag tror inte det egentligen.
Hon gillar inte när du drack. Kan det ha något med att göra att hon var besviken?
– Nej det tror jag inte. En liten liten del i sammanhanget. Vi gled isär från varandra den där hösten. Vi hade så olika tänk.
Kunde du inte acceptera att det var olika tänk?
– Jo, men jag kände inte så. Jag kände inte att jag var på väg ur någonting.

Åklagaren frågar om konfrontationen vid lucia och mannen menar att han hade släppt det sen. Gått vidare. "Jag trodde på henne."

Ändå blev du så förkrossad över att det tog slut?
– Ja, jag trodde faktiskt inte att det var det. Det var grymt jobbigt, jag blev väldigt förvånad.

När man läser meddelandena du skriver får man en känsla av att du inte kan släppa utan är krävande och vill älska henne, och hon är ganska sval. Och då blir du ändå väldigt förvånad?
– Ja, faktiskt. Äga var konstigt sagt tycker jag.

Tror du hon kände sig fri att släppa dig och gå om hon ville?
– Ja, det tror jag.

Det här med att hon skulle fortsätta hjälpa dig med läkarbesök och så vidare även om det tog slut.
– Ja, det var väldigt vänligt.

Tror du hon var orolig för dig?
– Ja, hon var nog orolig att jag skulle krascha fullständigt och göra allvar av mina tankar och ta bort mig själv.
Var det något ni pratat om?
– Nej, men hon var orolig. Hon visste att jag mådde hemskt dåligt.

Åklagaren hänvisar till ett läkarbesök där han inte bedöms vara självmordsbenägen. 
Är det något du bara häver ur dig ibland?
– Nej, det är det inte.
Åklagaren vill veta mer om avskedsbrevet han skrivit och att det finns två versioner av det, men 52-åringen säger att han inte minns.

Du har skrivit "du kan slänga mina bössor" varför gjorde du det?
– För att hon var rädd för mig och trodde jag skulle göra bruk av vad jag sagt.

Orsaken till att du inte minns, vad är det?
– Jag vet inte, det är ganska mycket jag inte minns.
Han menar att hans mående, mediciner och alkohol gör att han inte minns.

Men du har kunnat sköta ditt jobb?
– Jag mådde bättre när jag arbetade, det var helg då. Det brukar vara helger och nätter som är jobbigast.

Men även om du mått dåligt har du fixat och donat, det har du kunnat reda ut?
– Ja, så tankarna inte hoppar på en.

När du häver ur dig det här med bössan, minns du det?
– Jag tror jag minns det, men jag är inte helt säker.

Talade ni om saken sen?
– Ja, på julafton. När vi satte oss och jag blev ombedd att flytta ut ett tag och hon sa att hon var rädd för mig, hänvisade hon till den händelsen.

Förstod du då hur rädd hon var?
– Jag gjorde nog det till slut, men det tog sin tid.

Med den bakgrunden, hur tror du hon tänker när du skriver att hon ska använda en livlina?
– Inte bra. Men jag tror hon kom till insikt på julafton att jag inte menade så.

Varför tror du hon ringde polisen den 25 december? Varför tror du hon var orolig?
– Hon ville nog inte ha besök av mig. Hon ville nog slippa mig.

Man kan se att du haft 12 timmars uppkoppling på julafton och nästan 19 timmar på juldagen?
– Det blir så när man sätter igång den. Det betyder inte att jag tittat hela tiden.

Men den 25:e när du cyklar dit. Kunde du inte tittat på din övervakningsutrustning istället?
– Jo. Jag ville nog träffa henne in person. Jag ville konfrontera henne om att hon inte var ärlig.

Åklagaren menar vad han tänkte om att cykla dit sent på kvällen när han var berusad för att prata, och han medger att det var en dålig idé.

Om han (47-åringen) inte finns på bild när du tittar och du ska ut och cykla på juldagen när det är mörkt på kvällen och du har skickat meddelande om livlina. Ville du göra henne illa?
– Nej, verkligen inte.

Hade du nyckel?
– Jag hade nyckel till garaget ja, den ligger ute.  Så tar jag bössan och nyckeln till huset i garaget och går till entrédörren men den var haspad.

När du laddar bössan, vad tänker du?
– Jag tänker inte. Jag känner bara något mekaniskt. Svart kallt.
Hade du sett någon främmande bil i närområdet?
– Nej.
När du då öppnar ditt vapenskåp, laddar bössan, plockar du med dig något mer?
– Nej, jag tror inte det.
Vad tar du för ammunition?
– Första bästa.
I bilen finns kartonger med ammunition och ett patronbälte.
– Jag tar det efteråt tror jag. Efter att jag skjutit.

Hur kommer det sig att all ammunition du skjuter med är slugs, så kallad grisammunition?
– Jag vet inte.
Det har du även med dig i bilen.
– Ja.
Du säger i larmsamtalet att det är sån ammunition man har för att skjuta gris.
– Ja.
Du säger att du skjutit henne med tre slugs och att bössan är laddad med det, då är du tydligen medveten om det?
– Ja, tydligen.

14.00. Domaren pausar kort för att starta om inspelningen av förhöret.

52-åringen vill ha en öronsnäcka så att han kan höra frågorna bättre. Tekniken strular.

14.04
Åklagaren frågar om han lyssnar på hennes samtal till 112?
– Nej.
Det är väldigt märkligt att du måste cykla dit och kolla när du har övervakning. Varför skjuter du på henne?
– Nä. Jag kan inte förstå det.
Vad känner du när du kliver in där och skjuter?
– Ingenting överhuvudtaget.
Är det något hon gör eller säger?
– Nej, hon går ifrån mig med ryggen mot mig. Jag känner ingenting, inte en tillstymmelse till känsla.
Från att du skjuter sönder dörren till första skottet på henne är det 18 sekunder. Var är hon när du skjuter?
– Vid toalettdörren.
Sedan beskriver du att det händer ingenting och det går cirka 3 sekunder innan du skjuter igen.
– Ja, då ramlar hon ihop vid dörren.
Siktar du?
– Ja, hjärtat.
Varför?
– Det är ett bra ställe om man ska döda.
Du påstår att du är full, påverkad av läkemedel och inte vet vad du gör. Men du sätter två skott extremt nära varandra under 2-3 sekunder. Är du en extremt bra skytt?
–Näe. Inte rört bössan sedan (början av 2000-talet)
Hur tror du hon känner?
– Hon är livrädd givetvis.
Och det vill du utsätta henne för?
– Nej.
Hur tror du hon mår när hon blivit träffad?
– Fruktansvärt. Ångest givetvis.
Det går 45 sekunder tills du skjuter henne i huvudet.
– Ja, jag känner ingenting. Men hon rör sig. Jag vill inte hon ska plågas.
Hur kan du då tänka att hon inte ska plågas så du laddar om?
– Jag vet inte.
Vad får du den nya ammunitionen ifrån?
– Jag har väl bältet på mig.
Sen när du skjuter för att hon inte ska plågas, tittar du då? Du beskriver ju i ditt 112-samtal att det inte ser vackert ut, då måste du tittat dig om?
– Nej.

Åklagaren frågar nu om när han tog hennes bil och börjar knappa in adressen till 47-åringen. Det ska ta cirka 20 minuter att köra dit. Det är mörkt och plusgrader.
Hur gick körningen?
– Det gick nog bra.
Varför låser du dörrarna på bilen?
– Jag vet inte. Jag har inte varit ur bilen så jag måste trycka på knappen.
Hade du på belysningen?
– Nej.
Stängde du av motorn?
– Ja.
När du sitter på vägen i mörker, vad gör du då?
– Jag har hans adress inskriven, jag förstår inte var jag ska åka. Jag kommer inte till något hus på den vägen.

Du sitter där och grubblar. Hur länge är du där?
– Några sekunder. Kanske 10, 15, 10 sekunder.
Funderar du på att gå ut och kolla dig om?
– Nej det gör jag inte. Jag vill nog mest åka därifrån.
Men varför vänder du inte innan?
– Jag känner nog inte som jag gjorde efter att ha stått där.
Så det tar 10-15 sekunder för dig att inte vara ute efter honom (47-åringen)?
– Ja.

14. 17

Din tanke vid hennes hus var att du skulle ha tag på honom?
– Ja.
Och vad vad din tanke att göra då?
– Vet inte. I sämsta fall hade jag väl gett mig på honom. Jag vet fortfarande inte.
Men du har i polisförhör varit ganska tydlig med vad du ska göra med honom?
– Ja, att jag ska skjuta honom.
Varför säger du då idag att du inte vet vad du skulle göra?
– Jag tror inte jag skulle göra det. Jag kanske har tänkt efter lite.
När man lyssnar på ditt 112 samtal får man uppfattningen att du tänkt klippa honom?
– Ja, kan vara så.
Hur var det med vapnet i bilen? Var det laddat?
– Ja, jag ska gå och skjuta med det antagligen.
Du har fyllt på ytterligare en gång?
– Ja, det har jag gjort.

I det läget när du skjutit henne, du tittar inte på henne men du ger dig iväg efter 47-åringen. Men du inser inte vad du har gjort?
– Nej.
Hur kommer det sig att du tog hennes telefoner?
– Jag vet inte det.

Sedan beskriver du för oss att det börjar kännas kymigt när du letar efter 47-åringen. Och du hör av dig till sonen och mamman. Förstår du då var du har gjort?
– Ja.
Sedan ringde du 112, det lyssnade vi på. När man hör ditt samtal verkar du oerhört rationell och strukturerad. Du har ordning på detaljer och är till exempel mån om att ingen annan ska hitta henne. Hur fungerar du då?
– Nä. Rent mekaniskt. Inga känslor överhuvudtaget.
Varför har du inga känslor?
– Jag vet inte, det är väldigt olikt mig.

Nu känner inte jag dig men när jag lyssnar på samtalet låter du inte alls packad eller påverkar utan strukturerad och rationell. Och xx (dottern) tycker inte heller det?
– Jag hade ingen koll på vad jag gjorde.

Du har haft medicinerna tidigare. Vad är det då som händer att du kombinerar läkemedlen med alkohol?
– Tanken slog mig inte då. Jag tänkte mig inte för alls. Jag är ovan sådana mediciner, jag har ingen aning om vad de har för effekt.
Men du har ju haft den 2010-2011 och du bad om att få det igen?
– Okej. Då är det väl så.
Du säger i polisförhör att du är oerhört rädd för att blanda för att du har en leversjukdom?
– Ja.

Åklagaren undrar hur många stesolid han ska ha tagit under juldagen men han minns inte, eftersom han är "oerhört onykter" av whisky.
Men du brukar kunna dricka en flaska, säger xx (kvinnan)?
– Det är väl att ta i.
Domaren rättar att det är uppgifter från vittnesförhör (vad mamman har sagt till sin dotter om honom)

Kan du då bli så full att du inte vet vad du har för dig om du dricker 5 dl under en hel dag, om du ändå är van att dricka?
– Det låter konstigt.
Har du varit så berusad som det påstås?
– Jag vet inte.

Har du verkligen varit så full eller påverkad som du påstår?
– Jag vet inte. Det är svårt att säga.
– Han har inte påstått det, säger advokat Pontus Lindegren.
– Han påstår ju att han inte är vid sina sinnens fulla bruk, då måste jag få ställa frågor kring det, svarar åklagare Eva Lotta Swahn.

14.28
En samlingsfråga. Ni har skrivit och pratat om att du hotat henne. Du har sagt till dottern att du hotat henne. Vi har det raderade brevet med bössorna. Hur tycker du det ser ut?
– Det ser naturligtvis inte så bra ut.
Fanns tanken hos dig tidigare?
– Nej.
Varför har du då sagt det?
– För att jag var ganska irriterad, då säger man saker man inte riktigt menar.
Men det finns ju grader av vad man häver ur sig?
– Ja.
Du säger att du inte är särskilt svartsjuk, ändå ordnar du övervakning av henne. Funderar du på hur det påverkar sonen?
– Nej, inte en tanke.
Hur tror du de hade upplevt det, om det vetat att du övervakat dem?
– Det hade de nog inte tyckt så mycket om.

Jag undrar om du också satte upp den hemliga routern för att snabbare kunna ladda hem övervakningsmaterial?
– Nej?
Kamerorna gick dit?
– Ja.
Varför kunde du inte köra den på den vanliga routern?
– Det fanns inte bandbredd till det.
Den hemliga routern körde du igång i oktober, och det finns bilder innan dess. Så då har det funkat med den andra också?
– Ja.

Åklagare Eva Lotta Swahn vill nu ha en paus. 14.50 kör förhandlingarna igång igen.

Målsägandes advokat förhör 52-åringen

14.52 Förhandlingarna börjar igen.
Åklagaren har inga fler frågor.

Kvinnans bröder och 47-åringens målsägandebiträde, Elisabeth Johansson ska nu ställa frågor.

När började du misstänkta att de hade en relation?
– Den 30 november. Några dagar efter det så råkade jag se ett sms.

Tekniken strular. Domaren ber målsägandebiträdena komma till sal 1 för att ställa frågorna.

14.57
Advokat Elisabeth Johansson kan fortsätta ställa frågor.
 När började du göra efterforskningar kring 47-åringen?
– Nån vecka senare.
Vad var det du kollade upp?
– Jag läste deras sms och kollade var han bodde och vad som fanns på facebook.
Sen sa du att när du åkte för att leta efter att du skjutit, men såg inget som liknande xx (hans adress)
– Ja, enligt gps var jag framme men det var flera hus så jag visste inte riktigt var jag var.

Du fick en fråga från åklagaren om varför du siktade där du siktade, sa du att du inte hade någon anledning att skjuta henne.
– Nej.
Hade du någon anledning att skjuta någon annan?
– Nej.
I polisförhör har du varit ganska tydlig med att du ville döda 47-åringen?
– Ja, det var min känsla då?

Minderåriga sonens advokat ställer frågan:
Visste du var han (sonen) var då?
– Ja, hos sin far.

Vuxna barnens målsägandebiträde, advokat Gunilla Johansson:
När du bestämde dig för att cykla upp till henne. I vilken sinnesstämning var du då?
– Det var väldigt känslolöst. Målinriktat. Mekaniskt. Mådde inte speciellt bra.

Så inte känslan av att du var bedragen?
– Den fanns säkert med i bakgrunden?
Funderade du ens på att använda övervakningsanordningen?
– Jag tror inte det.
Du bestämde dig bara för att åka dit?
– Ja.
Du sa att du drack whisky i något slags terapisyfte och tog en promenad ofta för att bli av med ångesten. Du säger att du drack 4-6 centiliter vanligtvis men ibland drack mer. Men hur var din alkoholkonsumtion det senaste?
– Den var nog hög. Kanske något högre än vad den brukar vara.

15.03 Det är nu försvarets tur att ställa frågor. 52-åringens offentliga försvarare, advokat Pontus Lindgren som kommer att ställa frågorna tror att en timma kommer att räcka. Förhandlingarna ska avslutas klockan 16 idag.

Försvarets tur för förhör

Advokat Pontus Lindegren:
Han vill börja med att ställa frågor om hans fysiska mående. Vad har det haft för inverkan på din tillvaro?
– Det har ställt till litegranna. Svårt att äta vissa saker. Jag producerar nästan ingen galla.
Det har framkommit att du har diabetes?
– Ja, typ 2. Jag får passa mig att äta för mycket socker och sött och tar insulin varje dag.
Den 25:e, kan du minnas hur det var med din blodsockernivå?
– Nej men jag hade druckit grogg med cola så den var nog hög.
Kan du minnas hur det var med intag av insulin?
– Nej, jag har nog inte tagit något insulin.
Hur påverkas din diabetes av att du dricker?
– Inte bra. Man får väldigt hög sockerhat.
Vet du om du åt något under dagen?
– Ja, jag var nere på stan vid 4, 5, eller 6 och fick i mig något fast.
Hur har ditt fysiska mående påverkat dig?
– Jag har haft väldigt ont.
Har det någon koppling till alkoholmissbruk?
– Nej, jag fick en penicillinförgiftning.
Vet du hur det påverkar kroppens förmåga att förbränna alkohol?
– Nej, jag törs inte svara på det?
Vet det om det påverkar din kroppsliga förmåga att hantera alkohol?
– Ja det gör det, det är långsammare förbränning.

Advokaten undrar hur besöket var på psykakuten och 52-åringen berättar att han fick träffa läkare och sjuksköterska.
Sen fick du stesolid utskriven den 11 december. Hur gick det mötet och samtalet?
– Hon hämtade mig på jobbet och jag berättade för tanten precis hur jag mådde och att jag drack whisky för att döva min ångest och så ville hon ha min journal.
Så läkaren hade tillgång till dina journaler och visste att du självmedicinerade med alkohol?
– Ja.
Sa läkaren något att man inte får dricka alkohol när man tar stesolid?
– Nej?
Så du fick ingen information om att det kunde korsreagera med alkohol?
– Nej.
Sades något om XX (det antidepressiva) och alkohol?
– Nej?
(...)
Minns du när du drack alkohol nästa gång?
– På julalfton.
Minns du om du tog stesolid på julafton?
– Ja det gjorde jag.
Vet du om du tog mer stesolid på kvällen den 24:e?
– Jag vet inte.
När du började ta detta, slog tanken dig att läsa igenom bipacksedeln?
- Nej det gjorde jag inte.
Litade du på att läkaren hade koll på korsreaktioner?
– Ja, det gjorde jag.

Advokaten vill veta mer om julaftonskvällen när han ringer kvinnans bror och hennes dotter.
Domaren invänder att detta redan gåtts igenom och vill att advokaten är mer specifik.

Minns du vad du gör på stationen?
– Jag satt på en bänk och tyckte allt var jävligt. Grät och drack whisky.
Sedan var det telefonsamtal med dottern 23.16, minns du det telefonsamtalet?
– Nej det gör jag inte.
Du har beskrivit att tanken var att du skulle kasta dig framför ett tåg? När fattade du det beslutet?
– Ja, det gjorde jag nog när jag satt på parkbänken.
I det läget, kan du minnas hur du kände då?
– Jag tyckte det var över allting. Jag hade ingen lust att göra något eller förändra min situation eller ta mig vidare. Jag tyckte det var färdigt nu.
Du har beskrivit att du var påverkad av alkohol och beskriver att du var packad. Var du känslosam?
– Ja.
Hur blir du generellt när du dricker alkohol?
– Dricker mer än 1-2 glas blir jag sämre.
Blir du känslosam?
– Ja det kan jag bli. Jag kan bli elak med.
Förstår att det blir komplicerat om du inte minns. Men den reaktionen du fick där, är det något du känner igen?
– Nej det är det inte?
PÅ vilket sätt skiljer det sig?
– Det här var något annat, nästan som att jag betraktade jag mig utifrån mig själv. Både den 24 och 25:e.

Sett dig själv utifrån, kan du utveckla det?
– Jag känner inte att jag är riktigt med i matchen. Klart jag är full men inte på det sättet det brukar kännas.
Sedan har du förklarat att din tanke om att avsluta ditt liv den 24:e inte gick för det kom inget tåg.
– Ja, det var svårt. Det kom inget.

Sen har du beskrivet att du vaknar upp på juldagen och mår ännu sämre. Hur utvecklas ditt mående under dagen den 25:e?
– Jag vaknade i soffan ganska tidigt. Jag äter ingenting för jag är absolut inte hungrig. Jag dricker nog en grogg ganska tidigt och tar min medicin.

När du druckit den groggen, fyller du på då?
– Jag fortsatte nog då. Jag mådde pissigt och kände mig ensam och utkastad.
När det nalkas kväll och du beslutar dig för att cykla upp till henne, hur mår du då? Är du berusad, är du påverkad? Kan du beskriva hur du är?
– Jag känner inte att jag är så full. Nej det gör jag inte riktigt. Jag klarar ju av att cykla dit upp. En väldigt mystisk känsla av likgiltighet. Det spelade liksom ingen roll.

När infann sig känslan av att se värden utifrån?
– Det är först när jag kommer ur garaget som jag är där som jag märker av att det inte står rätt till. Känns som det spelar ingen roll överhuvudtaget någonting. Jag bara gör något mekaniskt.

När du går in i garaget, har du ett minne av att du tar ett aktivt beslut att du ska gå in i garaget?
– Nej det har jag inte. Det första jag minns från garaget är att jag står och laddar bössan.
Vad är det för tankar som går genom huvudet då?
– Helt känslobefriat. Jag tänker nästan inte alls, jag bara gör.
Förloppet efter det?
– Jag bara gör. Mycket märkligt.
Den här känslan av att du bara gör, är det något du upplevt tidigare när du druckit alkohol?
– Nä det har jag inte.
Du beskriver att du inte har några känslor alls, du är annars en känslomänniska, har du någon egen reflektion av det?
– Nej det har jag inte riktigt, jag känner det först efter att jag inte är mig själv. Undertiden reflekterar jag inte över det.

Sedan beskriver du händelseförloppet när du är inne i huset och du svarar på åklagarens frågor varför du siktar som du gör. Är det en reflektion du har där och då eller har tänkt i efterhand?
– Jag började känna att det var jävligt konstigt när jag kom ner till XX (47-åringen), jag var stressade och började inse att jag gjort något jävligt dumt.
Är det då du inser att de du betraktat utifrån, att det är det som har hänt?
– Ja.
Hur får det dig att känna då?
– Det känns väldigt konstigt, jag känner mig väldigt radiostyrd.
När du inser det, börjar känslorna komma då?
– Nej, först efteråt. Efter anhållandet. Jag har inte känt det tidigare under kvällen eller på väg till polisen.

Vi har ju lyssnat på samtalet till 114 14, precis som åklagaren konstaterar så är det väldigt sakligt. Vad tänker du då?
– Det är helt ofattbart. Att det kunde hända överhuvudtaget. Utan tanke eller känsla eller reaktion över huvudtaget. Bara blockerat.
Du känner dig blockerad?
– Ja, jag är inte med i matchen.
Skulle du beskriva dig själv som en person som tar till våld?
– Verkligen inte, tvärt om.
Har det varit någon situation där det blivit fysiskt mellan dig och henne?
– Nej, verkligen inte. Jag var i ett slagsmål när jag var 15 år.
Ditt agerande, är det personlighetsfrämmande?
– Ja det är det verkligen.
Det har varit många frågor från åklagaren om du kände dig packad, är det så eller är det reaktionen och tankarna genom huvudet som gör att du ifrågasätter ditt agerande?
– Det är nog mer tankarna som jag känner, tankarna har inte.. stress. Jag har ställt till det väldigt för mig.

Vi ska hoppa tillbaka lite. Åklagaren har gjort gällande att övervakningen började i maj när du laddade hem en app. Minns du om du fick igång den då eller om det var senare?
– Det var nog i krokarna.
Det finns en bild sparad från juni, minns du om det var första tillfället?
– Nej, det minns jag inte.

Vi hoppar tillbaka till när du sitter i bilen och börjar inse vad som har hänt. Är det när du stannat bilen?
– Jag sitter där helt ensam och ser mig omkring och ser inte var jag ska. Det blir förbaskat jobbigt en stund, det är väl då.
Sen vet vi att du ringer polisen och lämnar över dig själv. Vad var tanken med det samtalet?
– Att de skulle vara lite förberedda att det kommer en stolle. Att det skulle bli så smärtfritt för alla som möjligt.
När du insåg vad du gjort, var det någon tanke på att inte lämna över sig?
– Nej.
När fattade du beslutet?
– När jag åkte från XX (47-åringens adress) jag förstod att jag måste ge mig tillkänna.
När du kommer in på polisstationen, berättar du precis vad som hänt då?
– Ja.
Hur är det under resterande delen av utredningen, har du svarat på frågorna?
– Ja, det tycker jag. Jag har gjort allt som står i min makt för att bringa klarhet i det som hänt. Jag har inte försökt fly undan ansvar utan står för det.

Advokat Pontus Lindegren säger att han nu är klar.
Åklagare Eva Lotta Swahn har fler frågor.

Advokaten frågade om du tog ditt insulin den 25:e?
– Nej, jag var inte där då. Jag var nere på stan.
När tar du det?
– På kvällen.
Men du var ju hemma innan du cyklade till henne?
– Ja men jag tänkte nog på annat.
Kollade du sockret den 25:e?
– Nej?
Hur ofta kollar du?
– Inte så ofta om jag inte haft högt socker.
Hur var det innan jul?
– Det hade varit jättebra.
Men du tog det inte den 25:e för du hade annat i huvudet?
– Ja, jag hade inte en tanke på det.

Din försvarare använde ett ord, korsreaktion, vet du vad det innebär?
– Det är väl resultatet av två mediciner samtidigt.
Du har haft stesolid tidigare, fick du inte veta då att det var farligt att blanda?
– Nä.
Du har sagt i polisförhör att du är rädd för att blanda, ändå har du gjort det?
– Ja.
Det är ingen som har tvingat dig?
– Nej.

Åklagaren har inga fler frågor. Försvarare Pontus Lindegren frågar.
Hade du någon tanke på att vilja komma undan med det (mordet)?
– Nej.
Hade du i sig kunnat göra dig av med vapnet och ammunition på vägen?
– Ja det kunde jag väl ha gjort. Men det fanns inte med i planen.
Sen tänkte jag, vi har läst igenom avskedsbrevet. Där ber du henne bland annat att informera dina barn att de får sina saker. Ordnar med din begravning. Vad vad tanken med att skicka det till henne?
– Jag litar fullständigt på henne.
Så när du skriver detta är det tanken att du ska försvinna, inte hon?
– Jajemen.
Minns du när du skickade det här avskedsbrevet?
– Nej, jag gör inte det. Jag tror det var på julafton.
Kan du minnas att du la ut ett avskedsmeddelande på facebook?
– Ja, jag har ett svagt minne av det.
Vad vad anledning till det?
– Jag vet faktiskt inte varför jag la ut det på facebook.

Advokat Lindegren har inga fler frågor.

Åklagare Eva Lotta Swahn har en till fråga.
När du skjutit henne och satt dig i hennes bil, har du någon tanke om att komma undan att du har skjutit henne?
– Nej.

Förhöret med 52-åringen är nu avslutad.
– Det enda kvarstående vi har på torsdag är vittnesförhöret med XX (kvinnans chef), känns onödigt att alla ska inställa sig här för ett förhör. Så det kanske är lämpligt att flytta förhöret med henne till på fredag. Det innebär att det inte blir någon förhandling på torsdag. Är det ok för alla?

– Kanske, eventuellt kan bli kompletterande förhör med XX (vuxna sonen) på några minuter, säger åklagare Eva Lotta Swahn.

På fredag äger vittnesförhören rum, det blir den fjärde förhandlingsdagen av sex planerade, som nu troligtvis blir fem stycken istället.

15.40 Förhandlingarna avslutas för idag.

*domare, åklagare och advokater nämner personer vid sina namn. De säger alltså inte till exempel "52-åringen" som ibland tillskrivs dem i citaten.

Tidigare i NH:

Mördaren övervakade henne i timmar

Referat förhandlingsdag 2

Mördaren vill inte ta ansvar för brotten

Referat förhandlingsdag 1

Hon ville separera – sköts ihjäl