Krönika: Tuff kamp för att få se OS

Av Kristian Alm

Ibland känns det nästan som det är lättare att ta en OS-medalj på egen hand än få se svenska idrottare göra det.
Min 92-åriga mor och jag har många samtalsämnen, men ett av de käraste och mest intensiva är hur det går för våra svenska skidåkare och skidskyttar.
Alla resultat och norska motgångar måste avhandlas innan vi kan gå vidare till ämnen som hälsa, släktingar och om våra luncher varit till belåtenhet.
Detta har inte varit något problem så länge tävlingarna sänts på SVT. Men nu har de delvis auktionerats bort till betalkanaler, och plötsligt insåg vi att mor inte skulle kunna se vinter-OS!

Nå, jag begav mig alltså till en större elelektronikbutik för att för reda på vad som krävdes. Jag var smart nog att be en i personalen på äldreboendet att ta en bild av baksidan med produktkod på TV.
Med hjälp av den kunde expediten konstatera att TV:n visserligen var några år, men att den hade inbyggd digitalbox. Det enda som behövdes var en kortläsare och ett abonnemang.
Så det köpte jag, och begav mig sedan de 17 milen till min kära mor. In med kortet i TV, och sen kanalsökning var allt som skulle behövas.
Icke. Inga betalkanaler dök upp, trots försök med både automatisk och manuell inställning. Den välbekanta teknikfrossan och lusten att slänga ut att allt genom fönstret utan att öppna dök upp igen.

Men innan allt gick över styr beslöt jag mig för att ringa till den lokala elektrikern som brukar hjälpa med antenner och sladdar på boendet.
Han var inte på jobbet: hemma med sjukt covidbarn. Men svarade ändå. Sen gick vi igenom varje tänkbar felkälla. Men inga kanaler.
Än en gång kom bilden till nytta. Jag sms:ade över den, och när den obegripligt serviceinriktade elektrikern hittat bruksanvisningen på nätet och plöjt den, insåg han att förra årets kanaluppdatering gjort boxen inaktuell. Det krävdes trots allt en ny digitalbox.
”Jag fixar det nästa vecka. Och du kan låt kortläsaren ligga kvar, den tar jag hand om och drar av kostnaden, jag kan säkert använda den”.
Jag var nära tårar. Eller i alla fall att nominera honom till Nobels fredspris.
Lite mindre glad var jag när han inte dök upp nästa vecka. Jag ringde igen.
”Jag har själv fått covid och ligger utslagen. Ledsen!”
Jaha. Nu är det bara att hoppas att viruset släpper snart. Det blir en kamp mot klockan, inte bara för skidåkarna. Den 5 februari drar OS igång.