Krönika: Makten är aldrig neutral

Av Richard Forsberg

Ska vi spetsa till det? Det är ju val snart så det gör vi va? Det är ju knappast så att de valbara håller igen i dessa tider. Eller hur?

Detta ska dock inte bli en klagolåt över etablissemanget, inget hetsande som blir politikerförakt. Sådant håller jag mig för god för. Våra politiker är våra medmänniskor och som människor i allmänhet försöker de allra flesta göra rätt för sig och samtidigt vara ganska halvbra i sitt värv. För det kan vi väl vara ense om? De flesta människor vi stöter på under en karriär, ett liv, en arbetsdag är halvbra på det de gör. Inte många är superdåliga, men inte heller många är fantastiska. De allra flesta är tillräckligt bra. Eller åtminstone däromkring.

Och det måste få vara okej. Det måste få vara okej att du är tillräckligt bra, eller till och med näst intill halvkass på ditt jobb så länge ditt mål är att förbättras och att lära dig av dina och andras misstag. Med en gnutta ödmjukhet, sunt förnuft, och en stor portion tilltro till dina närmaste så kommer du långt. I de allra flesta situationer. Det är jag övertygad om.
Det är väl egentligen bara en sak som kan få en skön halvmesyr till människa att bli riktigt jävla otäck. Makt. Detta oavsett om halvmesyren står på skolgården, i Kreml eller är i färd med att planera företagets AW. Makten är aldrig neutral och när en halvmesyr (som de flesta av oss är) får tillgång till makt går ingen säker.

Makten är aldrig neutral. Så när det gäller dem som ska företräda oss, våra folkvalda, i allt från kommun till EU, så behöver vi köpa maktens gunst. Vi som i allmänheten, folket - deras arbetsgivare. Vi behöver nog acceptera att höga löner behövs för att de inte ska frestas att svika oss. Att de inte blir påverkade av krafter som på riktigt vill utnyttja oss och dem. Jag vet det låter magstarkt men folkets främsta företrädares lojalitet ska inte gå att ifrågasätta. För folkets främsta företrädare är bara människor och människor är som sagt i regel rätt halvbra på vad de gör. Men samtidigt försöker de förbättras och lära sig av sina och andras misstag.

De flesta vill säga. Inte alla. Därför måste också straffet vara i paritet med lönen. Vi kan inte ha politiker som begår brott och sen blir klappade medhårs och belönade efter en stund i frysboxen. Vi kan inte tillåta att politiker ägnar en mandatperiod åt att sko sig på folket eller använder sin tid i folkets tjänst till att förbereda ett liv byggt på beslut de tagit eller kontakter de fått. Folkets främsta företrädare måste få vara just det.

Vid en general eller kejsares triumftåg i det gamla Romarriket ska en slav alltid varit placerad snett bakom den triumfatoriske och upprepat frasen Memento mori – Kom ihåg att du är dödlig. När en ny påve kröntes (åtminstone tiden mellan 1409 och 1963) knäböjde ceremonimästaren och ropade: Pater Sancte, sic transit gloria mundi - Helige fader, så förgår världens härlighet. Eftersom påvar tenderar att vara riktigt gamla när de väljs så upprepades frasen tre gånger samtidigt som ett tyg brann framför den nyvalde. Riktigt så långt kanske vi inte behöver gå här men någonstans, om så i lönekuvertet, behöver vi påminna våra folkvalda om vad de är. En av oss.

Makten är aldrig neutral.

Vi behöver ha detta med oss när vi går till valurnorna kommande veckor.

Vissa av oss behöver ha det i åtanke en hel mandatperiod.