Vinnarskallen lät henne inte sluta

Drömmen om en plats i K1-landslaget sprack. Då ville Carolina Bergman slänga in handduken.

– Jag kände att jag ville ge upp, säger 30-åringen från Kungsbacka.

KICKBOXNING. Förra året gjorde Carolina Bergman, Kungsbacka Fight Team, sin landslagsdebut i lättkontakt vid EM i kickboxning. Blott fyra år efter att hon tagit steget in i sporten.

Efter mästerskapet klev hon upp i den högsta klassen – K1 – med siktet inställt på ett guld vid SM tidigare i år. Den planen gick inte vägen.

– Jag kände att jag hade en bra chans att ta hem allting. Det gick tyvärr inte alls som vi hade tänkt oss, säger Bergman.

I och med respasset i SM missade hon chansen att ta följe med sin tränare Magnus Trommestad, tillika assisterande förbundskaptenen, till VM i K1 som avgjordes i Sarajevo tidigt under oktober.

– Det är klart att det blev en stor besvikelse och mitt mål var att komma dit. Så den drömmen sket sig.

Inför förra årets EM hade karriären gått spikrakt uppåt, nu har det dalat. Hur har det varit mentalt?

– Det har varit tufft, det ska jag inte sticka under stolen med. För att kunna utvecklas och inse sina brister så måste man förlora. Jag har lärt mig mycket av det också, även om det är fruktansvärt tråkigt. Man tvivlar lite på sin förmåga. Emellanåt har det varit tufft och jag har känt att "Jag ger upp här".

Hur gick tankarna när du ville ge upp?

– Jag vägde för- och nackdelar mot varandra. Jag är 30 och har inte så många möjligheter att och tävla och träna som jag gör just nu.




Fördelarna gick segrande ur den kampen. Både sambon Patrik Andersson, som finns med i samma träningsgrupp, och tränaren Magnus Trommestad erbjöd ett stort stöd. Till helgen gör hon VM-debut i lättkontaktsklassen. Bergman väljer att lyfta fram sin tränare för den fortsatta satsningen.

– Han har inte riktigt något filter och säger inte det man vill höra utan det man behöver höra. Han är väldigt rak på sak och jag uppskattar det för då vet man var man har honom.

Hon fortsätter:

– Nu har vi känt varandra så pass länge att vi vet var gränserna går. Han är lite som en jobbig storebror. Vi har rest mycket tillsammans och det finns stunder när jag bara vill sparka honom för att jag hatar honom, haha.

Bergman sitter i soffan belägen intill träningslokalens entré och berättar om sin uppladdning och alla löprundor vid sidan av timmarna i lokalen. Samtidigt märks att kvällens träning börjar närma sig. Träningskollegorna trillar in runt soffan och gör sig redo för passet. Omklädningsrummen ett tiotal meter bort är det ingen som väljer att gå till.

Doften av svett från all utrustning som packas upp och snöras på börjar bli allt mer kännbar. Nu ska det slipas på pushsparkar.




På fredag är det resdag till Turkiet. Väl på plats får Bergman veta vilken lottning hon får. Förberedelserna är gjorda och hon har lärt sig sin läxa från fjolårets EM. Målet är det samma – stå högst upp på pallen.

– Det är ett guld som gäller. Det finns inga andra alternativ, säger Bergman innan munskyddet åker på.