Röster från världen i coronatid

De kommer ifrån Kungsbacka kommun och är utspridda över jordklotet. Vissa permanent, andra på resande fot. De har dock en sak gemensamt med samtliga världsmedborgare i dessa tider - de är fångar i en pandemi.

I snart elva år har hon bott i södra Österrike, i Feldbach som ligger nära staden Graz. Så här i coronatider ser Ronjah Dunst, ursprungligen från Kungsbacka, en stor vilja bland befolkningen att hjälpa till.
– Folk rycker ut och hjälper grannar med att handla mat eller gå ut med hunden. Kommunen här ansvarar för ett hjälpprogram dit man kan anmäla sig, vilket jag själv har gjort, berättar hon.



Ronjah Dunst förklarar att hon har det bra, tillbringar mest tid hemma med sin dotter, och att det som på de flesta andra ställen är strikta regler om hur man ska hantera krisen.
– Det är väldigt lugnt på gatorna, och allt är väldigt strikt just nu. Man får gå ut, men bara med dem man bor med. Det är inte ok att träffa och umgås med andra människor.

Samtidigt upplever hon att det finns en nedärvd erfarenhet från andra tider.
– Det känns lite som att vi är några veckor före Sverige här nere. Först tyckte man att det var lugnt, men sedan blev det väldigt påtagligt när allt fler blev sjuka. Men det märks att det finns minnen från krigstiden. Människor vet vad de ska göra. Jag upplever att människor överlag är solidariska, och jag tycker att myndigheterna sköter informationen bra, säger Ronjah Dunst.

Får inte gå ut på Gran Canaria

På Gran Canaria är det mesta stängt och utegångsförbud råder, precis som i övriga Spanien.

Jaqueline Olsson från Kungsbacka bor och arbetar som bartender och servitris på ön sedan tre år tillbaka, och just nu är det inte mycket annat att göra än att vänta.

– Man får inte gå ut, allt är stängt. Det är bara livsmedelsaffärer och apotek som är öppna, och dit får man bara gå en i taget från varje hem. Jag och min kille får alltså inte gå ut samtidigt.

Hon berättar att polis och militär patrullerar gatorna, poolerna är tomma och att allting i stort sett står still.

– Det är väldigt tråkigt att bara sitta hemma. Man får försöka träna i hemmet eller hitta på saker, säger Jaqueline Olsson.

Hur blir det med ditt jobb?

– Det är en svensk restaurang som ändå skulle stänga för säsongen nu i april, så vi har bara stängt lite tidigare. Så det blev inte så stor skillnad. Jag hade planer på att åka hem i april, men nu väntar jag istället.

Har du någon kontakt med Sverige?

– Ja jag har kontakt med både släkt och vänner. Jag är mer orolig för hur det är i Sverige än för hur det är här. Vi har inte så många fall.

Hur upplever du informationen från myndigheter där du är?

– Jo men den är bra, de lägger ut mycket om vad som händer hela tiden. Först skulle det vara stängt i 14 dagar, sedan blev det fjorton till. Vi får väl se hur det blir. Det är som sagt väldigt tråkigt allt detta, men det är som det är, säger Jaqueline Olsson.

 ”Vi tar oss till Central Park”

 Flytten gick permanent till New York city efter att han träffat en kvinna därifrån. Idag bor före detta kungsbackabon Carl-Johan Lind i staden sedan elva år, en stad där han beskriver läget som förvirrat.

– Minst sagt. Det saknas en ledare både lokalt och globalt som kan tala till massorna. Människor vänder sig till kändisar, sociala medier och andra ovetenskapliga källor. Många pratar om vad de hört, men inte så mycket är klart.

Carl-Johan Lind berättar att de riktlinjer som gäller är att hålla ett par meters avstånd till andra människor; mat kan beställas hem från restauranger, kontor och skolor är stängda, medan apotek, kaféer samt affärer som ansens väsentliga håller öppet.

– Sjukhusen sägs inte vara överbelastade än, men i förberedelse för det så repeterar myndigheterna att man bara ska gå till akuten i nödfall.

Hur umgås ni i dagsläget?
– Med två unga barn så är det svårt att hålla sig inne hela dagarna. Vi tar oss till Central Park och försöker hitta områden med mycket yta där barnen kan röra sig fritt.

Har ni någon kontakt med släkt och vänner hemma i Sverige?
– Vi håller kontakten som vanligt med familj här och i Sverige, men besök från svärmor kommer nog att dröja, säger Carl-Johan Lind.

Ensam på ett vandrarhem i Pengang

 När Norra Halland når resenären Fredrik Ljungdahl befinner han sig på ett vandrarhem på ön Pengang i Malaysia.

– Det är bara jag här. Jag sitter här helt ensam och rullar tummarna.

Han lämnade Sverige i oktober och har varit på resande fot sedan dess. Senaste tiden har varit en jakt på att komma med olika flyg eller andra transportmedel. Nu har han varit i Penang sedan den 11 mars.

– Det är inte total nedstängning, men det blir hårdare och hårdare här. Är man ute så kan det komma fram poliser och säga till en att gå hem. Det är nästan lite aggressivt, berättar han.

Nu försöker han ta sig hem, men det är inte helt lätt. Det har varit kontakter med ambassaden, oklara besked om huruvida flyg ska gå eller inte, och till stor del en väntan på såväl information som tur med transporterna.

När vi pratas vid första gången hoppas han komma med ett flyg på torsdagen. Men de förhoppningarna grusades.

– Jag höll stenkoll på all information om flyget, men när jag kom till flygplatsen var allt inställt utan någon information.

Du är alltså fast?
– Japp. Jag ska försöka ta mig till Kuala Lumpur i morgon och se om jag kan få tag på ett av de flyg som tydligen ska gå till Europa därifrån.

Är du orolig?
– Lite nojig är man ju. Det har gått så snabbt alltihop. Inte minst vet jag ju inte vad som händer när jag kommer hem, om jag har nåt jobb kvar.

Nu är Fredrik Ljungdahl tillbaka på sitt vandrarhem igen.
– Jag talade precis med ett resebolag som gör sitt bästa för att få hem svenskar. De ska återkomma, men det ser ut att bli riktigt dyrt, säger Fredrik Ljungdahl.

 

Mer läsning:

Wilma och Kajsa fast på Bali

Coronaläget i Halland

Två döda i covid-19 i Halland

Gammal plast blir skyddsvisir