Thomas "töser" gör hans favorit: skogshonung

Fem samhällen med 70 - 90 000 bin i vardera står vid sidan av Thomas och Marie-Louise "Maja" Alfvegrens villa i Vallda. De har honung i filen, på flingorna, i brödet och i såser. Det fina täckvaxet använder de som en viktig ingrediens i ringblomssalva, krämer och tvål.

Bin är till skillnad mot getingar inte intresserade av människor och våra godsaker, så de fredliga små djuren märks knappt på några meters avstånd från bikuporna. Varje bikupa innehåller ett samhälle med en drottning, omkring 2 000 drönare och resten är arbetsbin. Överst är "skattlådan". Ett galler ser till att endast de mindre arbetsbina kommer dit för att förvara honung. Det är också där biodlaren inkasserar skatten. Thomas Alfvegren öppnar locket och tar bort en skyddsplast, sedan lyfter han upp en ram och studerar den. Allt görs mycket varsamt.

– Det är mina töser, jag vill inte skada någon. När bina har kontrollerat att vattenhalten i honungen är under 20 procent, förseglar de cellerna med täckvax. Då vet jag att honungen är redo att slungas, förklarar Thomas.

Utökning genom avläggare

Hösten 2015 gick den djur- och naturintresserade säljaren Thomas Alfvegren sin första biodlarkurs och blev medlem i Kungsbackatraktens biodlarförening, där han idag är med i styrelsen.

– Det var fascinerande och jag tog över en avläggare från min mentor i föreningen. Man gör avläggare för att hindra bina från att svärma, då en del av samhället flyttar in i en ny bikupa med en ny drottning. Jag utökade sedan själv på det sättet tills jag hade åtta samhällen, men nu har jag bantat ner till fem och kanske ska gå ner till fyra, funderar Thomas.

Hantverk som kräver utrustning

I ett gammalt förråd har Thomas ordnat slungrum med all utrustning som behövs för att få honungen från ramarna till burkar med egen etikett. Först tas täckvaxet bort med ett specialverktyg, innan slungningen. Täckvaxet har bina gjort själva och det tas till vara, smälts, renas och används till nya vaxkakor eller salvor som Maja tillverkar.

– Jag odlar ringblommor, tar vara på kronbladen som får vila i mandelolja, sedan silar jag bort bladen och blandar oljan med täckvaxet enligt vissa proportioner. Ringblomssalvan har jag i burkar och i stift. Och så gör jag body butter med bivax, sheanötspasta och mandelolja. Och tvål, berättar Maja.

Så klart finns en egen slunga, stor specialhink och massor av burkar i det välstädade utrymmet. Än så länge präglar paret inte egna vaxkakor, utan skickar iväg vax och får tillbaka fina kakor med det karaktäristiska mönstret. Vaxkakorna sätts i träramar utrustade med ståltråd och avståndsstift.

– Jag har alltid gillat att använda händerna och att pilla till egna ramar är en del av nöjet, säger Thomas.

Honungen är efterlängtad

Strax före midsommar stundar årets första slungning. Då har bina samlat honungsdagg från mestadels maskrosor, blåbär och hallon.

– Nu gör de skogshonung och samlar nektar genom att mjölka bladlöss som sitter på ek och barrträd. Det är den finaste. Den är vansinnigt god, njuter Thomas.

På hösten är det ljunghonung. Den ska ha bra smak, men är svårslungad för att den är mer geléartad.

Släkt, vänner och arbetskamrater är stamkunder.

– Folk skriker efter honungen och frågar hur det har gått och om jag har något klart. Om man vill åt hälsofördelarna förknippade med honung, så ska man inte hetta upp den över 30 grader, men den går att ha i allt där man normalt använder socker, men ta gärna lite mindre, för det har mer sötma, rekommenderar biodlare Thomas Alfveg.

När bina förseglar de honungsfyllda cellerna med täckvax är vattenhalten under 20 procent. Slungningsdags.

De snälla bina följer utan protest med ramen upp ur kupan och fortsätter sitt arbete.

I kupans mellanvåning finns larverna som bina matar med honung och vatten. När de är färdiga bin blir första uppgiften att städa sin egen cell.