”Höj statusen inom vården”

Av Christina Wagner

Större krav kommer läggas på kommunens äldreomsorg i framtiden när allt fler kommer behöva hjälp på ålderns höst. Annika Lindblad och Ida Bredemark älskar sina jobb som undersköterskor, men är oroliga över att inte fler söker sig till yrket.

Vi träffas på Åsa vård- och omsorgsboende, som har sammanlagt sex enheter och fem är inriktade på demensvård. Annika Lindblad har jobbat som undersköterska i 20 år, de senaste sex med demenspatienter.
– Jag började som timvikarie, fastnade rejält och trivs jättemycket, säger hon.

Ida Bredemark är gammal kollega från Löftadalen. Hon jobbar i hemtjänsten i Åsa/Frillesås och utgår från Åsa.
– Jag har jobbat 17 år, sju år inom hemtjänsten. Vi utgår från samma syfte på boenden och i hemtjänst men på olika vis, bor man hemma är det inte samma typ av hjälp som på ett boende. Det är extremt olika bistånd, kan vara allt ifrån en som är jättedålig till en som bara vill ha hjälp med att ta in posten, säger hon.

Pandemin och munskydd på jobbet är fortfarande en del av vardagen för dem båda.
– Det är vårt nya arbetsliv, konstaterar Ida Bredemark.

Läs mer: Så ser de lokala politikerna på vården

Svårt med vikarier
De beskriver ett fantastiskt yrke som de trivs med och är stolta över. Samtidigt märker båda av att det blir allt svårare att hitta vikarier varje sommar.
– Jag är utbildad handledare till vårdelever, det är inte samma tryck och inte så många som söker vård- och omsorg längre. Det är den biten jag tycker har varit förändrad och jobbig, det blir en stress för alla inblandade. Och även alla kunder, i hemtjänsten tackar man ja till alla som vill ha hemtjänst men huvuden i personalen kanske inte finns så det räcker. Den här sommaren har varit den tuffaste för oss, konstaterar Ida Bredemark.

Åsa vård- och omsorgsboende övervägde att dela upp semestern i tre perioder istället för två. Som tur är behövdes det aldrig.
– Vi hade väldigt bra planering från våra koordinatorer, och några tog semester efter perioden. Men vi pratade om vad som händer i framtiden, när ingen vill läsa och utbilda sig? säger Annika Lindblad.

Ida Bredemark valde att dra in sin sommarsemester, ställde upp för kollegorna och verksamheten.
– Pengarna är en liten fis tyvärr, jag kan inte ta med den summan till min familj. Jag ger min tid till mitt jobb i det här läget och väljer att ta bort semester med familjen. Den tiden får jag inte igen med mina barn, så där måste man höja vård och omsorg över huvudtaget. Man kan bli lite besviken på kommunen, på framförhållningen över lag i vården eller på hur man blir behandlad själv.

Omväxlande jobb
Fler unga borde få chans att jobba i äldreomsorgen, något som politikerna borde underlätta. Få söker sig till yrket för att undersköterskor har låg status och dåligt betalt i förhållande till komplexiteten och ansvaret, menar de.
– Det är väldigt tungt både psykiskt och fysiskt och väldigt stressigt, säger Annika.

– Det krävs mycket av en person överlag, det är svårt att veta vad om man inte jobbat med det själv, säger Ida.

De som kommer in i omsorgen borde också få gå bredvid längre, för att inte ansvaret ska kännas för stort i början.
– Det är inte så lätt att komma in med tre till fyra ”bredvid-dagar” och sedan kunna allting. Det är ett så stort krav direkt, man jobbar inom en viss ram hos varje kund och det blir tajt läge ibland, säger Ida.

Ger livskvalitet
Många gånger är det långa arbetspass och om man jobbar heltid ingen större möjlighet till vila mellan dagarna och passen. De som jobbar kvar gör det för att det ger så mycket tillbaka.
– Vi ger livskvalitet sista tiden i livet, det är därför jag är kvar, jag älskar mitt jobb och gör det bästa i att möta mina tanter och farbröder varje dag. Vi visar väldigt många olika roller på våra arbetspass, har tio olika personer och behöver känna alla ganska väl. Det är en utmaning som jag tycker om, men det krävs mycket av oss, förklarar Annika.

– Jag gick från att lära känna på djupet till att känna många, det är så charmigt att vara ute. Jag känner så många och det ger så mycket, oavsett om de är jättesjuka eller inte så är man så uppskattad. Man gör någon annans vardag, säger Ida och fortsätter:

– Och man ställer upp så mycket för varandra, kollegorna löser alla problem tillsammans. Det är också något man glömmer av, hur mycket bränder vi släcker för att lösa de här problemen. Vi kan inte strunta i Agda klockan 14 för att vi ska gå hem.

Måste arbeta för höjd status
Det är lätt att känna sig otillräcklig när det inte finns personal så det räcker och arbetslaget måste lösa omsorgen ändå. En lösning på personalsituationen är att renodla rollen, något som påbörjats på Åsa vård- och omsorgsboende då städningen lyfts från undersköterskorna till städteam.
– Det tror jag på. Vi måste göra vårt yrke attraktivt på något vis. Vi sköter disk, servering, tvätt, stöd. Helst vill man bara ägna sig åt vårat jobb med de gamla, säger Annika.

Hon tycker att politikerna borde försöka höja statusen och lönen, inte bara lova fler huvuden som tidigare vallöften.
– Att sänka heltidsmåttet och höja ingångslönen på undersköterskor är mer konkreta förslag, och så borde de gå undercover för att se vad yrket verkligen handlar om.

– Det hade inte alls varit fel. Även om våra chefer ser vad vi gör och vet vad vi heter så är det inte lätt för dem att tala om vilket jobb vi faktiskt gör på golvet, säger Annika Lindblad.