Krönika: Julmåsten på gott och ont

Av Ulrika Wahlström

Vem köper en påse mossa för 40 kr när man kan plocka gratis i skogen? Jag! Jag har fått för mig att mossa är fridlyst. Och mossan man köper i affären är ju ändå flamsäker. Alla andra dekorerar med mossa. Nu ska jag också göra det. Trots att det kliar i ögonen.

Jag var på Gekås i Ullared samma dag de slog försäljningsrekord. Där föll jag bland annat för glittriga renar (trots att jag har en hel hjord hemma redan). Jag hade absolut inte tänkt att köpa julsaker, för vi har trots allt ganska gott om det. Men när Gekås har dedikerat en hel j-kla våning till julen, ja, då är det svårt att stå emot.

Jag köper småsaker som barnen behöver och tänker att det kan bli kalenderpresenter. Vill ens tonåringar ha adventskalendrar? Nåväl, prylarna kan i värsta fall få ligga i julstrumporna. För julstrumpor växer man väl aldrig ifrån?

På TV4 sitter en stram expert, modell äldre, och berättar hur olämpligt det är att julpynta i förtid och att adventsljusstakar inte ska upp förrän ja, just det, föga förvånande, första advent. Där och då håller jag på att sätta fram stakar och det är ett bra tag kvar till första advent. Nu har jag inte stake att tända dem förrän den tid experten förespråkar. Undrar vad hon tycker om att julmarknaderna äger rum långt före jul?

Dagarna efter det att Kungsbacka hade ett kortvarigt besök av snö och vinter, som rimmade föga bra med sommardäck, kommer Black Friday. En julklappshets utan dess like sveper över landet. Jag köper inte en enda pinal, ingen i familjen har ännu presenterat en tydlig önskelista. Ja, och så har ju en del pengar gått åt till julpyntet.

När första advent väl infaller inser jag att jag har glömt att arrangera de fyra traditionsenliga ljusen. Jag har köpemossa kvar och använder den som dekoration. Men nej, nu får jag erkänna för mig själv att jag inte tål mossa. Bort med den. Ingen i familjen märker att advent firas med vanliga, simpla ljus. Stämningen är mysig för att vi får vara tillsammans.

Likt en neandertalare som drar hem mammutkött till familjen, har Maken inhandlat ingredienser till julgodisbak. Men nu har barnen moget konstaterat att vi får vänta till dagen innan jul med det baket. Annars kommer julgodiset vara uppätet innan julafton. Men visst hade det varit bra om man hann med att baka lite lussekatter i veckan?

Herregud! Julbelysningen där ute måste upp! Alla andra har uppenbarligen fått den på plats som över en natt. Maken har förresten kollat – den belysningen ska kunna vara tänd ett helt år och det motsvarar kostnaden av ett hett bad. Bra att veta i dessa tider! Julbestyret får dock vänta. En närstående behöver plötsligt min hjälp ett par timmar och brist på julbelysning och jul på plats hemma blir oerhört oviktigt.

Väl på väg hem igen är jag ganska trött och inte sugen på att ta tag i alla julmåsten. Jag passerar ett julpimpat Kungsbacka centrum som får mina mungipor att dra sig uppåt. När jag svänger in på vår gata lyser vårt hus upp i mörkret – en vacker julljusslinga pryder altanräcket. Och när jag öppnar dörren doftar det lussekatter i hela huset. Åh, min familj! I detta ögonblick känner jag att julen redan är här!