Krönika: Det handlar ju bara om idrott

Av Ronny Karlsson

Det handlar ju bara om idrott? Jo, helt sant men om idrott är det som engagerar nästan allra mest då? Då är det sorgligt när favoritlaget i över 50 år plötsligt inte får vara med längre.

Hur kan du vara så ledsen, det var ju bara en katt?
De som inte har husdjur kan nog ibland ha svårt att förstå hur starka känslor en djurägare kan ha till sitt djur.
Jag tänker att det fungerar likadant med sport. Om du inte är sportintresserad framstår det som obegripligt att ett lags fram- och motgångar kan påverka en människas humör.
Men precis så är det ju för oss idrottsälskare.
Och i mitt fall handlar det om Brynäs IF. Mitt kära hockeylag har ramlat ur elitserien, eller SHL som det numera ska heta, efter drygt 60 år.
Kärleken till Gävlelaget har funnits sedan jag var fyra eller fem år. Min fyra år äldre kusin hejade på Leksand, troligen för att de då låg i topp i serien. Jag kunde förstås inte välja samma lag, så det blev Brynäs.
Det där engagemanget har sedan växt till ett mycket stort intresse och en kärlek till Brynäs.
Ett favoritminne är från 1993. Jag var på utbildning i USA och det här var långt före internet. Jag ringde hem efter matcherna för att få veta hur det gick i finalserien mot Luleå.
När jag landade i Stockholm igen en tidig morgon var det första som gällde att köpa DN. Där kunde jag läsa att Brynäs vunnit den fjärde finalen, vilket innebar att jag skulle få se den femte och avgörande matchen på tv.
I smyg köpte jag hem champagne som jag sedan kunde öppna i slutsekunderna.
Men på senare år har framgångarna varit färre. Mitt kära Brynäs har varit som ett sjukt husdjur som det inte fanns rätt mediciner eller vård för att rädda.
Och nu hände det alltså. En plågsam kvalserie mot Malmö slutade med att laget åkte ur. Det var ingen chock, men givetvis ledsamt.
Det som berörde mig mest efter att sista matchen var avslutad, var spelarnas tårar. Och de åskådare som bara satt kvar på läktaren och inte tog sig hem efter slutsignalen. Tomma i blicken, som att det inte hade hänt.
Idrott kan vara vackert, men också väldigt tufft. Kärleken till laget finns ju kvar där, även om det blivit många kritiska Facebook-kommentarer när laget inte spelat som man vill.
Om ett husdjur går bort går det att skaffa ett nytt. Men så fungerar det inte här, det blir till att intressera sig för hockey på en lägre nivå i stället.
Och här har ju ingen avlidit, det handlar bara om en nedflyttning.
Det är ju bara idrott. Eller hur?