Släcker lyset efter 60 år: ”Känns lite vemodigt men ändå bra”

En drygt 60-årig epok är på väg att ta slut i innerstaden. Lars Johansson rear ut armaturer, skärmar och tillbehör och packar tusentals reservdelar i lådor. I slutet av sommaren låser han dörren om Elektrotjänst, eller ”Lampaffären” som den kort och gott har kommit att kallas i folkmun, för sista gången.

Lars Johanssons pappa Stig startade företag så tidigt som 1944. Till en början ägnade han sig främst åt elinstallationer i byggnader, men 1960 öppnade han butik i det som nu är Hemköphuset i innerstaden. Den då 16-årige Lars blev den första anställda, och far och son drev butiken tillsammans fram till 1982 då Lars tog över rodret.

– Från början var det en vanlig butik som bara sålde grejer, men redan på 60- och 70-talet började vi med en del reparationer. Då var det mycket brödrostar, elvispar och sådant som inte alls lagas idag. Sen gick det mer över på lampor och så småningom blev det väldigt mycket kristallkronor, berättar Lars Johansson.

1972 flyttade butiken över torget och in i den nuvarande lokalen på Storgatan. Det sitter ingen skylt utanför, den plockades ned för några år sedan när fasades målades om. Men det behövs ingen skylt, folk hittar dit ändå. Lars har många stamkunder, såväl från Kungsbacka som från andra delar av Västkusten och Sverige.

– Vissa av grejerna jag har, som fotogendelar, specialglödlampor och sådant, det sprider sig från kund till kund. Jag har inte behövt annonsera så mycket.

”Någon gång måste man sluta”

Elektrotjänst har kort sagt blivit en slags institution i innerstaden. Hade det inte varit för det hade Lars kanske stängt för flera år sedan. Inte vid 65 års ålder, men kanske vid 70.

– Alla vet ju att man inte blir yngre och någon gång måste man sluta. Reaktionerna har varit ”du måste ha kvar butiken, det finns ingen annan sådan här butik”. Men nu är det dags. Man vill ju inte bli buren ut härifrån utan gärna lägga av lite tidigare.

Innan sista augusti ska Lars ha släckt lampan (om det finns någon kvar när han packat ihop?) och låst dörren om lokalen. Då går hyreskontraktet ut.

– Ja, det känns lite vemodigt men ändå bra. När man väl har tagit steget, det var mycket velande innan.

Väntat ut pandemin

Pandemitiden har varit extra påfrestande för 77-årige Lars, som inte velat riskera att bli smittad av covid-19.

– Det är en liten lokal, så jag har i princip haft dörren stängd fram till nu i juni. Det har inte kommit in några kunder utan jag har expedierat dem vid dörren. Jag kände att det inte går att lägga ner förrän man kan träffa folk. Jag ska ju både sälja ut grejerna och så ska mycket gammalt köras bort.

Vad kommer du att sakna mest?

– Det är egentligen kontakten med alla kunder. Det har blivit mer än ett arbete, det är på något vis ett sätt att leva, svarar Lars.

Nu väntar det ljuva pensionärslivet, men Lars släpper inte helt taget om varken lamporna eller kunderna. Firman lever vidare och Lars planerar att fortsätta göra reparationer från sitt hem i Onsala.

– Det känns skönt att ha kvar lite av yrket. Har du jobbat så länge är det inte bara till att sluta helt tvärt. Jag tror det här har hjälpt mig att hålla mig pigg, man blir inte gammal i huvudet på samma vis när man jobbar.




Medan vi pratar kommer några kunder in i butiken. Någon söker ett litet lock med en avledare för att dra om ett eluttag, en annan är på jakt efter en särskild sorts utomhusglödlampa. Lars rotar fram båda delarna ur sina gömmor.

– Det där är ganska typiskt. Många säger faktiskt att det jag inte har, det finns inte.

Tar med sig tacksamheten

Med mer än 60 års erfarenhet av elektricitet och lampor sitter Lars inte bara inne på många reservdelar, utan också på mycket kunskap. Han har följt med i utvecklingen från gammaldags glödlampor (Lars har fortfarande ett lager kvar, han bunkrade innan de försvann), till lysrör, halogen och led-lampor. Ibland har lusten och glädjen i att driva butiken grusats, som när den utsatts för stölder. Men merparten av tiden har Lars trivts på jobbet.

– Alla tack som man fått, när någon kommit in med ett par flaskor vin, blommor… Att folk kommer och lämnar grejer till mig gratis. Det kan vara reservdelar, gamla prismor, fotogenkupor. De tar sig besväret att komma denna vägen och fråga om det är något jag behöver.

Har du någon gång känt för att syssla med något helt annat?

– Ja, det har funnits annat som jag har tänkt ”varför gjorde jag inte det?”. Det har att göra med ett av mina andra intressen, fiske och fiskevård. Jag skulle ha velat utbilda mig till fiskebiolog eller något sådant, men det var för sent påtänkt. Och nu tänker jag att om jag hade gjort det så hade jag nog varit pensionerad för länge sedan och inte kunnat hålla på med det i alla fall, svarar Lars, som fick Kungsbacka kommuns miljöpris förra året för sitt arbete med fiskevård inom Lygnerns vattenråd.

Det är alltså inte sofflocket som lockar nu när Lars får oceaner av ledig tid. Kanske blir det lite tomt, den första tiden efter att han stänger igen butiken.

– Men jag får fylla det med fiske istället. Plus att jag kan sätta mig och göra en lampa när jag vill då. Det är det jag tänker ska bli skönt, för det värsta här har varit den bundna tiden.