”Jag jobbar över 300 timmar i månaden”

Han är den enda kocken på restaurang Rum 35 och arbetar mellan 75 och 80 timmar i veckan. Johan Åkerlind har fått dra ett tungt lass för att verksamheten ska gå runt efter pandemin.

– Hela Sverige skriker efter restaurangpersonal, så vi är långt ifrån unika. Men det är klart att det sliter på en, säger Johan Åkerlind, kock och delägare av Rum 35.

Bristen på erfaren restaurangpersonal har blivit ett stort problem i hela Sverige efter coronapandemin. För att överleva pandemin tvingades Rum 35 säga upp så gott som hela personalstyrkan. När restaurangbranschen nu börjar återgå till en mer normal tillvaro igen, finns knappt någon personal kvar.

Vart har alla kockar tagit vägen?

– Många blev uppsagda och har sökt sig till andra branscher. Jag själv känner några som har gjort det. En av våra tidigare kockar gav sig in i databranschen i stället, säger Johan Åkerlind, kock på Rum 35.

Andra branscher kan erbjuda högre löner, bekvämare arbetstider och en tillvaro som inte påverkas lika hårt av oförutsägbara händelser som en pandemi. Kockar har dessutom i regel egenskaper som är attraktiva för många rekryterare.

– Kockar är attraktiva i och med att vi kan ha många bollar i luften samtidigt och är stresståliga. Det är bra egenskaper i många branscher.

Enda kocken på Rum 35

På Rum 35 är Johan Åkerlind för närvarande den enda kocken. Att vara ensam kock på en restaurang som mer eller mindre har öppet mellan sex på morgonen och elva på kvällen innebär långa arbetsdagar.

– Jag jobbar över 300 timmar i månaden. Det blir mellan 75 och 80 timmar i veckan. Vi har en pensionerad kock som hjälper till under en lunch i veckan. I övrigt är det bara jag.

Det låter minst sagt påfrestande?

– Det är klart att det sliter på en, både fysiskt och psykiskt. Och mycket av glädjen har försvunnit, nu jobbar man mer för att man måste. När jag kommer hem är det bara äta, sova och duscha som gäller. Sedan är det upp på hästen igen.

Han berättar att han gläds över att restaurangen är stängd på söndagar.

– Under söndagarna får jag någon form av återhämtning. Och vi hade stängt under midsommar så då hade jag min semester i 70 timmar.

Johan fortsätter:

– Många säger till mig att jag måste ta det lugnt och vara ledig. Men det finns inte på kartan just nu. Hade inte jag och mina kollegor arbetat så här mycket hade restaurangen inte funnits kvar.

Ont om personal 

Totalt är restaurangen numera bemannad av sex personer under lunch- och middagstid och av fem personer vid frukosten. Före pandemin hade de tillgång till betydligt mer personal och det var ingen brist på kockar generellt, snarare tvärtom.

– Jag har jobbat i den här branschen i 30 år och inte varit med i a-kassan på 25 år. Jag har känt mig så pass trygg i att jag alltid kommer ha ett jobb.

I och med personalbristen ser folk en möjlighet till högre lön. Arbetsgivarna är desperata efter personal och det vet folket i branschen om.

– I och med att kockar och bra restaurangpersonal har blivit väldigt eftertraktade, så kan de trissa upp sina löner. Det är både på gott och ont.

Hur menar du?

– Det har varit väldigt dåligt betalt tidigare. Men högre löner kommer drabba kunden till slut. Höjer man personalens löner så behöver man tjäna in de pengarna någon annanstans. Är kunderna beredda att betala 400 kronor för en oxfilé? Förmodligen inte.

Johan Åkerlind berättar att Rum 35, personalbristen till trots, fått in många ansökningar under det gångna halvåret.

– Men det är mestadels från personer som är på arbetsförmedlingen och söker bara för att det krävs att man söker jobb för att få ut a-kassa. Alternativt väldigt ung personal som precis gått ut skolan.

Tror du att situationen ser annorlunda ut om ett halvår?

– Nej, det känns lite hopplöst faktiskt. Jag tror inte att det kommer en bra kock och knackar på dörren här imorgon direkt. Känslan är att situationen kommer vara densamma ett bra tag framöver.

Hur ska ni lösa det?

– Det är bara att lida ut. Annars får vi bomma igen.

Läs mer: Hela branschen skriker efter personal.

 

Läs fler nyheter här