Victor Palm satsar på film i Los Angeles

Av Henrik Laurén

Studier i väntan på visum och runt hörnet en spirande karriär som filmproducent. Det är spännande tider för Victor Palm, 33. Vid årsskiftet flyttade han tillsammans med sin fru Sophia från Kungsbacka till Los Angeles. I Sverige hade han arbetat med film i fem år efter att ha tröttnat på sitt nio-till-fem-jobb som väktare. Fortare än han kunnat drömma om kan drömmen bli verklighet.

– Allt hänger på om vi får artistvisum, det kan vara klart om några månader. På något sätt hade en agentur fått nys om mig och de har hjälpt med visumet. Det pratas mycket här och det är lätt att få vänner, agenturen har bestämt sig för att representera mig här i Los Angeles. Min filmstil är ganska skandinavisk och mörk, det går väl hem här, funderar Victor.
Ambitionerna är höga, även om han än så länge inte vet hur långt han kan komma inom filmbranschen.
– Mål är viktiga men ännu viktigare är själva resan, allt det man får under färden, säger Victor.
I Sverige arbetade han mest med reklamfilm och dokumentärfilm. I LA hoppas han på reklamfilm – och någon dag även spelfilm.

Aptiten växer
– Sverige är ett bra filmland. Man kan livnära sig på flera olika filmgenrer. Jag hade byggt upp något bra med olika projekt och fina varumärken, till och med vunnit pris. Drömmen om LA föddes så klart tidigt precis som hos många andra i filmbranschen. Efter att ha kommit till en punkt där jag tröttnat på reklamfilm i Sverige ville jag söka mig till USA. Jag sökte mig hit för studier men självklart finns drömmen om något mer, säger Victor.
Intervjun gör vi som videomöte. Klockan på redaktionsväggen visar åtta på kvällen då vi når Victor i hemmet i Los Angeles vid 11 på förmiddagen lokal tid. Bild och ljud under videomötet skulle kanske inte fungera i en film men håller bra och jämn kvalitet för vår intervju.
Mål är en sak och planer är verktyg för att nå målet. Victor har sina mål men då han landade i LA hade han ingen egentlig plan.
– Nej, någon riktig plan hade jag inte. Jag var kanske någon i Sverige, kanske ett namn i Europa, men här är jag absolut ingen. Då jag kom till LA var det ingen som kände mig eller mitt arbete. Jag visste inte hur eller vad jag skulle göra för att ta mig fram, visste bara att jag ville stanna här. Vändningen blev mejlet från agenturen, säger Victor.

Självlärd filmproducent
Vi backar filmrullen cirka fem år tillbaka. Victor jobbade som väktare och ville göra något annat. Han har bott i Kungsbacka sedan gymnasietiden och hans föräldrar bor här än. Sophia är född i Kungsbacka.
– Jag hade gjort min tid som väktare och sökte andra möjligheter, jobbade lite med hemsidor och program. Jag minns så väl då Sophia en dag i juni 2017 visade mig en film och sade – det här kan du göra men ännu bättre. Det var en vändpunkt.
– Vi lever i en tid då man kan göra många yrken utan den vanliga utbildningen, allt finns på Internet. Jag är helt självlärd fotograf, filmare och regissör, kollade på Youtube och fick hjälp av vänner. Sophia backade upp och vi började göra film tillsammans, hon som produktionskoordinator. Det var stor efterfrågan på film, det var bara att göra utan att vara superduktig. Vi reste och filmade, inte några naturdokumentärer utan vi filmade våra nöjesresor, det var helt otroligt, säger Victor.
Det som gång på gång slår mig under intervjun är att Victor pratar väldigt litet om kameror, stativ och mikrofoner. Det är max fem procent teknik och minst 95 procent idéer, mål och visioner. Och passion.

Idéerna styr
– Den röda tråden är att man inte vet vad man ger sig in på. Det är litet som fågeln som hoppar från gren till gren, vet hur man hoppar men inte riktigt var man hamnar. Det är väldigt svenskt att veta att omständigheterna bär, jag tycker det ligger en charm i att inte veta allt. Man kastar sig in i något och måste lita på sin förmåga. Man lär sig av misstagen och älskar det man gör, älskar nya saker. Moral of the story is learning by doing.
Han ser filmvärlden som otroligt fascinerande och menar att jobb och framtid styrs av idéer och hur man förverkligar dem. Han menar att det är likadant om man är atlet, författare eller filmproducent.
Han vill sprida budskapet att det mesta går. En klapp på axeln känns bra men löser inte så mycket, allt handlar om att försöka. Att det i film finns nästan lika många åsikter som medverkande ser han bara som positivt.
– Att göra film är spännande. Jag har en vision, statisten har en annan. Så vi får forma sakerna tillsammans, samarbeta. Vi är formade av hur vi ser på möjligheterna. Det pratas mycket om mållinjen men vi måste prata ännu mera om försöken på vägen mot målet, säger Victor.
I dag studerar Victor och Sophia och skriver på manus att producera. Vägen framåt handlar långt om reklamfilm men också om långfilm.
– Nummer ett just nu är att få artistvisum. Det kan vara klart om två till fyra månader och gäller sedan några år framåt, säger Victor Palm.