Trähantverk är grejen för nyblivne 80-åringen

Av Annika Lundby

Hos Göran Nilsson i Vallda går ingen träbit till spillo.
– Det är lite min grej att samla bitar och lägga ihop till något och så får man se vad det blir, säger Göran.

På tomten till huset i Vallda där Göran Nilsson bor står ett rött litet hus och på huset sitter en skylt där det står ”Lilla Snickeriet i Vallda”. Det här är Görans favoritplats. Det är hit han går för att skapa. Inne i huset ligger virke av olika slag och på arbetsbänken ligger de pågående projekten.
– Jag har mycket spillvirke där jag plockar ut det som är bra. Det finns ett gammalt ordspråk som säger att man ska ta virke när man ser det och inte när man behöver det. Lite så jobbar jag. Jag plockar på mig, men jag vet vad jag har och så kommer det till användning när jag behöver det.
Just nu jobbar Göran på bland annat en spatserkäpp som han bygger ihop av olika sorters träslag. Men han har även gjort många skaft till knivar genom åren.
– Förr gjorde jag större saker men nu blir de mindre och mindre, säger Göran och plockar fram en lite större träbit.
– Det här ska bli en kubb som knivar ska sitta i.
Varför har du fått så stor intresse för trähantverk tror du?
– För jag kan göra precis vad jag vill. Och det blir alltid något nytt hela tiden. Jag gillar att klura ut vad det kan bli av bitarna.

Läs fler familjereportage här.

Vaktmästare
Under närmare 20 år höll Göran kvällskurser i träslöjd på Hammeröskolan där han jobbade som vaktmästare i 35 år. Och han hoppade även in och vikarierade för träslöjdslärarna Olle Tosjö och Sven-Erik Hjalmarsson.
– Som 15-åring började jag som springschas på en verkstad, sedan var jag yrkesdykare i Landskrona. Det låter finare än det var, ler Göran och fortsätter:
– Sedan när jag kom till Kungsbacka började jag på sjukstugan och var utsättare under ett halvår när de byggde grunden. Därefter fick jag jobb som vaktmästare på Hålabäcksskolan där jag var ett år innan jag kom till Hammeröskolan. Det var ett fantastiskt jobb. Alla var så snälla och det var ett kul jobb där jag reparerade och pratade med barnen och de vuxna. Det bästa var att jag alltid hade mycket människor runt omkring mig. Det var alltid roligt att gå till jobbet.
Att Göran hamnade i Kungsbacka 1963 var som för så många att kärleken lockade.
– Jag hade min tjej i Fjärås och så gifte vi oss och flyttade till Västra Hagen och bodde där i 35 år tills vi skilde oss. Då flyttade jag hit. Det var mina föräldrars sommarstuga som min pappa byggt. Sedan har jag byggt till. Nu har jag bott här i 20 år och jag trivs väldigt bra här.

Båtliv
Ett annats stort intresse Göran har är båtar.
– Jag har haft båt hela livet. Min första båt, Svalan, var en koster. Den hade jag i två år, sedan tog vågorna den. Sedan dess har det varit motorbåt, fast för några år sedan köpte jag en segelbåt igen. Men nu har jag svårt att ta mig i och ur den, så jag har den som kontor på tomten. Det är gott att gå och lägga sig där när det regnar, ler Göran.
Att fiska är ett annat intresse.
– Jag har fått upp mycket genom åren. Men helst skulle jag vilja sitta med ryggen mot ett trä och meta abborrar och ha med kaffe och en macka. I säkert 15 år åkte jag och min kompis Rune Pettersson ut tre dagar på våren och tre på hösten och fiskade. Men det blir lite mer press när du åker ut så för att fiska. Då vill du få upp något, säger Göran och pausar innan han fortsätter.
– Att ha en båt är en känsla. Det är inte bara att vara ute på sjön utan det är en omsorg om den, att pyssla om den.

Lugn i verkstaden
Nyligen fyllde Göran 80 år och att bli äldre har sina för- och nackdelar.
– Det är många vänner som försvunnit genom åren. Men att bli äldre, du får erfarenheter och det är jättebra. Sedan går ju tiden så fort ibland och det vill man ju inte nu. Men då är det gott att komma ut hit till min verkstad, ta en kaffe och jobba lite, ler Göran.

Göran Nilsson
Född: Örgryte
Bor: Vallda
Familj: Sonen Martin och två barnbarn
Intressen: Trähantverk