Minister satte fart på karriären

Av Ronny Karlsson

Plötsligt ringde finansministern till henne, och en framgångsrik karriär inom bland annat EU kunde inledas. Nu är Pernilla Baralt från Kullavik generaldirektör för Unicef och viger sitt liv åt att hjälpa barn. Nyligen såg hon med egna ögon hur tufft det är för flyende ukrainska barn.

Hon föddes faktiskt i Mölndal men när Pernilla var tre år flyttade familjen till Kullavik. På den tiden hette hon Bengtsson och gick bland annat på Bukärrsskolan samt på Elof Lindälv.
– Jag ville bli läkare så jag gick natur och tog studenten 1988, berättar hon.
Men någon läkarkarriär blev det aldrig för henne. Hon blev reserv på läkarlinjen och flyttade då i stället till Provence i Frankrike för att läsa franska.
Det blev en tid som förändrade hennes ambitioner rejält.
– Ja, där började jag känna att det här med språk och andra kulturer var mycket mer intressant. Det har jag inte ångrat, säger hon.
Mer studier
Det blev mer studier, bland annat i England. Bland annat läste hon internationella relationer i Göteborg, och det var under den tiden som det var dags för nästa avgörande ögonblick i hennes karriär.
– Det var under den tiden som livet började att ta vägen mot där jag är i dag.
Framför allt var det en uppsats om EU som blev avgörande. Pernilla var så nöjd med den att hon skickade den till en massa makthavare.
Och en dag ringde telefonen.
– Det var finansminister Allan Larsson som ringde mig. Han hade läst uppsatsen och tyckte att den var bra, berättar hon.
Detta var i början av 1990-talet och EU-omröstningen var på gång. Larsson lockade med ett jobb och det var förstås inte så svårt att säga ja till det.
Vi vet alla hur omröstningen gick och en av de svenskar som fanns med direkt i Bryssel var Pernilla Baralt.
– Jag var med 1 januari 1995, det var kul. Jag var politisk sekreterare för Maj Lis Lööw och därefter till Maj-Britt Theorin.

Intressant jobb
Det gav förstås en unik inblick i EU och en hel del ny kunskap.
– Det var ett fantastiskt jobb för en nyutexaminerad student, jag tyckte att det var väldigt intressant och jag fick vara med om så mycket.
Men EU-karriären slutade inte där. Via en del olika uttagningar kvalificerade hon sig för att jobba med EU-kommissionen. Först handlade det om jobb för dåvarande EU-kommissionären Anita Gradin, och senare även Margot Wallström.
– Jag skulle sluta när Margot kom in i bilden, men hon ville ha information från oss. Efter ett tag kände jag att jag ville jobba med henne så jag sade att hon fick ringa om hon ville att jag skulle fortsätta.
Det samtalet kom och det blir ytterligare några år inom EU.
Väl hemma i Sverige igen hamnade hon i Stockholm, och jobbade bland annat i statsrådsberedningen med Göran Persson.
2014 till 2018 var hon statssekreterare hos ungdomsminister Åsa Regnér, och där fick hon jobba med det som betytt allra mest för henne.
– Jag fick vara med och göra barnkonventionen till en lag, det är det viktigaste jag gjort i livet, säger Baralt.

Hela grunden
Det jobbet blev också ett slags ingång till jobbet hon har i dag, som generalsekreterare i Unicef i Sverige.
– Jag kan inte tänka mig något viktigare än barnens rätt. Det är hela grunden i samhället.
Just barnens rätt ägnar hon hela sitt arbetsliv åt via Unicef. Givetvis är det en stor utmaning att ge rätt hjälp till alla de barn som är på flykt undan kriget i Ukraina.
– Det finns 7,5 miljoner barn i Ukraina, tre miljoner av de barnen är på flykt. Vi kommer verkligen behöva hjälpa till länge. Förhoppningsvis tar kriget slut snart, men då ska landet byggas upp också.
Nyligen var Pernilla Baralt på plats i Moldavien, nära gränsen till Ukraina. Det var en väldigt speciell upplevelse.
– Vi var där nästan en vecka, och var bara 50 kilometer från Odessa. Vi såg människor fly, det hade lika gärna kunnat vara min mamma, jag och mina barn.
Hon såg hur Unicef gör skillnad, men också hur det är svårt att göra tillräckligt.
– Det är svårt att se oron hos människor. De vet inte hur det har gått för maken som är kvar och strider, de vet inte hur det har gått för föräldrarna som inte orkade fly.

Finns hopp
Men mitt i allt elände finns det också hopp. Kanske beror det på närheten till Ukraina, för svenskarna har ställt upp på ett imponerande sätt den här gången.
– Unicef i Sverige har fått mer hjälp än någon annanstans. Vi har aldrig tidigare sett ett sådant engagemang. Det gör mig väldigt rörd.
En stor del av Unicefs arbete på plats handlar om utbildning. Det är viktigt att barnen som flyr inte missar en viktig tid av sin uppväxt och utveckling.
– Det viktigaste är att vi är på plats och hjälper till i den humanitära krisen. Men sedan vill vi så snabbt som möjligt få in barnen i skolan. Där har vi bland annat ut-ökat vår verksamhet via ett samarbete med Moldavien.
Kampen för barnen går vidare för Pernilla Baralt. Hon ser inte ett snabbt slut i Ukraina och barn på många olika platser far illa. Det lär tyvärr vara så ett bra tag till.
– Det är ett fantastiskt engagemang nu, låt oss hålla kvar vid det. Det här behövs för många barn i världen.



Pernilla Baralt
Ålder: 52 år.
Familj: Tre döttar 18, 14 och 10 år gamla.
Fritidsintressen: Jag är fotbollstränare i IFK Lidingö, en av mina döttrar spelar mycket fotboll.
Bästa film: Jag älskar Mamma Mia – båda filmerna.
Aktuell: Som generalsekreterare i Unicef.