Med bygden i centrum

Av Kristian Alm

I en flyktig tid när många rör sig över hela världen, är det viktigt att behålla kontakten med sitt ursprung. För Ingun Adolfsson, rotad i Älvsåker sedan 1600-talet, är hembygdsföreningen det allt överskuggande intresset.

Nordhallands hembygdsförenings kamp för ett fungerande hembygdsmuseum har pågått i flera år. Det rymliga men dyra museet på Västergatan ville kommunen inte längre betala för , och sen följde många turer innan lösningen blev den gamla förskolan på Gårdskulla mitt emot Tuvans ekolivs.
Hela året har föreningen slitit hårt med att gallra bland föremål, sälja de som inte längre får plats, och inreda det nya museet
– Trots de problem som varit blir detta riktig bra. Ett fint museum där allt finns på ett plan och är handikappanpassat, säger Ingun Adolfsson.
– Vi kommer också att installera en bra ljud- och bildanläggning, och det blir större möjlighet till forskning, både digitalt och genom tillgång till våra handlingar. Vi hoppas också kunna utvidga verksamheten med till exempel fler intressanta föreläsningar.
Nu håller man på att packa upp och ställa i ordning efter flytten. Det återstår också en hel del arbete med att montera de olika miljöerna, till exempel skolsalen, lanthandeln, hattaffären och frisörsalongen.
Någon gång i slutet av augusti kan det bli aktuellt med invigningsfest.
Var kommer intresset för hembygden ifrån?
– Det började egentligen med en kurs i släktforskning för nästan 50 år sedan. När det sedan blev aktuellt att bevara och överlämna Lindströmsgården till Älvsåkers hembygdsgille 1977 kom jag med i kommittén som skulle ta hand om gården. Det i sin tur berodde på att det var min familjs släktgård, ända sedan början av 1600-talet, berättar Ingun.
– I en gammal chiffonjé och på vinden fanns mängder av gamla intressanta släkt- och gårdshandlingar. Det är väl mest det som från början intresserade mig – att ta hand om de gamla papperen och att dokumentera gårdens historia.
Och det gjorde hon med besked. Resultatet blev boken ”Lindströmsgården i Älvsåker och nordhalländsk hembygd” som hon skrev tillsammans med den legendariske hembygdsforskaren Elof Lindälv, som var född på gården. (Jo, det är han som gett namn åt gymnasiet).
Det ledde vidare till hembygdsrörelsen. 1997 kom hon med i redaktionskommittén för Vår Bygd, hembygdsboken för Nordhalland som började ges ut redan 1916 och i år kommer med sin 105 årgång.
Sedan 1998 är Ingun ordförande i Älvsåkers hembygdsgille 1998 och sitter i styrelsen för Nordhallands Hembygdsförening.
Och det är alltså den föreningen som driver museet och samordnar hembygdsarbetet i våra trakter. Idag finns drygt 3 100 medlemmar fördelat på 13 sockengillen.
– Tyvärr är medlemsantalet sjunkande, det är det för övrigt i hela landet. Problemet är också att attrahera yngre personer. Men det ligger väl i sakens natur att man inte blir intresserad och har tid att engagera sig förrän efter uppnådd pensionsålder.
– Föryngring inom hembygdsrörelsen är en 10 000-kronorsfråga som det är svårt att finna svar på. Svaret kan kanske vara ökande digitalisering som kan intressera yngre personer?




Fakta
Namn: Nordhallands hembygdsförening
Syfte: Vårda och dokumentera samlingarna. Driva hembygdsmuseet. Sprida kunskap om vårt kulturarv och uppmuntra till forskning i bygdens historia
Antal medlemmar: 3 100 i de ingående gillena
Ordförande: Harry Johnson
Kontaktuppgifter: www.hembygd.se/nordhalland
Museet finns på Korsgatan 17