”Krokiga vägar och en glass på det...”

Av Henrik Laurén

Mikael Augustsson, 31, har vuxit upp med hojar och familjen är entusiaster en bit över genomsnittet. De har ett tiotal tvåhjulingar, ett par är pågående projekt och de övriga klara för en tur. Mikael gör ofta dagsturer och han har flera favoritvägar i regionen, mindre vägar på landsbygden. Lygnern runt är en tur Mikael gillar.

- Öppna ytor och goa kurvor ska det vara, farten ger adrenalin. Och på turerna ingår det att käka glass, det är ett måste, säger Mikael som ibland åker med kompisar, ibland själv.
Familjen Augustsson har under åren samlat på sig motorcyklar. Alla är Suzuki förutom en Crescent Compact-moped från 70-talet som Mikaels far renoverat. Två av motorcyklarna är projekt, två 550:or från tidigt 80-tal ska bli caféracers. De andra är körklara.
– Det har blivit en del, vi har köpt men aldrig sålt Suzuki, säger Mikael.
Från 50 till 1 400 kubik
Några exempel på de augustssonska tvåhjulingarna, damerna först. Det finns faktiskt en trehjuling också, en Suzuki GS 850 från 1982 med Watsonian Palma-sidovagn från 70-talet.
– Mamma köpte den så att hon också kan åka med, säger Mikael.
Minst är 50-kubikaren Suzuki K50 1978. Var med under deras besök på den legendariska MC-ön Isle of Mann.
– Några toppförare skrev sina autografer på K50:an, det var kul.
Störst i Suzuki-samlingen är en GSX 1400 årsmodell 2002 följd av ett par GSXR 1 000.
Klassiker finns också, till exempel Suzuki T 250 J, en sportig tvåcylindrig tvåtaktare från 1972. Mikaels pappa köpte den och monterade ner för renovering. Delarna blev liggande i lådor i 30 år innan motorcykeln renoverades till toppskick. En annan klassiker är Suzuki Katana årsmodell 1982. Katana är ett begrepp bland gatuhojar, tillverkades 1981-2006 och på nytt från 2019.
MC i vardagsrummet
Mikael är en riktig MC-entusiast - mekar, servar, renoverar och kör mycket, i snitt 1 000 - 1 100 mil per år. Det blir många dagsturer under säsongen och någon långfärd. På den senaste resan, till Norge tidigare i juli blev det 300 mil på sju dagar.
Och vad sägs om att ha motorcyklar i vardagsrummet? För tillfället är det sporthojarna T 250 J och Katana som pryder hans vardagsrum.
– Inte en droppe olja på parketten. De här är inga oljedroppande engelsmän, de är japansk precision, säger Mikael.
Vintertid kan det bli ytterligare någon motorcykel i vardagsrummet. Trevligt för Mikael under den tid då han inte kan utöva det roligaste i MC-hobbyn – att köra. Att meka är kul och viktigt men det är körandet som ligger närmast hjärtat. Helst med en sportmotorcykel, favorit i dag är GSXR 600, Suzuki förstås. Blåvit liksom Mikaels läderställ och hjälm.
– Blått och vitt är Suzukis originalfärger så det är det som gäller. Det har hänt att vi köpt en Suzuki i annan färg men då har vi lackat om den i blått och vitt. Vi gillar suzukifärgerna men det kan vara en nackdel att sticka ut också, en nackdel om man dragit på gasen, säger Mikael.
Favoritvägar i regionen
Körglädje får han på krokiga vägar. Mikael har flera favoritvägar och det är inga problem att hitta fina vägar inom rimliga avstånd.
– Jag kör sällan norrut, Göteborg är tråkigt och det är som en transportsträcka, gillar inte motorväg. Jag åker söderut eller österut, fina landskap och krokiga vägar, säger Mikael.
Här är några av hans favoriter utgående från Kungsbacka.
– Det är fin väg till Horred och då är man ute på landet. Horred, Kungsäter och Derome ligger fint, jag gillar speciellt sträckan Kungsäter - Derome.
– Åker gärna till Tvååker söder om Varberg. Eller vägar i skogarna runt Ullared. Åkulla bokskogar är fint, bra väg och vackert. Lygnern runt är en given favorit, säger Mikael.
Lygnern runt, till exempel Fjärås-Sätila-Tostared-Fjärås, är en sträcka på cirka fem mil med backiga, krokiga vägar och fina vyer.
Trots många turer och mil har Mikael inte råkat ut för olyckor. Under tio år på motorcykel har det endast blivit en mindre omkullåkning.
– Bakhjulet tappade greppet, hojen hamnade på tvären och jag gick omkull. Snabbt upp igen, småskavanker på hojen men inga personskador. Det var framför allt en lärdom, säger Mikael.
För att utvecklas som motorcykelförare har han börjat köra på bana.
– Inte racing, inte än i varje fall. Jag trodde jag var duktig på att köra men inte.... Man kan alltid bli bättre, till exempel att ta kurvorna säkrare, säger Mikael.
Han har kört bana på Mantorp, Gelleråsen och Kinnekulle och i augusti gör han sin första körning på Anderstorp.
Motorcyklar är Mikaels liv - meka, serva och köra. En dyr hobby?
– Speciellt renovering kostar. Och kraschar men det har jag klarat mig från, säger Mikael som i vardagslag jobbar som arbetsledare i byggbranschen.