Debatt: Hur ska vårt barn få hjälp?

Signutaren Maktlösa föräldrar lämnades med en hop frågor och kände sig maktlösa i en ohållbar situation.

Den 13 september 2021 börjar vår resa med BUP i Kungsbacka efter en mångårig kamp om att ens få komma dit.
Vi kommer med vårt barn och träffar en psykolog för att påbörja en utredning gällande ADHD. Denna psykolog anser inte att vårt barns problematik är så svår, så fortsatt utredning kommer att dröja.
Psykologen uppmanar då vårt barn (om än i skämtsam ton) att börja skära sig, då kommer hjälp att fås snabbare!

Vi kan så klart inte nöja oss med detta, så vi ringer avdelningschefen och får därmed en tid till en psykiater för fortsatt utredning. Den 13 november 2021 får vi då träffa denna psykiater.
Vårt barn får därefter diagnosen ADHD och erbjuds att påbörja medicinering. Medicinering påbörjas och att hitta rätt medicin och dos visade sig vara otroligt svårt.
Vi får en kontaktsköterska och info om att vårt barn behöver komma på regelbundna kontroller av blodtryck, puls och vikt.

Sedan lämnas vi därhän… med massor av frågor som vi inte får svar på.
Vad gör vi med ångest- och sömnproblematiken?
Var finns samtalskontakten för att få förståelse för hur just vårt barns ADHD fungerar?
Hur kan vårt barn få hjälp att hantera sin diagnos?
Vi fick höra att det fanns samtalsgrupper, att det skulle starta snart men, ingenting.
Hur samverkar vi med skolan för att det ska bli så bra som möjligt?

Tre olika mediciner hann vi testa på sex månader, vilket var fruktansvärt påfrestande framför allt för vårt barn eftersom diverse biverkningar och otillfredsställande effekt blev slutresultatet.
I maj/juni ger sedan vårt barn upp… orkar inte kämpa mer…slutar med medicinerna och härdar hjälpligt ut de sista veckorna i skolan.
I maj 2022 ansöker vi om omvårdnadsbidrag hos Försäkringskassan och begär ett läkarutlåtande från BUP för att skicka till Försäkringskassan, detta utlåtande har vi i skrivande stund inte sett röken av, sex månader senare. Och då kan tilläggas att vi har tjatat på BUP om intyget och nu har även Försäkringskassan ringt till dem för att trycka på.
I samma veva som vårt barn inte orkade kämpa mer och slutade med sin medicinering var vi i ett skriande behov av ett läkarbesök för att se över medicinering, sömn och ångest!

Vi stod fullständigt maktlösa i en ohållbar situation och svaret vi fick från BUP var detta:
Att det bästa de kunde åstadkomma i nuläget var att vårt barn blev uppsatt på en lista för att få en ”akut”-läkartid i augusti! Inte direkt vad vi skulle kalla akuttid…
Idag är det den 13 september och än har vi inte fått någon tid!
Vi har säkert ringt till BUP en gång i veckan ända sedan diagnosen ställdes, för att se till att vårt barn ska få den hjälp som behövs och det har inte lett till någonting.

Vi börjar bli desperata, vårt barn behöver hjälp! Vi orkar snart inte mer.
Den 30 augusti tog vi till slut kontakt med BUP:s verksamhetschef, för att på så sätt uppmärksamma honom på vår situation och förhoppningsvis komma vidare och få hjälp för vårt barn.

Idag, den 13 september står vi fortfarande och stampar, absolut ingenting av värde har hänt, vi har ingen läkartid, ingen läkemedelsbehandling, ingen samtalskontakt.
Vad ska vi göra?

Maktlösa föräldrar