Replik angående insändare i NH 12/1–21 om nyårsmat på äldreboende.
Blev uppriktigt arg, ledsen, upprörd och förbannad. Trodde väl knappast att det kan stämma, gör det verkligen det?
Hur kan vederbörande som ansvarar för matsedel till de boende, ens komma på tanken att på nyårsafton ska det serveras ”gröna ärter” till de boende? Efter att i snart ett helt år fått stå ut med alla dessa eftergifter: ingen kontakt med nära och kära, isolering, kanske förlorat vänner och bekanta och även andra boende.
Stackars alla äldre! Vore det inte på sin plats att tänka: på nyårsafton måste vi åtminstone servera lite extra god mat till de boende? Lite uppmuntran mitt i allt elände, de betalar ju själva dessutom.
Håller verkligen med insändarskribenten.
"Det har varit svårt för mig att känna att jag har gjort tillräckligt"
En vän kan betyda mycket. Kanske till och med skillnaden mellan liv och död. Stödet från vännen Linnea Nilsson har betytt väldigt mycket för 32-årige Jonathan Georgy i hans kamp mot psykisk ohälsa.

