Som pensionär tröttnade jag snabbt. Vad göra? Kommunen sökte timvikarier. Jobba som lokalvårdare innebär ju att man får röra på sig. Det passar mig bra och så får jag träffa människor, unga som gamla.
Jag har under många år i lokalvården städat på nästan alla skolor i Kungsbacka och äldreboenden och uppskattat kontakten med de unga och de äldre. Många trevliga möten och framför allt tjöta med eleverna på skolorna. Så många goa skratt.
Våra skolor i Kungsbacka och ytterområden funkar bra som jag upplevde det. Jag tassade omkring och noterade och lyssnade. Nu som fritidspolitiker och ledamot i fullmäktige så upplever man att det prioriteras ekonomin före eleven. Vad är viktigast? Tyvärr sitter jag inte i nämnd så jag kan inte påverka skolan och eleven. Alla vill vi ju att våra barn ska omhändertas på ett tryggt och bra sätt, eller?
Våra lärare gör så gott dom kan och som jag uppfattade det verkligen kämpar på för att göra sitt bästa för eleven. Tyvärr är dom för få, kan inte vara överallt hela tiden. Som lokalvårdare har jag avstyrt bråk och även handgripligen varit tvungen att ta i med hårdhandskarna. Pratat med ensamsittande och stöttat gråtande. Kände på vissa skolor att jag upplevdes som en trygghet för vissa elever. Kunde höra att "ta ner fötterna", Janne kommer. Härligt!
Tror att alla våra politiker vill satsa på våra unga och gamla men saknar något. Ja pengar förstås. Men att våga prioritera, se utanför boxen som det heter, att våga och sticka ut, att slå näven i bordet så det ryker om det. Sluta var så fega!
Sluta tänka hur mår ekonomin och istället hur mår eleven och föräldrarna och våra väljare. Tänka samhällsnyttigt och inte bara ideologiskt.
På många skolor finns det flera elever som behöver stöd för att kunna utvecklas och känna sig trygga. De är unga små människor som vi inte får missa.
Det finns bråkstakar som också söker trygghet. Vi politiker måste orka bry oss att värna människan, det viktigaste.
Vi lägger miljoner på olika saker som kan tyckas vara onödigt och på olika sätt sjabblar bort miljoner på annat sätt. Sunt förnuft och omtanke på våra unga och gamla, människan är absolut det viktigaste.
Janne Heimbrand (KB), ledamot i fullmäktige
Hanhalsbon har skapat en föreläsning om vägen tillbaka
✔ Dissen mot rivalen ✔ Sommarbandyskolan ✔ Värvningen de missade
IVO har granskat händelsen
✔ Kaptensskiftet ✔ Viktigaste nyförvärvet ✔ Den nya målvaktsduon
Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.