23 Mars 2020 11:43 | Richard Forsberg

Det råder en lätt apokalyptisk stämning här och där. Det har antagligen inte undgått er. 9 mars rapporterades de första halländska fallen av smitta och samtidigt ökade de lavinartat i storstäderna.

Evenemang började så sakteligen ställas in. Två seminarier som jag projektleder hamnade i limbo. De skulle gå av stapeln i Stockholm i månadsslutet. I och med att jag arbetar med människor i högriskgrupp blev jag satt i hemkarantän på arbetstid. Hemma är nu kontoret och kontoret är nu hemma i minst två veckor. Alla möten görs över länk. Allt ska pågå som vanligt med en parentes (allt kanske ställs in).

Bibliska metaforer peakade

I början av min avskildhet från farsoten så rasade också stormen Laura utanför. Träden stod böjda och regnet piskade mot rutorna. De rent bibliska metaforerna peakade när vårt nyinköpta hus sen invaderades av myror. Hänger ni med? Sitter grundskolematematiken och religion kvar hos er? Om den sistnämnda ohyran får representera grodorna, myggorna och flugorna.
Stormen Laura är hagelstormen och coronan är naturligtvis både varbölderna och boskapspesten så har vi nu bara fyra av Egyptens tio plågor kvar. Tre om vi kan jämföra perioden 14:e september till dags dato med Egyptens (ynka) tre dagar av mörker. (allvarligt, tre dagar… va fan gnällde de om?) Nu är jag inte en gudsman men en snabb överblick säger att inom kort bör Kungsbackaån förvandlas till blod och dödsängeln kommer snart vandra runt i villakvarteren och ta alla förstfödda söner. Om vi förutsätter att Azrael är lika medveten som vår samtid förutsätter jag att även förstfödda döttrar samt transpersoner i var hushåll ligger rätt jävla illa till.

Pinnbröd, ravioli och toalettbesök

Det hela skulle nog vara rätt lugnt, om det inte vore för den tionde plågan. Gräshopporna. Svärmen av enfald som invaderat vårt kollektiva lugn och fått folk att i någon form av masshysteri hamstra mjöl, toalettpapper och konserver. Det tog inte lång tid innan individualismens tidevarv visade sitt fula tryne. Trots att både myndigheter och handlare försökt lugna medborgarna med att lagren är fulla och godstrafiken rullar normalt, har mängder av människor valt att möta undergången med en kombination av pinnbröd, ravioli och toalettbesök. (Förövrigt ett totalt missförstånd av det klasslösa samhället. Hade dom åtminstone haft vett att bunkra champagne, löjrom och hummer så hade jag haft lättare att förstå dem).

Vilka dessa hamstrar är vet jag inte men jag är ganska säker på att det inte är äldre och multisjuka som fyllt suven med varor från Ica. Däremot är det dom grupperna som drabbas av detta besinningslösa egoistiska köpandet. Det går att tänka på sina medmänniskors väl och ha sina egna närmst samtidigt. Det jag sett den senaste veckan får mig att bli livrädd för en riktig kris. Jag sörjer att mina barn tycks växa upp i en värld där den starkes rätt vinner över kollektivet. För i en sån värld är vi alla med största säkerhet dödens.

Live together, Die alone

 

Här kan du läsa fler krönikor.