Annons

Ulla besegrade covid-19: Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv

Först blev maken sjuk i covid-19, sedan Ulla Åshede själv.
Två veckor efter hemkomsten från sjukhuset börjar krafterna mycket långsamt att komma tillbaka.
– De här är det jobbigaste jag varit med om, säger hon.

Vård | 11 Maj 2020 07:02

Efter tio dagar sjuk hemma, var Ulla Åshede så sjuk i covid-19 att hon kördes i ambulans till Varberg.

FOTO: Linnea Åshede

Immunitet efter covid-19

Den 4 maj presenterade Folkhälsomyndigheten ett nytt, aktuellt kunskapsläge om immunitet och antikroppar för covid-19.

Antikropparna visar att kroppens immunförsvar känner igen covid-19-viruset.

Den som har antikroppar i blodet efter covid-19 bedöms nu ha någon form av skydd, när man träffar på viruset en andra gång. Skyddet antas kunna vara helt eller delvis.

Skyddet tros minska gradvis under det första året.

På längre sikt varierar skyddet sannolikt mellan olika individer.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Det började med ett tryck över bröstet och lite hosta.

– Men det i sig var inte så konstigt, så brukar jag känna ibland säger 71-åriga Ulla Åshede.

Fast den här gången var det annorlunda, det förstod hon snabbt.

Maken sjuk

Ullas man Tomas har sedan flera år tillbaka sjukdomen MS, och bor med jämna mellanrum på Vickans växelvårdsavdelning. Senast han var där var i mitten av mars, samtidigt som boendet fick sitt första konstaterade fall bara ett våningsplan bort.

– Det går naturligtvis inte att säga säkert att det är därifrån som smittan kom, och jag vet att de har sagt att de har hållit smittan inom avdelningen. Men jag vet verkligen inte var Tomas skulle ha kunnat bli sjuk annars.

Sjuk blev han nämligen.

Feber och frossa

Väl hemma från tiden på Vickan visade Tomas tecken på urinvägsinfektion. Det får han ibland, så Ulla gjorde upp med vårdcentralen om att komma in med ett urinprov som visade positivt. Men den här gången hjälpte inte antibiotikan som han fick och Tomas fick dessutom feber, något som han inte brukade ha i samband med infektionerna.

Samtidigt började Ulla också att bli sjuk. Trycket över bröstet och hostan fick sällskap av allt högre feber och frossa.

– Husläkarna i Vallda hörde talas om att vi båda var sjuka, eftersom det varit tal om att Tomas skulle in i hemsjukvården. De hörde av sig och ville komma hit och testa oss för corona. Så det kom en sköterska och tog prover på oss utomhus.

Ambulans till Varberg

Tomas höll sig stabil, Ulla fortsatte däremot att bli sämre. Dagen efter provtagningen var hon så illa däran att hon blev hämtad med ambulans och körd till sjukhuset i Varberg. Då hade hon varit sjuk i tio dagar, vilket har visat sig vara en brytpunkt för sjukdomen.

– Både ambulanspersonalen och de som tog emot mig i Varberg såg ut som rymdvarelser med munskydd, plastkläder, visir och allt det där.

När Ulla kom fram fanns redan ett positivt provsvar från coronatestet hon tagit dagen innan. Hon hade aldrig behov av respiratorhjälp på IVA, utan hamnade på annan avdelning där hon fick hjälp med syrgas i näsan och där det togs ett antal olika prover som EKG, feber, blodtryck och puls samt injektioner för att motverka blodproppar eftersom Ulla låg så mycket still. Provtagningarna fortsatte sedan som en daglig rutin.

– Jag hade nålar lite varsom i händer och armveck! Men jag minns egentligen väldigt lite av de första dagarna på sjukhuset. Det var väldigt jobbigt med feber och frossa. Jag orkade ingenting, mer än att klara av att gå till toaletten. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Efter en vecka frågade en sköterska om jag inte ville få på tv:n. Jag hade ju sett skärmen och fjärrkontrollen, men varit så trött att jag inte kunnat koppla ihop det.

Fick önskelista

Ulla blev kvar i tolv dagar. Den första veckan var orken helt borta, precis som aptiten.

– De gav mig en önskelista, så att jag själv fick välja vad jag ville äta. Det var fantastiskt, annars hade jag nog inte kunnat få i mig något alls. Ville jag inte äta utan bara få lite nypon- eller blåbärssoppa eller en kopp te på kvällen istället för mat ordnade de det också.

cof

Efter en vecka på sjukhuset började Ulla slutligen må lite bättre, även om både orken och andningen fortfarande var skral.

– Jag flåsade som en bälg vid minsta ansträngning, som att bara byta ställning i sängen.

Nu fick hon besök av sjukgymnast som gav henne en knapp handfull övningar för att hålla igång cirkulationen i benen och träna överkroppen för att underlätta andningen.

– Jag fick också en liten flöjt, en plastgrunka med munstycke på, som jag skulle andas in och ut igenom, för att träna på att andas djupt. Den använder jag fortfarande ibland.

Värdena stabiliserades

På den tolfte dagen fick Ulla till slut åka hem. Hennes värden hade först stabiliserats och sedan gått ner mot det normala och hon friskförklarades. Iklädd ansiktsmask fick hon hjälp att ta sig till en dörr på baksidan, där dottern Linnea väntade med bil för att köra henne hem.

Linnea som bor i villan med sina föräldrar hade själv också blivit sjuk i covid-19, samtidigt som hon skött om sin pappa som också hade testat positivt. Men båda hade kommit betydligt lindrigare undan än Ulla och repat sig snabbt.

Ovissheten värst

Nu har det gått drygt två veckor sedan Ulla kom hem. Orken är så pass att hon klarar av att stå upp i duschen, istället för att behöva sitta ner, eller stå upp och stryka ett klädesplagg.

– Men sedan är jag helt slut. Jag klarar inte heller av att göra det varje dag. Jag har också en pall som jag flyttar bit för bit, så att jag kan rensa i trädgården. Den är ju min ögonsten! Så jag rensar lite, sedan måste jag lägga mig en stund och vila. Men det blir bättre och bättre för varje dag.

Ända sedan covid-19 började sprida sig har det talats om att äldre och personer i medicinska riskgrupper är mer sårbara för sjukdomen, något som understryks av statistik över vilka som har dött. Men på frågan om hon kände sig rädd på sjukhuset svarar Ulla nej.

– Jag mådde så dåligt att jag inte orkade tänka. Sedan är jag troende och vet att många bad för mig. Det tror jag hjälpte mig. Jag var också frisk och stark innan och det gjorde nog också sitt till. När jag blev så pass frisk att jag orkade tänka gav jag mig också sjutton på att jag skulle klara det!

Men hon har också gråtit.

– Värst var ovissheten. Hur skulle de klara sig hemma om något hände mig? Särskilt en sköterska tröstade mig då, och sa att det nog var många års tårar jag grät där och då.

Många hör av sig

Någon rusning att komma och hälsa på i Åshede-hemmet har det däremot inte blivit, trots att alla redan varit sjuka.

– Nej, många är oroliga för att komma nära. Man vet ju inte heller hur länge man är immun efter att ha haft sjukdomen. Men det är många som hör av sig via sms, mejl eller som ringer.

Ute på andra sidan, kan Ulla Åshede också se positiva saker i coronans spår.

– Jag tycker att människor väldigt fint har visat att de vill hjälpa varandra och vara kontaktbara. Jag hoppas också att många får sig en tankeställare om att vi inte kan utnyttja vår jord på det sätt som vi har gjort, med en massa onödiga resor. Det går att leva ändå. Om jag får önska mig något, är min förhoppning att vi lär oss att varje dag ta vara på att vi är vid liv, att vi har varandra och att vi lever på ett sätt så att vi inte behöver ångra oss efteråt.

Läs också: Del 2: Kände inte till smittan

Tidigare i NH:

Coronaläget i Halland 

Läkaren: Säkerhet en komplex fråga

Inte aktuellt med ansiktsskydd i vården

80 personer testade för covid-19

Annons

KOMMENTERA ARTIKELN

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.

Läs Även

Stekhett veckoslut på intåg

Nyheter Kontrollera att kylklamparna ligger på plats och sök skugga om du inte njuter av höga temperaturer och stekande ...

Ilsken älgko i motionsspåret

Nyheter En älgko med två kalvar rör sig på motionsspåret i Vallda Palta. Hon är aggressiv och vill ha ...

Jocke jagar drömmen i luften

Sport Coronapandemin håller sitt grepp även över sommaren och har fått ut fler människor i skog och mark. ...
Annons